Pantaléon [pataleå'], ett af Ludvig XIV efter uppfinnaren, Pantaléon Hebenstreit (1690), uppkalladt instrument, utgörande en förbättring af "hackbrädet" (se d. o.). Instrumentet väckte en tid mycket uppseende och bidrog sannolikt till uppfinningen af "hammarklaveret" (d. v. s. pianot), men föråldrades snart efter dettas rika utveckling. Namnet P. öfvergick då till giraff-flyglarna och klaveren med hammaranslag ofvanifrån. Ännu 1779 uppträdde emellertid i Sverige en virtuos på det ursprungliga instrumentet, tysken Noelli, som så behagade Gustaf III, att denne på sin bekostnad lät hofkapellisten Salomoni 1780-81 utomlands studera instrumentets behandling, hvarefter Salomoni hemma lät höra sin konst, utan att dock få några efterföljare. A. L.* Pantaléon [pataleå], Jacques, påfven Urban IV:s egentliga namn. Pantaleoni [-å-], Maffeo, italiensk nationalekonom, f. 2 juli 1857 i Frascati, professor i nationalekonomi vid Rorns universitet, har utom ett antal större och smärre afhandlingar i ekonomiska och finansvetenskapliga frågor skrifvit en lärobok Principii di economia pura (1889; eng. öfv. 1898). Inom de snäfva gränser, som P. drar upp för den rena (1. abstrakta) nationalekonomien, ger han den på en vidsträckt psykologisk grundval hvilande, hedonistiskt bestämda värdeläran en allt behärskande ställning. Han sluter sig närmast till Jevons cch Gossen samt begagnar sig flitigt af den diagrammatiska framställningsmetoden. P. står för öfrigt i flera afseenden den klassiska skolan nära. E. H. T. Pantalon [påtala'], fr. Se Fransäs. Pantalone [-låne], namn på en af de i det italienska folklustspelet ("commedia dell' arte") ständigt förekommande figurerna. P. bar skäggig mask och vanligen till fotsulan räckande benkläder (långbyxor, efter honom kallade "pantalonger"). Han föreställde en gammal girig köpman från Venezia, som dragés vid näsan af sina barn eller af föremålet för sin ömma låga. Namnet härrör däraf, att P. var ett vanligt dopnamn i Venezia, där ett helgon med detta namn hölls i stor ära. Jfr Commedia dell' arte och fig. l där. Pantalonger (af fr. pantalons; se Pantalone), långbyxor. Pantano [-anå], Edoardo, italiensk politiker, f. 1843 i Assoro på Sicilien, studerade medicin och nationalekonomi, stred 1862 och 1866-67 i Garibaldis friskaror, verkade därefter som radikal publicist och blef 1886 deputerad. Han tillhörde länge yttersta vänstern, spelade 1899-1900 en framträdande roll vid obstruktionen i kammaren, blef sedermera mera moderat i sin politiska åskådning och var febr.-maj 1906 jordbruksminister i Sonninos ministär, som till följd af P:s tidigare förbindelser med republikanerna utsattes för häftiga angrepp från konservativt håll. Pantar, en af de små Sunda-öarna, mellan Alor (i ö.) och Lomblen (i v.), 5,200 kvkm., hör till det nederländska residentskapet Timor, men är alldeles outforskadt. J. F. N. Panta rei, grek., allt flyter. Se Herakleitos, sp. 472. Pantarholmen (äldre äfven Panterholmen), mellan Karlskrona och Vämmö, numera införlifvad med staden. 1709 anlades ett provisoriskt "defensionsverk" på P., och 1716 iståndsattes däraf en tenalj och en redutt. 1724 föreslogs ett större verk på P. men 1770 bestämdes, att därmed skulle anstå. Ännu synas några lämningar af de gamla befästningarna. L- W:son M. Pantatypi, ett s. k. högetsningsförfarande för framställning af tryckklichéer för boktryck. J.Htzg. Pantbank, Pantlåneinrättning, Pantlånekontor, anstalt, anordnad som enskildt affärsföretag eller i socialt syfte, för utlämnande af penninglån mot säkerhet i pant af lösören (möbler, husgeråd, kläder, ur m. m.) och - vanligen ganska hög - ränta. Se Assistansinrättningen, Montes pietatis och Pant1ånerörelse. C. G. Bj. Pantbref, jur. För att inteckningsvis säkerhet för fordran må kunna vinnas, tarfvas dels skriftligt fordringsbevis, dels ock, bortsedt från de få fallen af tvångsinteckning i annan fast egendom än järnväg, ett af vederbörande egare på handlingen tecknadt medgifvande till inteckningen. Detta gäller för öfrigt också för fall af förlagsinteckning samt sålunda äfven då inteckningen ej bereder panträtt, utan allenast förmånsrätt. Handpantsrätt i lösören kan åter upplåtas formlöst. Det anbefallés emellertid pantsättaren att taga vittnen eller "handskrift" på hvad, som förekommit. Här är således fråga om ett skriftligt erkännande af borgenären i och för framtida bemötande af ett hans bestridande att ha mottagit godset eller ett hans påstående, att han därtill förvärfvat bättre rätt, än pantaftalet föranleder. Emedan en fastighets frivilliga utgifvande af gammalt ej grundlagt något antagande för sanningen af innehafvarens uppgift om laga förvärf af en eller annan rätt därtill, var, redan innan inteckning blef form för upplåtelse af pantsäkerheten i sådan egendom, däremot för panthafvaren behof af ett pantegarens intyg om pantaftalet och dess närmare innehåll, oafsedt om egendomen öfverlämnades i panthafvarens besittning eller icke. För ändamålet utfärdade pantegaren till honom ett s. k. pantbref. Det förekom allmänt vid kronans pantsättning af skatteräntor och omförmäles omväxlande med "förskrifning" i 1734 års lag på tal om införsel; se Jordab. kap. 9 §§ l och 7. I modern tysk och schweizisk rätt utmärka pfandbriefe fordringsbevis, utställda af privilegierade kreditanstalter i deras lånerörelse till förmedlande af fastighetskrediten och mestadels ouppsägbara från innehafvarnas sida, samt motsvara sålunda svenska hypoteksobligationer. Jfr Hypoteksbank, Pant och Panträtt. A. W. Pante 1. Panthai, de muhammedanske invånarna i kinesiska prov. Junnan (se d. o.). Panteg [pärnteg], Panteague, stad i engelska grefskapet Monmouth, 5 km. s. ö. om Pontypool. 10,098 inv. (1911). Stenkols- och järngrufvor. J. F- N. Pantei'sm (af grek. pan, allt, och theos, gud), .filos., den åsikt, som fattar Gud som identisk med världsalltet. Panteismens hufvudargument är det, att det absoluta eller Gud som oändlig ej kan ha någon verklighet bredvid sig, utan måste omfatta allt. Detta, när åsikten utvecklats från teologisk eller metafysisk synpunkt. En del moderna naturvetenskapsmän har förts till panteismen från den