1425 Pankration-Pannonia 1426 Kealskola, många villor och enskilda vårdanstalter för dårar. Odling af grönsaker och blommor, tillverkning af maskiner och vagnar m. m. J- F- N. Pankration (grek., af pan, allt, och kra'tos, kraft, "allkamp"), ett hos forntidens greker i gymnasierna och vid offentliga täflingsspel (se Olympiska spelen och fig. 7 där) brukligt stridssätt, som förenade brottning med knytnäfs-kamp. De i pankration uppträdande kämparna ("pankratiasterna") hade icke som vid den en-bara knytnäfskampen händerna omlindade med skinnremmar (se C e s t u s). Jfr Knytnäfs-k a m p. A. M. A. Pankrätisk (af grek. pankratefs, som öfvervinner allt), fys., starkt förstorande. Om i ett mikroskop okularet kan flyttas, så att afståndet mellan detta och objektivet kan ökas eller minskas, säges okularet eller mikroskopet vara "pankratiskt". Med ett sådant mikroskop kan man, utan att ombyta linser, erhålla olika grader af förstoring genom att ändra okularets och föremålets afstånd från objektivet. A. Bi-n.* Pankreaskörteln. Se Bukspottkörtel. Pankreassaft, kem. Se Bukspottkörtel. Pankreatin, /arm. med.} preparat, beredt på pankreaskörtel af nötkreatur eller svin genom ut-dragning med vatten, afdunstning och torkning samman med dextrin eller mjölksocker. Äfven förekommer i handeln ett flytande glycerinextrakt på färsk pankreas, kalladt pancreatinum liquidum. Det torra preparatet utgöres af ett gulhvitt pulver, ofullständigt lösligt i vatten. Preparaten innehålla pankreaskörtelns enzym, särskildt de, som lösa ägg-hvita och stärkelse, och äro afsedda att ges vid bristande utsöndring af pankreassaft. Emellertid är det synnerligen svårt att bestämma, huruvida sådan brist föreligger, och äfvenledes svårt att bringa pankreatinet i verksam form genom magsäcken öfver i tarmen, då magsaftens syra torde försvaga eller förstöra preparatet. Försök ha gjorts att ge pankreatinet i s. k. "tunntarmkapslar" af s. k. keratin, glutoid e. d., hvilka äro afsedda att motstå magsaftens inverkan och lösas först i tarmen. Kesultaten äro dock mycket osäkra. - Bättre äro måhända utsikterna med p a n k r e o n, som erhålles genom att behandla ett extrakt på pankreaskörtel med garfsyra. Pankreon utgöres af ett grått luktlöst pulver med kärf smak; det skall enligt uppgift passera magsäcken olöst, men i tarmen frigöra pankreassaftens enzymer. Dosen är 0,3-0,5 gr. 3 gånger dagligen bäst samman med 0,2 gr. natriumbikarbonat. Om saltsyra finnes i magsaften, ges pankreonet bäst V4-V2 timme före måltiden med 1/2 glas vatten; saknas åter saltsyra, ges preparatet under eller efter måltiden. C. G. S. Pankreon, med. Se Pankreatin. Pankromasi (af grek. pan, allt, och chroma, färg), den fotografiska plåtens förmåga att med rätta tonvärden i svart och hvitt återge föremålets olika färger. Tillfredsställande pankromasi uppnås endast genom användning af pankromatiska plåtar i förening med lämpligt ljusfilter. Jfr Fotografi, sp. 1000. J. Htzg. Pankromätiska plåtar. Se Fotografi, sp. 1000, och Pankromasi. PanlogTsm (af grek. pan, allt, och lofgos, tänkande), filos.) den åsikt, som fattar tänkandet som all verklighets väsen. Typisk representant för denna åsikt är H e g e 1. - Adj. p a n l o g i's t i s k. S-e. Panmure [pänmjöV], lord. Se Maule, F. Panna (lat. /rons), anat., öfre delen af ansiktet, begränsad nedan af ögonhålorna och ofvan af hårfästet samt åt sidorna mer eller mindre tvärt öfver-gående i tinningarna. Dess fasta stomme är pannbenet (se Hufvudskål 1), utanpå hvilket finnas endast huden med sina kärl och nerver samt ett tunt muskellager, som kan rynka huden och ändra ögonbrynens ställning. Ju större f ramhjärnan är, dess större är pannan. Pannbenet bildas ur två sidohalfvor, hvilka i regel tidigt sammanväxa i midtlinjen. Men icke sällan händer, att de vid tämligen framskriden ålder icke äro sammanvuxna, och detta synes i allmänhet vara fallet i de mycket breda pannorna. Om det ock i allmänhet torde vara en riktig iakttagelse, att en människa, som med ett i öfrigt välbildadt hufvud förenar en rak, hög, hvälfd och bred panna, äfven eger en högre intelligens, ges dock från denna regel en mängd undantag, så att man icke sällan finner högtstående psykiska egenskaper hos individer med sluttande, låg och smal panna. Å båda sidor synes det dock ges en viss gräns, hvilken icke utan rubbning i intelligensen kan öfverskridas och hvars öfverskri-dande har sjuklig grund. G- v. D.* Panna, tekn., ett kärl, som är afsedt för en vätskas eller fast kropps upphettning, afdunstning, kokning, ångbildning eller destillation. Se Ångpanna. Pannartz, Arnold, den förste boktryckaren uti Italien, bördig från Prag, kom 1465 jämte en yrkesbroder, Konrad Sweynheim, bägge elever af Fust och Schöffer, på inbjudan af kardinalen Johannes de Turrecremata, till Italien, där de tillsammans grundade ett tryckeri i benediktinklostret i den lilla staden Subiaco (vid Tibers biflod Teve-rone), hvarvid de själfva tyckas ha förfärdigat typer till den i Tyskland då okända antikvastilen. Den första bok, som trycktes af dem, var Ciceros "Deoratore". 1467förlades tryckeriet till bröderna Pietro och Francesco de' Massimis palats i Eom. 1473 hade P. och hans kamrat tryckt 36 arbeten, mest latinska skriftställares, men skilde sig då åt under tyngden af ekonomiska svårigheter. Sweynheim dog 1475. Ett af denne börjadt företag att i restaureradt skick utge Ptolemaios' geografiska verk afslutades 1478 af en för öfrigt okänd boktryckare Arnold Bucking. Huruvida denne är identisk med P. är ovisst, men har af en och annan författare ansetts sannolikt. P:s dödsår är okändt. (H. G.) Pannasyra, farm. med. Se Maskmedel, sp. 1167. Pannblåsa, zool. Se Parasitflugor. Pannbädd, skpsb. Se Bädd 2 b. Panneau [-nå], fr. Se P a n n å. Pannlni, G. Se P an i n i. Pannioben, anat. Se Hjärnan, sp. 832. Pannlugg, hos hästar en från nacken öfver pannan nedhängande tofs af mjukt tagel. E. T. N. Pannok. Se Ok. Pannonia hette hos romarna ett landskap vid Donau, beläget mellan Möns Cetius (nu Wiener-wald, gräns mot Noricum) och Juliska alperna (mot öfre Italien) i v., Donau i n. och ö. samt Sa ve i