tingen till hela sin längd (hel pansargördel) eller
blott i närheten af fartygets midt. I sistnämnda
fall förenades båda sidornas vattenlinjepansar vid
ändarna med pansarväggar, hvarigenom bildades ett
skyddande citadell, som omslöt fartygets s. k. vitala
delar, d. v. s. pannor och maskiner, äfvensom
ammunitionsdurkar; dylika fartyg benämnas därför äfven
citadellfartyg. - Längre fram tillkom pansardäck (se
d. o.) för att ytterligare skydda fartygets vitala
delar mot artillerield. - För att på citadellfartyg
begränsa vatteninströmningen vid skottskador invid
vattenlinjen å fartygets opansrade ändar försåg man
fartyget därstädes med ett fullständigt cellsystem, de
s. k. vattenlinjecellerna, hvilka stundom voro fyllda
med kork, kol eller cellulosa. Som representanter
för 1870-talets engelska pansarfartyg må nämnas
"Alexandra" (fig. 1)
Fig. 1. Engelska pansarfartyget "Alexandra". (1870-talet).
med artilleriet i en stor midskeppskasematt i
två våningar och "Inflexible" med artilleriet i två
pansartorn, hvartdera för två kanoner (se tabellen
å sp. 1441).
Sedan bredsideldens öfvervägande betydelse
blifvit till fullo erkänd, blef det regel att i
pansarfartygen uppställa fyra svåra kanoner i två
partorn, ett förut och ett akterut i fartygets
medellinje. Dessutom förekom ett mera eller
mindre talrikt, medelsvårt och lätt artilleri,
ofta oskyddadt, men stundom skyddadt af tunna, på
lavettagen fästa stålskärmar. Det svåra artilleriets
uppgift var att genombryta fiendens tjockaste pansar,
tysta hans artilleri och skada hans vitala delar
samt om möjligt sänka honom. Det medelsvåra och
lätta artilleriet var afsedt att under gynnsamma
förhållanden biträda i striden mot pansarfartyg
samt att uppträda mot mindervärdigare motståndare,
det lätta särskildt att bekämpa torpedbåtar. De svåra
kanonernas kaliber ökades småningom ända till 45 cm.,
hvarefter en återgång gjorde sig gällande till 30,5
cm., som för en lång tid förblef standard-kalibern. -
Pansartjockleken stegrades på 1880-talet ända till
700 mm., men minskades sedermera, i samband med att
stora förbättringar vidtogos i pansarets kvalitet, för att bereda möjlighet
att skydda en större del af fartyget.
Nästa större utveckling af pansarfartygen föranleddes
af det allmänna införandet på 1890-talet af
snabbskjutande, medelsvårt artilleri och kort
efteråt af brisanta sprängämnen till laddning af
projektilerna. Det medelsvåra artilleriet erhöll
härigenom en vida större betydelse än förut samt
kunde med sin masseld af brisansladdade granater
befaras alldeles skjuta sönder ett pansarfartygs
stora, opansrade delar och därigenom göra det
stridsodugligt eller t. o. m. sänka det. Häraf följde
nödvändigheten att med pansar skydda ej blott det
medelsvåra artilleriet, utan äfven en stor del af
fartygssidan. - Sagda artilleri uppställdes antingen
i en stor eller ett flertal små kasematter eller i
torn; dess kaliber uppgick till 14 a 17 cm. Det lätta
artilleriets kaliber, till en början 37 à 57 mm.,
ökades efter hand till 75 à 88 mm.
Det 1906 af stapeln gångna engelska slagskeppet
"Dreadnought", konstrueradt med hänsyn till lärdomarna
från rysk-japanska kriget, betecknar nästa stora
utveckling af pansarfartygen. För att på mycket
stort afstånd, utanför det medelsvåra artilleriets
verksamhetsområde, kunna krossa motståndaren,
är "Dreadnought" bestyckad med icke mindre än 10
st. 30,s cm. kanoner, uppställda parvis i 5 torn,
hvaraf 3 i fartygets medellinje; däremot saknar den
medelsvårt artilleri; dess lätta artilleri har en
kaliber af 76 mm. Fartygets de-placement öfverstiger
med nära 1/3 de närmast föregående pansarfartygens. -
Dreadnoughttypen blef banbrytande på grund af sin
öfverlägsna eldverkan på stora afstånd, och alla
större mariner skyndade att bygga dylika fartyg,
dock utan att följa exemplet med afseende på det
medelsvåra artilleriets borttagande; däremot har
flerstädes det lätta artilleriet uteslutits och
dess roll öfvertagits af det talrika medelsvåra, en
förändring, som betingas af torpedfartygens alltmera
ökade dimensioner och fart. Äfven England har numera
återgått till att installera medelsvåra kanoner på
sina nyaste slagskepp.
Senaste utvecklingen af pansarfartygen utgöres af
de s. k. "Super-Dreadnoughts" (se fig. 2), hvilka
kännetecknas af ökning af det svåra artilleriets
kaliber ända till 34 à 38 cm. Af denna kaliber föras
8 à 12 kanoner, uppställda i torn, alla i fartygets
medellinje, hvarigenom en utomordentligt stark
bredsideld erhålles. För stäfeldens förstärkning
är vanligen det näst yttersta tornet, från hvardera
stäfven räknadt, så högt, att dess kanoner
kunna skjuta öfver det yttersta tornet. De svåra
kanonerna placeras numera ej blott parvis i tornen;
flera mariner ha installerat torn med 3 dylika
jättekanoner, och franska marinen har under byggnad
(1914) fartyg med 4 st. 34 cm. kanoner i hvarje torn.
Jämte sitt hufvudvapen, artilleriet, förses
pansarfartygen äfven med 2 à 8 torpedtuber (se
Torpedtub). Till en början funnos såväl öfver-
som under-vattenstuber, men till följd af risken
för egna torpeders explosion i tuben i händelse af
projektilträff bestyckas pansarfartyg numera endast
med tuber af det senare slaget. Torpedernas kaliber,
som länge hållit sig vid 45 cm., har inom flera
mariner ökats till 53 cm. - Ett betydligt antal strål-
