Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Papeite-Papias
1488
gå sin undergång rätt fort till mötes, ty den har
en svår fiende i de af européerna införda hundarna,
som till en god del blifvit förvildade och i ögruppens
nordliga del nästan utrotat arten.
B) Till de rakkäkade papegojorna föras de arter,
som ha underkäken rak, jämförelsevis smal (ej bukig)
och mera lång än hög. Denna afdelning bildar en enda
underfamilj, lorier 1. pensel-tu n g a d e, som
ha tungspetsen besatt med hår. Ä r k e l o r i n,
Domicella atricapilldj som finnes på Molukkerna,
är scharlakansröd, med pannan och skuldrorna
djupt svarta, kräfvan höggul, ving-leden blå, med
hvita fjäderkanter, och vingarna för öfrigt mörkt
gräsgröna. Arten lefver af blommornas honungssaft
och är i sitt hemland en ytterst vanlig burfågel. - I
Australiens och Tasmaniens gummiträdskogar förekommer
mångfärgade l o r i n, Trichoglossus Novce Hollandice,
som är brokig af blått, gräsgrönt, gult, rödt och
svart. Sällskaplighet är så utmärkande för denna
och närmast besläktade arter, att tre till fyra
sådana kunna lefva helt fredligt tillhopa i samma
träd. Australnegrerna pläga göra sig prydnader
af denna och närstående arter, som genom sin
färgprakt synas göra intryck till och med på dessa
lågt stående människor. - Nestorpapegojsläk-t e
t, Nestor, tillhör Nya Zeelands fauna, och däraf
ha två arte redan blifvit utrotade, enär de bodde
endast på små öar. De återstående förekomma talrikt
i hufvudöarnas skogstrakter. Dessa fåglar äro
kraftigt och undersätsigt byggda, ha stark, lång,
från sidorna hoptryckt näbb, långa vingar, något af
rundad stjärt samt dystert oliv-brun eller grön,
i nacken och på buken lifligt färgad dräkt. Före
införandet af fårhjordar i Nya Zeeland lefde K e a
n, N. notabilis (se fig. 7 på färg-pl. Australisk
fauna), liksom papegojorna på vegetabilier; numera
ha de lärt sig angripa fåren för att förtära deras
kött, fett och njurar. Denna art lefver på marken,
en annan i träd. Nestorpapegojorna fångas för sitt
kött eller för att tämjas, särskildt af infödingarna,
som sätta högt värde på deras förmåga att lära sig
tala och göra tjänst som lockfåglar vid fångsten af
deras vilda samsläktingar. - Följande nyare indelning
har föreslagits af Keichenow:
I. Näbbspets med tväråsar:
1) Nestoridce.
2) Loriidce.
3) Cyclopsittacidce.
II. Näbbspets utan tväråsar:
4) Nariternidw.
5) Cacatuidce.
6) Stringopidce.
7) Platycercidce.
8) Psittacidce.
Litt.: A. Keichenow, "Vogelbilder aus
fernen zonen. Papageien" (1878-83), och
T. Salvadori, "Psittaci" (ur P. Wytsmans
"Genera avium", 1905 och 1910).
L-e.
Papei’te. Se Papeete.
Parpel (af lat. parpula), med., en hudförändring, som
utgöres af en liten, välbegränsad, solid upphöjning
i huden, som tämligen raskt uppstår och i de flesta
fall försvinner, utan att kvarlämna ärr. Anatomiskt
sedt utgöres papeln af infiltrat i hudens
ytligaste lager, än blott i öfverhudens hornlager,
än djupare i öfverhuden eller i läderhudens ytligaste
del. Paplerna äro oftast små, knappnåls-hufvud-
till ärtstora, men kunna också uppnå betydande
storlek (jättepapler); form och utseende i öfrigt
växlande. Papeln är sällan ren, utan ofta kombinerad
med andra hudförändringar, vanligen täckt af fjäll
eller med en liten blåsa eller pustel i spetsen
(papulovesikel, papulopustel). Papler förekomma
vid många olika hudsjukdomar, och om förändringarna
utgöras hufvudsakligen af pap-ler, kallas utslaget
papulöst. En del hudsjukdomar kvarstår under hela
sitt förlopp som papler; i andra uppträda papler
blott som ett längre eller kortare stadium. - Adj. P
a p u l o s. L. Mbg.
Papenbroeck [-bro’kk], D. van. Se Papebroek.
Papenburg, stad i preussiska reg.-omr. Osna-bruck
(Hannover), \id järnvägen mellan Miinster och
Emden, i en af kanaler genomskuren högmosse (350
kvkm.) 4 km. ö. om Ems, till hvilken går en segelbar
kanal. 8,423 inv. (1910). Staden är en mycket liflig
handelsplats samt har skeppsvarf, ankarsmedjor,
repslagerier, kvarnar, järngjuteri och maskinfabrik
m. fl. industriella anläggningar. Navigationsskola,
realprogymnasium. P. är en 1675 anlagd mosskoloni
och vardt stad 1860. J- F. N.
Pape’te. Se Papeete.
Papeteri (af fr. papeterie), prydlig papperssats;
pappershandel.
Paphiopedilum Pfitz., bot., orkidésläkte med
omkr. 30 arter i tropiska Asien och Amerika, skildt
rån Cypripedium genom fullständigt eller i spetsen
trerummig kapsel och läderartade, i knoppen efter
medelnerven sammanvikna blad. Hit höra P. insigne,
P. caudatum m. fl. och många hybrider (se fig. 9
på färgp*.. till art. O r c h i d a-c e a3), som
allmänt odlas till snittblommor och vanligen kallas
Cypripedium. G. L-m.
Paphnutius, egyptisk biskop, en af de mest ansedde
medlemmarna af det första ekumeniska mötet i Nicaea
(325), fick sin betydelse därigenom, att han
där uppträdde mot krafvet på absolut celibat för
klerici. Hans tungt vägande ord fällde utslaget i
frågan, och det stannade vid gammal praxis, så att
klerkerna förbjödos att efter ordinationen gifta sig,
men man vågade icke bestämdt förbjuda fortsättningen
af ett före ordinationen ingånget äktenskap.
H. W. T.*
Pa’pias, biskop af Hierapolis i Frygien (Gala-tien),
skref i andra tredjedelen af 100-talet fem böcker
utläggning af Jesu-ord, Logi’ön kyriakön exégesis,
hvaraf blott fragment äro bevarade (utg. af Harnack,
Funk, Preuschen, m. fl.). P. återgaf i sitt verk
på grund af muntlig tradition från apostlalärjungar
(presbyterer) äfven sådana Jesu-ord, som ej funnos i
evangelierna. Särskildt viktig har P. blifvit för
forskningen genom sina notiser om uppkomsten af
Matteus’ och Markus’ evangelier, hvilka han kände
och nyttjade (liksom väl Lukas’ och Johannes’). Om
ändamålet med hans verk finnas många hypoteser
(komplettering af traditionen, polemik mot gnosticism,
judendom o. s. v.); säkert svar kan ej ges. P. var
kiliast, hvilket bidrog till, att hans verk sedan
gick under. - Jfr Harnack, "Litteraturgeschichte"
(II: l, B.), Bacon i "Expositor" (1905, s. 166 ff.),
E. Schwartz, "Tod der söhne Zebedaei" (1904), och i
"Zeit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
