Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panamakanalen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Panamanäset-Panatenéerna
1408
turies of the Panama canal" (1907), F. Regel,
"Der Panamakanal" (1909), M. D. Fiegel, "Der
Panamakanal" (1911), H. Arias, "The Panama canal"
(s. å.), A. Edwards, "Panama, the canal, the country
and the people" (1912), Moltke, "Pa-nama-canalen i
1912" (s. SL.), Smend, "Der Panamakanal und seine
bedeutung" (s. å.), Ph. Bunau-Yarilla, "Panama"
(1913), J. F. Fraser, "Panama and what it means"
(s. å.), och J. B. Bishop, "The Panama gateway"
(s. å.). J. F. N. L. W:sonM.
Panamanäset (sp. Istmo, eng. Isthmus) är den
smalaste delen af Central-Amerika, minst 73 km. i
bredd. Det går i västlig-östlig hufvudriktning
och åtskiljer Karibiska viken (Atlantiska hafvet)
från Stilla hafvet, som erhöll namnet Söderhafvet
(Mar del Sur), därför att det ligger söder om näset.
J- F. N.
Panama’skandalen. Se Frankrike, sp. 1169 ff. Jfr
äfven A. Chiché, "L’affaire de Panama" (1894).
Panamerikanrsm är beteckningen för en särskildt i
Förenta staterna lif akti g rörelse för samtliga
själfständiga amerikanska staters närmande till
hvarandra för bedrifvande af en i möjligaste mån
enhetlig och gemensam politik. Monroedoktrinen (se
d. o.) har särskildt i sina senare utvecklingsformer
tolkat Förenta staternas anspråk på den ledande rollen
vid en dylik sammanslutning, och delvis som motvikt
mot befarade förmynderskapssträfvanden från Förenta
staternas sida ha tid efter annan försök gjorts att
skapa något slags gemenskap mellan "det latinska
Amerikas" inbördes ofta stridiga stater. Yid möten
mellan sydamerikanska jurister 1877-78 i Lima och
1888-89 i Montevideo ha hvarjehanda öfverenskommelser
träöats om gemensam lagstiftning i fråga om
utlämning, internationell privat- och handelsrätt
m. m. För främjande af panamerikanska idéer i
vidaste mening ha dessutom flera panamerikanska
konferenser hållits. Till en sådan, som skulle
sammanträda i Washington 1882, utfärdades inbjudan
af Förenta staternas utrikesminister J. G. Blaine,
men krig mellan flera sydamerikanska stater
hindrade dess hållande. Däremot hölls verkligen
en dylik konferens i Washington 2 okt. 1889-19
april 1890 under Blaines presidium; deltagare voro
alla amerikanska republiker utom Dominikanska
republiken. Resolutioner fattades om gemenskap
på en mängd områden, men det praktiska resultatet
inskränkte sig till upprättandet af "De amerikanska
republikernas internationella byrå" för samlande och
publicering af uppgifter rörande de vid konferensen
representerade staternas handel, produkter,
lagstiftning o. s. v. Den andra panamerikanska
konferensen hölls 22 okt. 1901-31 jan. 1902 i Mexico
(efter mexikansk inbjudan på initiativ af Förenta
staternas president Mac Kinley). Beslut fattades
bl. a. om utlämningsfrågor, patenträtt samt litterär
eganderätt, och de amerikanska republikernas ställning
till skiljedomssaken diskuterades lifligt; alla dessa
republiker voro representerade vid konferensen,
och den ofvan omtalade internationella byrån fick
en fastare organisation. Tredje panamerikanska
konferensen hölls i Rio de Janeiro 21 juli-26
aug. 1906; 19 republiker (alla utom Haiti och
Venezuela) voro representerade. Resolutionerna gällde
ungefär samma frågor som vid de båda föregående
konferenserna, och den in-
ternationella byråns verksamhetsområde utvidgades
ytterligare. Under senare år tyckes misstron hos de
latinsk-amerikanska republikernas ledande män mot
den i Förenta staterna gängse formen af politisk
panamerikanism ha ej oväsentligt ökats. Som
uttryck för de sydamerikanska staternas mera på
jämlikhetens grund fotade panamerikanska sträf-vanden
kan anses deras medlingsanbud 1914 under Förenta
staternas konflikt med Mexico. På det vetenskapliga
området har gemensamhetstanken bl. a. tagit form
i panamerikanska vetenskapliga kongresser för
behandling af rent amerikanska vetenskapsproblem;
sådana ha hållits i Santiago 1908 och Washington 1912.
V. S-g.
Panar, folkslag i Indien. Se J a i n t i a.
Panard [-när], Charles Fran$ois, fransk visdiktare,
f. omkr. 1694, d. 1765 i Paris, utmärkte sig för
en munter och naturlig ton i sina visor. Han var
dryckessångens bäste odlare före Desaugiers. P. skref
äfven ett 80-tal vådeviller. Hans Oeuvres diverses
et théätre utgafs i 4 bd 1763, Oeuvres choisies 1803,
i 3 bd.
Panäria, en afLipariska öarna (sed. o.).
Panari’tium, med. Se Fulslag.
Panaro [pänarå], flod i norra Italien, 166 km. lång,
upprinner vid Monte Rondinaja på Apenninerna,
i prov. Modena, och faller ut i Po vid Bondeno.
J- F. N.
Pana’sch (tr. panache), hjälmbuske, fjäderbuske.
Panatenéerna (grek. Uava^vaia), den förnämsta af
de i Aten till stadsgudinnan Athenas ära firade
festerna. Den säges äldst, då den firades som landtlig
skördefest, ha hetat blott Atenéerna (Athénaia), men
efter småstaternas sammanslutning erhållit namnet
P. ("alla atenares fest"). Festen firades årligen
mot slutet af månaden Hekatom-baion (förra delen
af aug.), men ända från Peisi-stratos’ tid var det
brukligt att hvart fjärde år fira den med större prakt
under namn af "de stora P.", hvaremot de öfriga årens
P. betecknades som "de små". De "stora panatenéerna"
upp-togo minst fyra dagar. De första egnades åt
täflings-spel (agönes; se A g o n) af olika slag
(kappkörning och kappridning, kapplöpning, brottning,
knytnäfs-kamp m. m.) samt föredrag af homeriska
sånger och sedermera äfven egentliga musikaliska
täflin-gar. Till festens försköning tjänade för
öfrigt dansande körer af flera slag äfvensom ett
nattligt fackeltåg med Eros’ altare i Akademeia som
utgångspunkt. Till dessa i Aten utförda festspel kom
en i Peiraieus eller vid Sunion anställd re-gatta
eller kapprodd med trierer. Segerprisen i alla dessa
täflingar utgjordes dels af olivkransar, dels af
prydligt sirade oljekrukor (se Amfora), fyllda med
olja från gudinnans heliga olivträd. Festens egentliga
glanspunkt var den sista dagen (den 28 Hekatombaion),
hvilken gällde som gudinnans födelsedag, då Atens
borgerskap i högtidlig procession tågade från
förstaden Yttre Kerameikos upp till borgen och
gudinnans där befintliga tempel för att bringa henne
sin hyllning. Detta pan-atenaiska festtågs anordning
är i konstnärlig relief-afbildning åskådliggjord på
den berömda Parthe-nonfrisen (bilder därifrån ses å
pl. II till art. B i l d-huggarkonst). Medelpunkten
af festtåget var den praktfulla klädnad (pepZos),
som af Atens kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
