1467 Pantograf-Pantomim 1468 slags tillåtna själfhjälp, fastän allenast i fall af åverkan och annat dylikt obehörigt intrång på fast egendom och beträffande det gods, som tjänat eller afsetts skola tjäna som medel vid gärningens föröfvande. Ej heller grundlägger numera pant-ning verklig panträtt, utan blott en retentionsrätt, d. v. s. befogenhet att innehålla det tagna, till dess gärningsmannen ersätter den af honom vållade skadan och kostnaden. Exempel erbjuda fiske- och jakträttsinnehafvares samt egares och deras folks behörighet att af den, som på området olofligen fiskar eller jagar, taga respektive fisk- och jaktredskapen, så ock den liknande rätt, som tillkommer strand-egare, då det på hans vatten brytes mot förbudet att borttaga sten från hafsbottnen utmed Skånes västra kust och vid ön Hven (fiskelagen af 27 juni 1896 § 19, jaktlagen af 8 nov. 1912 § 23 och k. kung. af 5 mars 1897 § 5). Jordegares intäkt af främmande kreatur, som olofligen inkommit på hans egor, ger åter visserligen så till vida bevis på panträtts uppkomst, som han vid en kreatursegarens fortsatta underlåtenhet att gälda skada af och kostnad på kreaturen må sälja dem på offentlig auktion och ur köpeskillingen göra sig betäckt för nämnda sina fordringar; se förordn, af 21 dec. 1857 § 32. Hund, som jakträttsinnehavare eller hans folk behörigen upptagit, förverkas till och med utan vidare till honom, än i följd af bristande ut-lösen och än omedelbart; se 1912 års jaktlag §§ 18 och 19. Tvärtom kan det hända, att pantning, som jämväl har till ändamål att förskaffa bevis på den lidna oförrätten, ej bereder rätt därutöfver. Man må se skogsordiiingen af l aug. 1805 § 67 mom. l, som ger skogsegare och skogvaktare makt att af den, som beträdes med skogsåverkan, taga dragare, redskap eller annat vedermäle och behålla det, till dess han sätter borgen eller, där så icke sker, till nästa ting. - Pantning skall ske på bar gärning och utan större våld, än nöden kräfver. Nödvärnsbestämmelserna må ej åberopas annat än så framt den brottslige vid ett sitt motvärn gör sig skyldig till våld af den art, som enligt dem grundlägga nödvärnsrätt. Men åtminstone för vissa fall medför därjämte sådant motvärn i och för sig straff (Straff!, kap. 24 § 16). Beträffande påföljder af olaga pantning se Straffl. kap. 10 § 20 och Utsökningsl. § 191. .- Jordegares och hyresvärds rätt att enligt 1907 års nyttjanderättslag kvarhålla respektive arrendators och hyresgästs gods är närmast en retentionsrätt, i det att fråga dock är om egendom på jorden eller i hyreslägenheten och så tillvida i jordegarens eller hyresvärdens besittning. Men kommer det till ett nyttjanderättshafvarens försök att bortföra godset under åsidosättande af retentionsrätten, må jordegaren eller hyresvärden ej allenast hindra det, utan till förebyggande af gärningens återupprepande taga godset i sitt särskilda förvar, i följd hvaraf reglerna för pantning träda i tillämplighet; jfr promulgationsl. till Utsökningsl. § 10 mom. 11. Liknande ställer sig enligt 1833 års legostadga §§53 och 54 samt 1891 års sjölag § 107 förhållandet mellan respektive husbonde och afflyttande tjänare, som har att ersätta skada å hans egendom eller ej ännu redovisat omhänderhafdt gods, samt fartygsbefälhafvare och sjöman, misstänkt för att vilja rymma. Märkas må till slut, att vid sidan af förenämnda lagstift- ning i enskildt intresse meddelats stadganden, som i allmänt tillägga än vissa tjänstemän, än särskilda rättsintressenter och än hvem som helst enskild att verkställa nämnda slags pantning, och att däraf stundom följer retentionsrätt och stundom ett egendomens förverkande; se fiskeristadgan af 17 okt. 1900 §§ 27 och 30, jaktstadgan af 8 nov. 1912 §§ 15 och 19, kung. af 5 mars 1897 § 5 samt Byggningab. kap. 11 § 4, jämförda med 1912 års jaktlag § 23 mom. 3. A. W. Pantograf (af grek. pan, gen. panto's, allt, och gra'jéln, skrifva), geom., instrument, medelst hvilket man återger ritningar, kartor, porträtt, mönster o. d. i förstorad eller förminskad skala. Den princip, på hvilken en grupp af de vanligare pantograferna grundar sig och som först framställts af Scheiner 1631, framgår af fig. här nedan. Fyra vridbara stänger bilda en parallellogram ABCD. På förlängningen af två sidor AB och AD fästas två stift Y och Z, och på den tredje sidan CD är stödjepunkten X för hela apparaten så anbragt, att X, Y och Z städse låta inställa sig i en rät linje. Föres nu stiftet Y utefter en gifven plan figur, så alstrar stiftet Z en kopia, hvars sidor förhålla sig till originalfigurens såsom stycket XZ till XY. P- H-s.* Pantokra'tor (grek., eg. allhärskare), en bergstopp. Se Korfu. Pantometer (af grek. pan, gen. pantofs, allt, och me'tron, mått), höjd-, längd- och vinkelmät-ningsinstrument. Pantomim (lat. pantomimus, af grek. pan, gen. panto's, allt, och mimos, se d. o.), hos forntidens romare brukligt stumt dramatiskt spel, hvilket utfördes endast genom uttrycksfulla åtbörder och dans, utan någon af skådespelaren framsagd text; äfven namn på skådespelaren själf. Berömda pantomimspelare voro under Augustus' tid Bathyllus och Pylades, som höjde arten till själfständighet, under Caligulas regering Mnester, under Neros Paris och under Domitianus' Latinus. Till och med kejsar Nero själf försmådde icke att uppträda såsom pan-tomimisk konstnär. De pantomimiska skådespelens innehåll var i allmänhet mytologiskt, mera sällan historiskt, och man synes med förkärlek ha valt slippriga ämnen. Också var denna konstart, ehuru med hänförelse omfattad af hög och låg, illa anskrifven hos strängare sedlighetsvänner, ett förhållande, som icke ändrades, då i senare tider äfven kvinnor uppträdde som pantomimiska konstnärer (pantomimce). Jämväl hos grekerna var redan