1485 Papegojor 1486 relser på trädens grenar samt klar och angenäm stämma. R o s e 11 a n, Platycercus eximius, är brokig af scharlakansrödt, hvitt, svart, gult, ljusgrönt, svartbrunt och blått samt hemma i Nya Syd-Wales och på Tasmanien, där den förekommer på öppna trakter och vägar. På marken rör rosellan planta sig i fångenskapen till och med flera gånger årligen. - Jordpapegojan, Pezoporus formosus, är hemma i södra Australien och på Tasmanien, där den förekommer på ofruktbara, sandiga ställen eller kärrmarker. Den lefver ensam eller parvis, löper snabbt och uthålligt i gräset som en Fig. 1. Inka-kakadua(Carap-tolophus leadbeateriY Fig. 2. Arara-kakadua (Microglossus aterrimus) Fig. 3. Jako (Psittacus erithacus}. Fig. 4. Rosenpapegoja (Psittacula roseicollis). Fig. 5. Sittace carulea (en arara-art). sig nästan lika vigt som finkarna och flyger med snabba vingslag. Arten är mycket vanlig som burfågel. - Detta gäller äfven om vattrade sångpapegojan, Melopsittacus undulatus, som har graderad stjärt med mycket långa midt-pennor. Den är till stor del gräsgrön, men svafvel-gul, med fyra blå sidofläckar, på framhufvudet, försedd med fina, svarta tvärlinjer ofvanpå hufvudet och halsen äfvensom på skuldror och vingtäc-kare samt hufvudsakligen blåaktig på stjärten. I ofantliga skaror bebor denna art, som blir 22 cm. lång, Australiens inre grässlätter. Den flyger synnerligen snabbt och går jämförelsevis väl på marken. I tusental föras sångpapegojorna till Europa, emedan de äro ytterst förnöjsamma (i fångenskap underhållas de godt med hirs, kanarie- och hamp-frö samt grönsaker, hvarjämte de dricka mycket litet), ha ett mycket behagligt kvitter och fort- snäppa samt trycker som en hönsfågel för hund. Denna papegojas kött anses bättre än snäppornas och liknar vaktelns. - e] Ugglepapegojorna ha korta, rundade vingar och ansiktet så att säga beslöjadt af långa, borstlika, utstående fjädrar samt förete i åtskilligt en viss likhet med ugglorna. Kakapon 1. ugglepapegojan, Stringops habroptilus (se fig. 8 på färgpl. Australisk fauna), blir 55 cm. lång samt är ofvan olivgrön, med fjädrarna på den svarta rotdelen tecknade med breda, olivgulaktiga tvärband och skaftfläckar, undertill grönaktigt olivgul, med smala, mörkbruna tvärband; ansiktsslöjan är halmgul. Arten är hemma på Nya Zeeland. Den lefver under trädrötter och klipphvalf samt för ett nattligt lefnadssätt. Dessa fåglars kött är utmärkt och särdeles eftersökt af infödingarna, som förr prydde sig med deras fjädrar och hufvud. Kakapon synes