tider tillades postmästare i länsresidensstäderna på grund af deras befogenhet att i första hand utöfva tillsynen öfver postväsendet, enkannerligen postskjutsarnas handhafvande, inom länet. R. L-n. Postinspektör. Se Postdirektioner. Postjakt, postv. Se Postfartyg. Postkommissarie, postv., i äldre tider titel för postförvaltarna i vissa gränsorter, hvarifrån utländska poster afgingo, såsom Haparanda, Hälsingborg och Ystad. Postkommissarie benämndes äfven föreståndarna för de postkontor, som svenska postverket ännu långt fram på 1800-talet underhöll i Helsingör på danskt samt i Hamburg och Stralsund på tyskt område. R. L-n. Postkongresser. Se Postväsen, sp. 53. Postkontor, postv., beteckning för en fullständig fast postanstalt äfvensom för den lokal, där postanstalten är inrymd. Hvarje postkontor förestås af en postmästare, som närmast lyder under postdirektionen i det distrikt, inom hvilket postkontoret är beläget. Vid 1913 års slut funnos i riket 245 postkontor, af hvilka 244 innehades af postmästare. Ett, det eg. till södra distriktet hörande postkontoret Malmö 1, förvaltas tills vidare af en postdirektör på öfvergångsstat, som äfven undfått personlig befogenhet som "postdirektör i Malmö distrikt". Med afseende på rörelsens omfattning och

Typiskt svenskt landsortspostkontor från 1800-talets förra hälft, rekonstrueradt i Postmuseet, Stockholm.

däraf betingad gradation i fråga om postmästarnas aflöningsförmåner äro postkontoren uppdelade i sex klasser. -- I våra äldsta postförfattningar finner man beteckningen "posthus" använd med samma innebörd som sedan "postkontor". Med "posthus" afsågos nämligen de i provinsstäderna äfvensom några andra samfärdselns brännpunkter inrättade postanstalter, där en postförvaltare eller "postförwalter" skulle residera samt enhvar "som Bref hafwer til förskicka och anamma" hade att inställa sig och där postbonden (se d. o.) borde afbörda sig sin medhafda postsäck i utbyte mot den han vid återfärden skulle medtaga. Benämningen "postkontoret" var i början förbehållen den i hufvudstaden upprättade postanstalten; och dess chef, tillika chef för hela postverket, förde ensam titel af "postmästaren" eller "generalpostmästaren". Mycket snart fingo emellertid beteckningarna "postkontor" och "postmästare" en allmännare användning. -- Länge synes man ha ansett, att, åtminstone hvad landsorten vidkomme, anskaffandet af postlokal borde vara postförvaltarens ensak. Sålunda finnes ännu i 1707 års postmästarinstruktion föreskrifvet, att postmästare måste, "så wida giörligit är, hälst i de större Städerne, mitt i Staden, eller elliest på lägligit och beqwämligit ställe dersammastädes tilbörligen inrätta och underhålla Post-Contoiret". Efter hand öfvertog staten denna omsorg. Så synes redan från postinrättningens början, åtminstone i väsentlig mån, ha varit fallet i fråga om den centrala postförvaltningens lokaler i hufvudstaden. Rörande postkontoren i landsorten finner man postverket redan före 1755 ha varit i besittning af ett, åtminstone efter en år 1833 undergången reparation, ingalunda oansenligt posthus i Grisslehamn, i gamla handlingar benämndt "Byholms posthus". 1758 öfvertog i Uppsala postverket ett i äldre tider till landskansli användt hus, där sedermera ett för många studentgenerationer välkändt postkontor var inrymdt. Vid 1913 års utgång egde postverket, förutom fastigheterna i hufvudstaden, 13 stenhus och 8 hus af trä i åtskilliga provinsstäder och några viktigare kommunikationsorter på landsbygden. Sammanlagda värdet af postverkets fastigheter vid sagda tidpunkt uppgick till 7,157,150 kr. Rörande posthus och postlokaler inom hufvudstaden i äldre och nyare tid se "Postverkets minnesskrift" (1903--04). R. L-n. Postkontrollör, postv., inom postverkets distrikts- och lokalförvaltningar biträdande tjänsteman af högre grad än postexpeditör. En mera framskjuten tjänsteställning än kontrollörernas innehas af förste kontrollörerna. I fråga om öfverkontrollörer se Postdirektioner. R. L-n. Postkort, postv., postala tjänstebrefkort, afsedda för meddelanden mellan inrikes postanstalter, äro liksom alla s. k. postsaksförsändelser portofria och få fördenskull icke under någon förevändning utlämnas till begagnande af allmänheten. R. L-n. Postkreditiv. Se Postcheck. Postkupé, postv., benämning på sådan järnvägsvagn eller del däraf, som tas i anspråk för järnvägspostanstalts verksamhet. Postkupé är numera jämväl beteckningen för själfva den rörliga postanstalten. Förut har man gjort skillnad mellan postkupéexpeditioner, de postkupéer, som förestås af postexpeditör, och postiljonskupéer, sådana, som förestås af förste postiljon. Se fig. 4--6 till art. Postverket. R. L-n. Postkupéexpedition. Se Postkupé. Postl, Karl. Se Sealsfield. Postlagernd, ty. Se Poste restante. Postliminium (lat., trol. af post, bakom, och limen, tröskel, gräns), rom. rätt, återvändande