- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
21-22

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postliminium - Postlucka - Postludium - Postmedel - Post meridiem. Se Meridies - Postmonopol. Se Postregale - post mortem. Se P.M - Postmuseum. Se museum, sp. 1432 - Postmästare. Se Postkontor - Post, non propter. Se Post hoc, ergo propter hoc - Post nubila Phaebus - Posto - Posto. Se Larantuka - Post- och Inrikes Tidningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver gränsen, inträdande i förutvarande rättstillstånd. En romersk medborgare, som tagits till fånga af fienden, förlorade alla sina rättigheter, liksom ock eganderätten till saker, som togos som krigsbyte, af fienden förvärfvades genom ockupation. Men när den fångne, som sluppit lös, kommit öfver gränsen, inträdde han därigenom åter i sina forna rättigheter, och när en sak kommit ur fiendens besittning in på romerskt område, inträdde därigenom åter den förre egarens eganderätt. Detta återinträdande af förutvarande rättstillstånd, som man äfven kunnat förlora genom borgerskap i annan stat, sades ega rum jure postliminii. -- I modern folkrätt betecknas med postliminium återställande af det förutvarande rättstillståndet i ett af fiende under någon tid ockuperadt, men sedan återvunnet område. I. L. (H. Sgn.) Postlucka, postv., en förr i vägg, dörr eller fönster till postlokal anbragt lucka för in- och utlämning af postförsändelser. Att "hugnas med en postlucka" var en populär omskrifning för befordran till postmästartjänst. Postludium (af lat. post, efteråt, och ludere, leka, spela), mus., efterspel på orgeln efter slutad gudstjänst, utgångsmarsch. Jfr Preludium. Postmedel, förv., benämningen i regeringsformen och riksstaten på postverkets inkomstmedel, hvilka räknas till bevillningar. Postverket var ju från sin första början ett "affärsdrifvande" verk. Att ur denna synpunkt öfverskåda verkets ställning under dess tidigaste utvecklingsskede låter sig emellertid icke göra, så mycket mindre som under detta skede tidtals antingen hela postverket eller åtminstone särskilda postkontor voro bortförpaktade eller bortförlänade (jfr Postverket). Af intresse är att se, hur Karl XI kort efter sin myndighetsförklaring ville uppdrifva postverkets förmåga att utgöra en inkomstkälla för staten. I en k. förordn. 10 juni 1673 förklarar han, att "såsom alt stadigt både wåre Kongl. Prædecessorers, så wäl som wårt egit affseende widh Postwäsendet warit hafwer, at emedan thet them, oss och Cronan ett anseenligit hafwer kostat, så til thes första inrättande, som sedermehra til thes underhåld och administration; therföre skulle man tilsee och ther på arbeta, att thetta wärcket framdeles, kommandes i sin tilbörlige gång, icke allenast måtte kunna underhålla sig sielft, uthan också bringa oss och Cronan någon nytto och skiählige intrader". Så blef det äfven. Enligt en på sin tid verkställd beräkning kan antagas, att under tidrymden 1681--1854 postverket lämnat som "bidrag till statsverket" ett sammanlagdt belopp af mera än 22 mill. i nu gällande mynt. I sammanhang med införandet af ett medelporto för brefven (se Frimärke) upphäfdes med år 1855 postverkets åliggande att till statskassan aflämna det öfverskott, som kunde uppkomma. Verkets medel skulle af K. M:t uteslutande disponeras för verkets egen utveckling. Under det omdaningsskede för postverket, som tämligen snart inträdde, kunde det ej undgås, att inrättningen, ekonomiskt sedt, stundom fick sitta trångt nog, särskildt så länge fribrefsrätten (se d. o.) egde bestånd. Staten fick då provisoriskt träda emellan. Fr. o. m. 1879 ha postverkets inkomster städse öfverskjutit utgifterna, ehuru visserligen med mycket växlande belopp. Ungefär tio år förut hade i fråga om postmedlens disponerande sådan ändring vidtagits, att det på rörelsen från och med 1868 uppståndna öfverskottet åter disponerats af statsverket i dess helhet. För 1912 beräknades verkets inkomster ha uppgått till 24,664,894 kr., utgifterna till 20,917,042, hvadan ett öfverskott uppkom af 3,747,852 kr. För 1913 utgjorde beräknade inkomsterna 25,707,141 kr., utgifterna 21,474,095 kr. och öfverskottet alltså 4,233,046 kr. Härvid är emellertid att märka, att för postverket liksom för statens öfriga affärsdrifvande verk belöpande "utgifter för kapitalökning", d. v. s. för nybyggnader och inköp af inventarier, fr. o. m. 1912, icke vidare, som förut, sammanslås med driftkostnaderna, utan upptagas särskildt i riksstaten. Dessa postverkets utgifter för kapitalökning beräknades för 1912 till 325,025 kr. och för 1913 till 356,000 kr. -- De moderna postinrättningarna ge i allmänhet en mer eller mindre afsevärd vinst. Ett märkligt undantag har postverket i Nord-Amerikas förenta stater utgjort. Det har dragits med kronisk underbalans, hvilket förhållande ansetts bero dels på förlustbringande postbefordran af vissa trycksaksförsändelser, som förekommit i oerhörda massor, dels på de öfver höfvan dryga omkostnaderna för den vidtutgrenade landtbrefbäringen. Emellertid har på sista åren äfven där tungan på vågen visat tecken att slå öfver. R. L-n. Post meridiem (lat.). Se Meridies. Postmonopol [-ål], postv. Se Postregale. post mortem (lat.). Se P. M. Postmuseum. Se Museum, sp. 1432. Postmästare, postv. Se Postkontor. Post, non propter, lat., efter, icke till följd af. Se Post hoc, ergo propter hoc. Post nubila Phœbus [-fēbus], lat., "efter mulet väder (kommer) solsken", efter regn skiner solen (ett nylatinskt ordspråk). Posto (it. posto), fast ställning, försvarsställning, stånd (i uttrycket "fatta posto"). Posto, stad. Se Larantuka. Post- och Inrikes tidningar (vanligen kallad Posttidningen), en i Stockholm utkommande daglig tidning, är till vissa delar svenska regeringens officiella pressorgan. Den är Sveriges äldsta tidning samt har med korta afbrott under olika titlar fortgått sedan 1645. Sitt ursprung leder den från de under förra hälften af 1600-talet esomoftast utgifna flygbladen med underrättelser från krigsteatern. Fem stycken sådana -- dock utan nummer -- utkommo 1634 under den gemensamma titeln "Aviso". 1644 började dylika flygblad på obestämda tider utges i nummerföljd under titlarna "Extract-Skrifwelse", "Kort Relation", m. m. Med 1645 började Ordinari Post-Tijdender utkomma 1 gång i veckan (på onsdagen), hvart nummer utgörande 4 kvartsidor samt stundom försedt med bilagor, kallade Extraordinari Post Tijdender. Publikationen fortgick åtminstone t. o. m. 1651. Huruvida under de följande fyra åren någon tidning utkommit, är obekant. Några Nyia Aviser började 1655 utkomma och fortsattes regelbundet med 1 nummer i veckan (vanligen på fredagen) och stundom åtföljda af bilagor rörande krigen och fredsunderhandlingarna (kallade "Extract-Skrifwelse", "Particular-Skrifwelse", "Kort Relation", o. s. v.) t. o. m. 24 juli 1657, hvarefter all titel-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free