1409 Panax-Pancatantra 1410 nor hembars som gåfva åt gudinnan, hvars seger öfver giganterna var framställd i konstnärligt broderi på saffrans- eller purpurfärgad botten. Denna "peplos" var anbragt i form af segel på ett i festtåget medfördt skepp. Efter festtågets ankomst upp på borgen (akropolis) hembars åt gudinnan ett massoffer (hekatomb) af de medförda offerdjuren, hvarefter hela folket under fröjd och gamman deltog i den rikliga offermåltiden. - Först i senare tider förlades panatenéerna till våren. Jfr A. Mommsen, "Feste der stadt Athen im alter-tum" (1898). A. M. A. Panax L., bot., farm., ett släkte af fam. Ara-liacece, omfattande 6 fleråriga örter med tjocka rötter, kransställda, fingrade blad och blommor, vanligen i toppställd, enkel flock. Se G i n- s e n g. Gr. L- m. Panay [-nåV], en af Filippinerna (se d. o.). Panbabylonier (jfr P a n-), en mytologisk skola. Se Mytologi, sp. 152. Pancatantra [pantja-], sanskr., eg. "femboken", arbete bestående af fem böcker, är ett af den klassisk-indiska litteraturens berömdaste och tillika mest kända alster, som haft ett enormt inflytande på den västerländska litteraturen särskildt under medeltiden och tillika till stor del utgör källan för den grupp fabler och berättelser, som på litterär väg ända sedan början af vår tidräkning spridt sig till de flesta kulturfolk och ytterligare - på den muntliga traditionens väg - som folksagor såväl trängt ned till de mindre bildade folklagren som också spridts långt utanför området af litterär påverkan till mindre kultiverade folk och stammar i alla världsdelar. En icke ringa del af hvad som går och gäller för folksagor har faktiskt på rent litterär väg sin upprinnelse ur P. och därmed besläktade litteratur verk. Om ursprunget till folksagan i allmänhet skall emellertid här icke bli tal. - P. är en i fem böcker indelad samling af fabler och berättelser, som äro infogade i en ramberättelse, hvars tämligen tunna innehåll är, att en vis man, Visnuparman, lofvar på kort tid bibringa de mindre väl uppfostrade och okunniga sönerna till kung Sudarcana af Pätaliputra (hufvudstaden i Magadhariket, ung. = norra Bengalen), de kunskaper och den erfarenhet (i samlefnad, politik o. s. v., sammanfattade under termen niti, eg. "ledning"), som voro nödvändiga för prinsar, som skulle komma att öfvertaga regeringsbefattningar. I detta syfte berättas nu de nämnda fablerna, oftast så, att de icke äro uppradade bredvid hvarandra, utan merendels instoppade, den ena i den andra som exempli-fikation till ett aktuellt händelseförlopp, så att kompositionen kan förliknas vid en samling af den ena i den andra stoppad© kinesiska askar. P. är sålunda en lärobok om världsklokhet (nlti^ästra) , en spegel för indiska dynaster. Till den yttre formen bestå berättelserna af blandad prosa, innehållande den episka berättelsen, och vers, utgörande sinnrika tänkespråk, afsedda att meddela det etiska läroinnehållet. - Grundvalen för denna som andra samlingar af berättelsestoff i Indien är det rika, bland alla samfundsklasser i Indien från äldsta tider kurserande och uppsamlade sågo- och berättelsematerial, hvartill intet folk i sina skrifna eller oskrifna litteraturer har ett motstycke. I de stora eposen, i Puräna-verken, i dramat, i den poetiska Tryckt den 19/5 14 konstlitteraturen o. s. v. finna vi en del af detta stoff bevarad. Bland särskilda samlingar af dylika berättelser kunna framhållas från sekteriskt håll de buddistiska Jätaka-berättelserna (se Jätaka), de jainistiska Ava9yaka-berättelserna, och inom bramansk krets litteraturverk som Vetälapanca-virhfatikä (De 25 berättelserna om likspöket), (/wfea-saptati (Papegojans 70 berättelser) och framför alla andra P. Andra bramanska samlingar, som voro anlagda i större stil och utom mycket annat innehålla äfven det hufvudsakliga i P:s material, är Brhatkathä (Den stora berättelsen) på päiQäcidia-lekt, som ännu icke blifvit återfunnen i något så när ursprunglig form, samt däraf beroende, på 1000-talet i Kashmir uppkomna samlingar, som t. ex. Somadevas Kathäsaritsägara (Berättelseströmmarnas haf). - Det har förvisso funnits ett enhetligt originalarbete P. i Indien. Detta är icke mera i ursprunglig form i behåll. I dess ställe förekommer en hel mängd versioner, bland hvilka - utom de redan anförda i sammelverk förekommande - må nämnas 1) vulgata-versionen, som ligger till grund för våra (tidigare) texteditioner och öfver-sättningar (af Kosegarten, Kielhorn och Biihler o. a.) och 2) Hitopade£a (se d. o.). - 3) Den hos Jaina företrädesvis gällande versionen behandlad af J. Hertel i följande arbeten: "The Pancatantra, a collection of ancient hindu tales in the recension called Pancäkhyänaka, and dated 1199 A. D. of the Jaina monk Purnabhadra" (1908); "The Pancatantra-text af Purnabhadra, critical introduction and hit of variants" (1912); "The Pancatantra-text of Purnabhadra and its relations to texts of allied recensions as shown in parallel specimens" (utgörande bd XI-XIII af "Harvard oriental series", 1912). - 4) Den sydliga recensionen, genom Dubois känd sedan början af förra århundradet, senast utg. af Hertel, "Das sudliche Pancatantra. Sanskrittext der rez. £ mit den lesarten der besten handschr. von rez. a" (i "Abhandlungen der sächsischen gesellschaft der wissenschaften", bd XXIV, 5, 1906). - 5) Den kashmiriska recensionen, som äfvenledes genom Hertels arbeten kommit till den lärda världens kännedom: "Uber das Tanträkhyäyika, die kapmiri-sche rezension des Pancatantra. Mit dem texte der handschr. Decc. doll. VIII, 145" (i "Abhandl. der sächsischen gesellschaft der wissenschaften", bd XXII, 5, 1904); "Tanträkhyäyika, die älteste fassung des Pancatantra. Nach den handschr. Kezz. zum ersten male herausgegeben" (i "Abhandlungen der göttingischen gesellschaft der wissenschaften", n. f. bd XII, 2, 1910); "Tanträkhyäyika, die älteste fassung des Pancatantra. Aus dem sanskrit iibersetzt mit einleitung und an-merkungen" (I-II, 1909). I en hel rad arbeten dessutom (i synnerhet i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft" och "Wiener zeit-schrift fiir die kunde des Mor geniandes") har Hertel utforskat och klargjort P:s öden i Indien. En sammanfattande framställning af dessa resultat är af sedd att lämnas i ett under tryckning varande arbete af Hertel, "Das P., geschichte und verbrei-tung". - Från allmänt litteraturhistorisk synpunkt viktigare är historien om P:s öden i Västerlandet. Äran att ha klargjort dessa tillkommer i främsta rummet Th. Benfey, som nedlagt resultatet af sina 20 b. 45