1487 Papeite-Papias 1488 gå sin undergång rätt fort till mötes, ty den har en svår fiende i de af européerna införda hundarna, som till en god del blifvit förvildade och i ögruppens nordliga del nästan utrotat arten. B) Till de rakkäkade papegojorna föras de arter, som ha underkäken rak, jämförelsevis smal (ej bukig) och mera lång än hög. Denna afdelning bildar en enda underfamilj, lorier 1. pensel-tu n g a d e, som ha tungspetsen besatt med hår. Ä r k e l o r i n, Domicella atricapilldj som finnes på Molukkerna, är scharlakansröd, med pannan och skuldrorna djupt svarta, kräfvan höggul, ving-leden blå, med hvita fjäderkanter, och vingarna för öfrigt mörkt gräsgröna. Arten lefver af blommornas honungssaft och är i sitt hemland en ytterst vanlig burfågel. - I Australiens och Tasmaniens gummiträdskogar förekommer mångfärgade l o r i n, Trichoglossus Novce Hollandice, som är brokig af blått, gräsgrönt, gult, rödt och svart. Sällskaplighet är så utmärkande för denna och närmast besläktade arter, att tre till fyra sådana kunna lefva helt fredligt tillhopa i samma träd. Australnegrerna pläga göra sig prydnader af denna och närstående arter, som genom sin färgprakt synas göra intryck till och med på dessa lågt stående människor. - Nestorpapegojsläk-t e t, Nestor, tillhör Nya Zeelands fauna, och däraf ha två arte redan blifvit utrotade, enär de bodde endast på små öar. De återstående förekomma talrikt i hufvudöarnas skogstrakter. Dessa fåglar äro kraftigt och undersätsigt byggda, ha stark, lång, från sidorna hoptryckt näbb, långa vingar, något af rundad stjärt samt dystert oliv-brun eller grön, i nacken och på buken lifligt färgad dräkt. Före införandet af fårhjordar i Nya Zeeland lefde K e a n, N. notabilis (se fig. 7 på färg-pl. Australisk fauna), liksom papegojorna på vegetabilier; numera ha de lärt sig angripa fåren för att förtära deras kött, fett och njurar. Denna art lefver på marken, en annan i träd. Nestorpapegojorna fångas för sitt kött eller för att tämjas, särskildt af infödingarna, som sätta högt värde på deras förmåga att lära sig tala och göra tjänst som lockfåglar vid fångsten af deras vilda samsläktingar. - Följande nyare indelning har föreslagits af Keichenow: I. Näbbspets med tväråsar: 1) Nestoridce. 2) Loriidce. 3) Cyclopsittacidce. II. Näbbspets utan tväråsar: 4) Nariternidw. 5) Cacatuidce. 6) Stringopidce. 7) Platycercidce. 8) Psittacidce. Litt.: A. Keichenow, "Vogelbilder aus fernen zonen. Papageien" (1878-83), och T. Salvadori, "Psittaci" (ur P. Wytsmans "Genera avium", 1905 och 1910). L-e. Papei'te. Se Papeete. Parpel (af lat. parpula), med., en hudförändring, som utgöres af en liten, välbegränsad, solid upphöjning i huden, som tämligen raskt uppstår och i de flesta fall försvinner, utan att kvarlämna ärr. Anatomiskt sedt utgöres papeln af infiltrat i hudens ytligaste lager, än blott i öfverhudens hornlager, än djupare i öfverhuden eller i läderhudens ytligaste del. Paplerna äro oftast små, knappnåls-hufvud- till ärtstora, men kunna också uppnå betydande storlek (jättepapler); form och utseende i öfrigt växlande. Papeln är sällan ren, utan ofta kombinerad med andra hudförändringar, vanligen täckt af fjäll eller med en liten blåsa eller pustel i spetsen (papulovesikel, papulopustel). Papler förekomma vid många olika hudsjukdomar, och om förändringarna utgöras hufvudsakligen af pap-ler, kallas utslaget papulöst. En del hudsjukdomar kvarstår under hela sitt förlopp som papler; i andra uppträda papler blott som ett längre eller kortare stadium. - Adj. P a p u l o s. L. Mbg. Papenbroeck [-bro'kk], D. van. Se Papebroek. Papenburg, stad i preussiska reg.-omr. Osna-bruck (Hannover), \id järnvägen mellan Miinster och Emden, i en af kanaler genomskuren högmosse (350 kvkm.) 4 km. ö. om Ems, till hvilken går en segelbar kanal. 8,423 inv. (1910). Staden är en mycket liflig handelsplats samt har skeppsvarf, ankarsmedjor, repslagerier, kvarnar, järngjuteri och maskinfabrik m. fl. industriella anläggningar. Navigationsskola, realprogymnasium. P. är en 1675 anlagd mosskoloni och vardt stad 1860. J- F. N. Pape'te. Se Papeete. Papeteri (af fr. papeterie), prydlig papperssats; pappershandel. Paphiopedilum Pfitz., bot., orkidésläkte med omkr. 30 arter i tropiska Asien och Amerika, skildt rån Cypripedium genom fullständigt eller i spetsen trerummig kapsel och läderartade, i knoppen efter medelnerven sammanvikna blad. Hit höra P. insigne, P. caudatum m. fl. och många hybrider (se fig. 9 på färgp*.. till art. O r c h i d a-c e a3), som allmänt odlas till snittblommor och vanligen kallas Cypripedium. G. L-m. Paphnutius, egyptisk biskop, en af de mest ansedde medlemmarna af det första ekumeniska mötet i Nicaea (325), fick sin betydelse därigenom, att han där uppträdde mot krafvet på absolut celibat för klerici. Hans tungt vägande ord fällde utslaget i frågan, och det stannade vid gammal praxis, så att klerkerna förbjödos att efter ordinationen gifta sig, men man vågade icke bestämdt förbjuda fortsättningen af ett före ordinationen ingånget äktenskap. H. W. T.* Pa'pias, biskop af Hierapolis i Frygien (Gala-tien), skref i andra tredjedelen af 100-talet fem böcker utläggning af Jesu-ord, Logi'ön kyriakön exégesis, hvaraf blott fragment äro bevarade (utg. af Harnack, Funk, Preuschen, m. fl.). P. återgaf i sitt verk på grund af muntlig tradition från apostlalärjungar (presbyterer) äfven sådana Jesu-ord, som ej funnos i evangelierna. Särskildt viktig har P. blifvit för forskningen genom sina notiser om uppkomsten af Matteus' och Markus' evangelier, hvilka han kände och nyttjade (liksom väl Lukas' och Johannes'). Om ändamålet med hans verk finnas många hypoteser (komplettering af traditionen, polemik mot gnosticism, judendom o. s. v.); säkert svar kan ej ges. P. var kiliast, hvilket bidrog till, att hans verk sedan gick under. - Jfr Harnack, "Litteraturgeschichte" (II: l, B.), Bacon i "Expositor" (1905, s. 166 ff.), E. Schwartz, "Tod der söhne Zebedaei" (1904), och i "Zeit-