den franska, användas dubbla pansardäck (fig. 4), hvilkas cellindelade mellanrum fylles med kol m. m. Härigenom erhålles godt skydd äfven mot kasteld.

Fig. 3.

- Vanligen nödgas man att en bit från fartygssidan höja pansardäcket till eller öfver vattenlinjen för att erhålla erforderligt utrymme för pannor och

Fig. 4.

maskiner. I närheten af stäfvarna kan pansardäcket däremot sänka sig betydligt; det utgör på fartyg, försedt med ramm, stöd för denna. C. K. S. Pansardäckskryssare. Se Kryssare 2. Pansarfartyg (fr. vaisseau cuirassé, eng. iron-clad), skpsb., gemensam benämning för sådana krigsfartyg, hvilkas sidor till skydd mot skottskador äro mer eller mindre klädda med pansar (se d. o.). Pansar å fartyg användes först i Frankrike. Redan i en 1825 utgifven broschyr omnämnde general Paixhans den ödeläggande verkan, som de då nyligen införda bombkanonerna vid ett skjutförsök i Brest utöfvat på ett fartygsskrof, och han förutsade, att bombkanonens användande ovillkorligen skulle framtvinga byggandet af krigsfartyg helt och hållet af järn eller ock af trä, klädda med järnplåtar. 1845 uppgjorde den franska marinens dåv. konstruktionschef, Dupuy de Lôme, ett förslag till ett tidsenligt krigsfartyg af järn, försedt med ett rundt om fartyget omkring vattenlinjen gående pansarbälte. Men på samma gång föreslog han att bepansra hela fartygssidan, enär det pansar, som var behöfligt till skydd mot då befintligt artilleri, ej behöfde vara synnerligen tjockt och således icke heller kunde uppgå till någon betydligare vikt. Detta förslag kom emellertid ej till utförande. Såsom upphofvet till nutidens pansarfartyg torde man kunna betrakta den order, som kejsar Napoleon III i nov. 1854 utfärdade om byggandet af bepansrade fartyg och till följd hvaraf tre flytande batterier byggdes: "Tonnante", "Lave" och "Dévastation", klädda med 11,4 cm. tjockt pansar och bestyckade med 16,5 cm. kanoner. Dessa batterier blefvo med mycken framgång använda i Krimkriget vid belägringen af fästningen Kinburn (okt. 1855). De ryska 24-pundiga kanonernas verkan på dem var obetydlig. 1858 påbörjades i Frankrike byggandet af det första pansarfartyget, "Gloire", som byggdes af trä och kläddes med 12 cm. tjockt pansar. Genom detta företag förde Frankrike sjömakterna in på den väg, som sedan blifvit följd och som ledt till närvarande tids stora pansarfartyg. 1859 sjösattes "Gloire", och vid denna tid påbörjades i England, trots åtskilligt motstånd, det första pansarfartyget därstädes, "Warrior". Detta byggdes helt och hållet af järn; dess pansarbeklädnad var ungefär lika tjock som "Gloires", men sträckte sig endast på omkr. halfva fartygets längd, lämnande för-och akterskeppen oskyddade. - De stora, för plats i slaglinjen afsedda pansarfartygen kallades till en början pansarfregatter (se Fregatt). Med segelriggen försvann detta namn och ersattes med slagskepp (eng. battleship, fr. cuirassé d'escadre) eller linjeskepp (ty. linienschiff). Sedan de första pansarklädda batterierna byggdes, ha såväl kanonernas verkningsförmåga som pansarbeklädnadens motståndskraft oupphörligt ökats. Hvarje förbättring i den ena har medfört ett rastlöst arbete att äfven förbättra den andra. I denna täflan har ömsom kanonen och ömsom pansaret hemburit segern. Detta allt har utöfvat ett väsentligt inflytande på pansarfartygens konstruktion. Till en början, då fartyget förde ett större antal medelsvåra kanoner, uppställdes dessa i batteri som på de gamla bredsidefartygen; och då därjämte endast tunnare pansarplåt var behöflig för erhållande af erforderligt skydd, kunde större delen af fartygssidan få pansarbeklädnad. Sedermera ökades betydligt kanonernas kaliber och vikt, hvarigenom antalet kanoner på hvarje fartyg måste minskas. Mot artilleriets ökade genomträngningsförmåga, hvilken framkallade krafvet på tjockare pansar, befanns omöjligt att skydda så stor del af fartyget som förut. Kanonerna sammanfördes därför i en starkt bepansrad, täckt kasematt, sträckande sig omkring midten af fartyget öfver dess hela bredd, eller ock uppställdes de i pansartorn. Häraf upp-kommo benämningarna kasematt- och tornfartyg. - Tornen konstruerades antingen såsom barbett-torn (jfr Barbett), i hvilka tornet var fast och utgjorde ett bröstvärn till skydd för lavettage, riktnings- och langningsanordningar, samt kanonen (de båda kanonerna) var uppställd på en vridbar vänd-skifva i tornet och sköt öfver tornkanten, eller också som täckta torn, bestående af ett undre, fast torn, som omslöt tornvridningsmekanism och langningsanordningar m. m., och ett öfre, täckt, vridbart torn, hvari kanonen (de båda kanonerna) var uppställd och sköt genom port. Sidoriktningen skedde i detta senare fall genom det öfre tornets vridning. - Emedan de i barbett-torn uppställda kanonerna, trots omgifvande pansarkåpa, ej kunde nöjaktigt skyddas mot artillerield, har denna torn-konstruktion numera frångåtts. - Förutom kasematt och torn med tillhörande langningsanordningar voro äfven manövertornet och fartygssidan i närheten af vattenlinjen pansarskyddade, den senare an-