1407 Panamanäset-Panatenéerna 1408 turies of the Panama canal" (1907), F. Regel, "Der Panamakanal" (1909), M. D. Fiegel, "Der Panamakanal" (1911), H. Arias, "The Panama canal" (s. å.), A. Edwards, "Panama, the canal, the country and the people" (1912), Moltke, "Pa-nama-canalen i 1912" (s. SL.), Smend, "Der Panamakanal und seine bedeutung" (s. å.), Ph. Bunau-Yarilla, "Panama" (1913), J. F. Fraser, "Panama and what it means" (s. å.), och J. B. Bishop, "The Panama gateway" (s. å.). J. F. N. L. W:sonM. Panamanäset (sp. Istmo, eng. Isthmus) är den smalaste delen af Central-Amerika, minst 73 km. i bredd. Det går i västlig-östlig hufvudriktning och åtskiljer Karibiska viken (Atlantiska hafvet) från Stilla hafvet, som erhöll namnet Söderhafvet (Mar del Sur), därför att det ligger söder om näset. J- F. N. Panama'skandalen. Se Frankrike, sp. 1169 ff. Jfr äfven A. Chiché, "L'affaire de Panama" (1894). Panamerikanrsm är beteckningen för en särskildt i Förenta staterna lif akti g rörelse för samtliga själfständiga amerikanska staters närmande till hvarandra för bedrifvande af en i möjligaste mån enhetlig och gemensam politik. Monroedoktrinen (se d. o.) har särskildt i sina senare utvecklingsformer tolkat Förenta staternas anspråk på den ledande rollen vid en dylik sammanslutning, och delvis som motvikt mot befarade förmynderskapssträfvanden från Förenta staternas sida ha tid efter annan försök gjorts att skapa något slags gemenskap mellan "det latinska Amerikas" inbördes ofta stridiga stater. Yid möten mellan sydamerikanska jurister 1877-78 i Lima och 1888-89 i Montevideo ha hvarjehanda öfverenskommelser träöats om gemensam lagstiftning i fråga om utlämning, internationell privat- och handelsrätt m. m. För främjande af panamerikanska idéer i vidaste mening ha dessutom flera panamerikanska konferenser hållits. Till en sådan, som skulle sammanträda i Washington 1882, utfärdades inbjudan af Förenta staternas utrikesminister J. G. Blaine, men krig mellan flera sydamerikanska stater hindrade dess hållande. Däremot hölls verkligen en dylik konferens i Washington 2 okt. 1889-19 april 1890 under Blaines presidium; deltagare voro alla amerikanska republiker utom Dominikanska republiken. Resolutioner fattades om gemenskap på en mängd områden, men det praktiska resultatet inskränkte sig till upprättandet af "De amerikanska republikernas internationella byrå" för samlande och publicering af uppgifter rörande de vid konferensen representerade staternas handel, produkter, lagstiftning o. s. v. Den andra panamerikanska konferensen hölls 22 okt. 1901-31 jan. 1902 i Mexico (efter mexikansk inbjudan på initiativ af Förenta staternas president Mac Kinley). Beslut fattades bl. a. om utlämningsfrågor, patenträtt samt litterär eganderätt, och de amerikanska republikernas ställning till skiljedomssaken diskuterades lifligt; alla dessa republiker voro representerade vid konferensen, och den ofvan omtalade internationella byrån fick en fastare organisation. Tredje panamerikanska konferensen hölls i Rio de Janeiro 21 juli-26 aug. 1906; 19 republiker (alla utom Haiti och Venezuela) voro representerade. Resolutionerna gällde ungefär samma frågor som vid de båda föregående konferenserna, och den in- ternationella byråns verksamhetsområde utvidgades ytterligare. Under senare år tyckes misstron hos de latinsk-amerikanska republikernas ledande män mot den i Förenta staterna gängse formen af politisk panamerikanism ha ej oväsentligt ökats. Som uttryck för de sydamerikanska staternas mera på jämlikhetens grund fotade panamerikanska sträf-vanden kan anses deras medlingsanbud 1914 under Förenta staternas konflikt med Mexico. På det vetenskapliga området har gemensamhetstanken bl. a. tagit form i panamerikanska vetenskapliga kongresser för behandling af rent amerikanska vetenskapsproblem; sådana ha hållits i Santiago 1908 och Washington 1912. V. S-g. Panar, folkslag i Indien. Se J a i n t i a. Panard [-när], Charles Fran$ois, fransk visdiktare, f. omkr. 1694, d. 1765 i Paris, utmärkte sig för en munter och naturlig ton i sina visor. Han var dryckessångens bäste odlare före Desaugiers. P. skref äfven ett 80-tal vådeviller. Hans Oeuvres diverses et théätre utgafs i 4 bd 1763, Oeuvres choisies 1803, i 3 bd. Panäria, en afLipariska öarna (sed. o.). Panari'tium, med. Se Fulslag. Panaro [pänarå], flod i norra Italien, 166 km. lång, upprinner vid Monte Rondinaja på Apenninerna, i prov. Modena, och faller ut i Po vid Bondeno. J- F. N. Pana'sch (tr. panache), hjälmbuske, fjäderbuske. Panatenéerna (grek. Uava^vaia), den förnämsta af de i Aten till stadsgudinnan Athenas ära firade festerna. Den säges äldst, då den firades som landtlig skördefest, ha hetat blott Atenéerna (Athénaia), men efter småstaternas sammanslutning erhållit namnet P. ("alla atenares fest"). Festen firades årligen mot slutet af månaden Hekatom-baion (förra delen af aug.), men ända från Peisi-stratos' tid var det brukligt att hvart fjärde år fira den med större prakt under namn af "de stora P.", hvaremot de öfriga årens P. betecknades som "de små". De "stora panatenéerna" upp-togo minst fyra dagar. De första egnades åt täflings-spel (agönes; se A g o n) af olika slag (kappkörning och kappridning, kapplöpning, brottning, knytnäfs-kamp m. m.) samt föredrag af homeriska sånger och sedermera äfven egentliga musikaliska täflin-gar. Till festens försköning tjänade för öfrigt dansande körer af flera slag äfvensom ett nattligt fackeltåg med Eros' altare i Akademeia som utgångspunkt. Till dessa i Aten utförda festspel kom en i Peiraieus eller vid Sunion anställd re-gatta eller kapprodd med trierer. Segerprisen i alla dessa täflingar utgjordes dels af olivkransar, dels af prydligt sirade oljekrukor (se Amfora), fyllda med olja från gudinnans heliga olivträd. Festens egentliga glanspunkt var den sista dagen (den 28 Hekatombaion), hvilken gällde som gudinnans födelsedag, då Atens borgerskap i högtidlig procession tågade från förstaden Yttre Kerameikos upp till borgen och gudinnans där befintliga tempel för att bringa henne sin hyllning. Detta pan-atenaiska festtågs anordning är i konstnärlig relief-afbildning åskådliggjord på den berömda Parthe-nonfrisen (bilder därifrån ses å pl. II till art. B i l d-huggarkonst). Medelpunkten af festtåget var den praktfulla klädnad (pepZos), som af Atens kvin-