1483 Papegojor 1484 att deras kött, ehuru hårdt och segt, fortares, att deras vackra fjädrar anyändas som prydnader och att de ofta hållas i fångenskap, vid hvilken de lätt vänja sig. Sedan urminnes tider ha papegojor hållits tama. För européerna blefvo de bekanta vid Alexander den stores fälttåg till Indien, och längre fram kommo dessa fåglar till Rom, där de skattades högt (priset på en talande papegoja öfversteg värdet af en slaf). Yid Amerikas upptäckt anträffade spanjorerna tama papegojor, och fortfarande äro sådana vanliga hos de sydamerikanske infödingarna. "Anmärkningsvärd är", säger Schom-burgk, "tama papegojors och apors förkärlek för barn. Jag har sällan sett en krets lekande indianbarn, till hvilken icke apor och papegojor sällat sig." - I fångenskap vänja sig papegojorna snart vid människans näringsämnen, ja äfven vid hennes drycker. Som lämplig föda för de större arterna nämner Brehm hampfrö, kokt ris, hafre, majs, sallat, kål och frukt, för de mindre hirg, kanarie-frö, sallat och blad. Genom umgänge med människor civiliseras papegojan på samma sätt som hunden. Men skall den bli behaglig och göra framsteg, måste den regelbundet undervisas och behandlas med mildt allvar. I början måste den hållas instängd i ett trängre rum och bör ej få större frihet, förrän dess uppfostran är fullbordad. Flera arter fortplanta sig också utan större svårighet i det tama tillståndet. På senare tiden har man flera gånger i Storbritannien (1887 äfven i Skåne) sett papegojor häcka i det fria. - Sundevall indelar papegojorna i egentliga och rakkäkade. A) Öe egentliga papegojorna utmärkas genom hög, uppsvälld, bukig, framtill plattad underkäk, hvars uppåtriktade spets är bred, tvärt afskuren och försedd med inskärning nära främre ändan. Denna afdelning kan fördelas på fem underfamiljer. - a) K a k a d u o r n a ha synnerligen stark näbb, vanligen mera hög än lång, starka inskärningar i käkkanterna, vanligen kort, stark och lodrätt nedåtriktad öfverkäksspets samt nästan alltid fjädertofs på hufvudet (jfr fig. 17 på färgpl. A u-stralisk fauna). Dessa fåglar äro hemma från Filippinerna till Tasmanien, från Timor och Flores till Salomonsöarna. Af familjens alla medlemmar äro kakaduorna de älskvärdaste, bäst be-gåfvade och läraktigaste samt lämpa sig förträffligt att tämja. Af dithörande arter må nämnas följande. In k a-k ak a du an, "jackul", Camptolo-phus leadbeateri (fig. 1), hvit, delvis rosenfärgad, under vingarna laxröd, samt med röd, gulfläckig och hvit hufvudtofs, hemma i Australiens sydvästra del. - A rar a-k ak a du an, Microglossus aterrimus (fig. 2), eger större näbb än alla andra papegojor och kan begagna sin långa, utsträckbara, i spetsen liksom af ett svart pansar betäckta tunga som sked vid födans upphämtande. Den är djupt svart, med grönaktig anstrykning, samt hemma i nordligaste Australien och åtskilliga norr därom belägna små-öar. - Dvärgkakaduan, Nasiterna pyg-mcea, är ungefär af våra siskors storlek, hufvudsakligen gräsgrön samt hemma på Nya Guinea och kringliggande öar. - Korellan, kakodillen, viggstjärtpapegojan, Callipsitta-cus Novce Hollandice, äfven kallad nymf (afbildad i fig. 6 på färgpl. Australisk fauna), har de båda mellersta stjärtpennorna förlängda samt är oliv-gråbrun, med gula ställen på hufvudet och saffransröd fläck vid örat. Arten är hemma i det inre Australien. - 6) De k o r t-stjärtade papegojorna ha kort, på sin höjd medellång, tvärt afskuren eller svagt afrun-dad stjärt och sakna tofs. De äro hemma i alla världsdelar utom Europa. - J a k o n, Psittacus erithacus (fig. 3), är askgrå, med scharlakansröd stjärt, samt finnes i mellersta Afrika v. om de stora sjöarna. Arten hör till de mest omtyckta kam-rnarfåglarna, hvarför också dessa fåglar i stor mängd föras i handeln af infödingarna och säljas till de europeiske köpmännen vid kusten. En mängd tilltalande berättelser finnes om tama individer af denna art. - Dvärgpapegojorna, Psittacula, höra till underfamiljens vackraste medlemmar och äro omtalade för den ömhet, som makarna visa hvarandra inbördes. De äro utbredda i de fyra förut nämnda världsdelarna och af obetydlig storlek, växlande mellan sparfvens och starens. En art af detta släkte, rosenpapegojan, P. roseicollis (fig. 4), som är gräsgrön, med vissa delar af hufvudet och halsen blekt rosenröda, tjänar i södra Afrikas vattenfattiga trakter som vägvisare för den törstige resanden, om han iakttar, då den åtminstone en gång dagligen i små skaror beger sig till vattensamlingar. - c) De l å n g-stjärtade papegojorna sakna likaledes tofs på hufvudet och ha synnerligen korta tarser samt igenkännas med lätthet på sin långa, kilfor-miga eller graderade stjärt. Nästan hälften af familjens alla arter hör till denna underfamilj, som är utbredd i de fyra ofvan nämnda världsdelarna, talrikast i Syd-Amerika, Australien och på Stilla hafvets öar. Araraerna, Sittace (fig. 5), skilja sig från alla andra papegojor genom den mycket starka och utomordentligt stora, från sidorna mycket sammantryckta, ofvantill starkt krökta, med stor, öfverhängande hake försedda näbben och de nakna fläckarna frampå hufvudet. Arterna af detta släkte kunna åstadkomma ett ännu mera bedöfvande larm än andra papegojor, och makarnas inbördes till-gifvenhet är mera utpräglad än hos alla andra inom familjen (se vidare Ära). - Karolina-perikitten 1. Karolina-papegojan, Conurus carolinensis, är den enda i Nord-Amerika förekommande arten och har fått sitt namn efter en del af sitt utbredningsområde. Den är mörkt gräsgrön, undertill gulaktigare, på skuldror, vingar och delvis på hufvudet orangerödaktig. Den är ovanligt sällskaplig och låter ej ens af upprepade skott förmå sig att öfverge sårade kamrater. Nätterna tillbringa dessa papegojor i trädhål, där ofta tjogtal med klorna och näbben hänga sig fast vid väggarna. - Ädelpapegojorna, Palce-orrm, bebo hufvudsakligen södra Asien. Vingarna äro långa och spetsiga, stjärten starkt graderad. Bladgrönt är den härskande färgen hos fjäderdräkten. Af Alexander den stores fältherre Onesikritos fördes halsbandpapegojan, P. torquatus, till Grekland. Den igenkännes på ett rosenrödt band på halsen, en svart strimma på strupen samt en himmelsblå fläck på halsens sidor och kinden. Denna art föredrar odlade trakter och söker således rent af människans sällskap. - d) De r o s e 11 a-lika papegojorna ha lång, starkt graderad stjärt, längre och spensligare tarser, ledigare ro-