--84), handhaft redaktionen och som fortfor därmed till sin död, 22 mars 1819. Arrendet, som visade sig vara ganska inbringande för lottegarna, förnyades gång efter annan. Sedan Nordin, i mars 1812, aflidit, underskrefs 29 okt. s. å. ett nytt kontrakt. De nye arrendatorerna voro fem, nämligen utom Rosenstein och Adlerbeth, akademiens ledamöter A. N. Edelcrantz, K. G. af Leopold och I. R. Blom. Efter Adlerbeths död, 7 okt. 1818, fingo de fyra återstående arrendatorerna arrendet förnyadt på samma villkor som dittills. Nytt kontrakt upprättades 19 okt. 1820, och samtidigt ingingo som arrendatorer statssekreteraren A. Karlsson af Kullberg och riksantikvarien K. B. Rutström med hvar sin half lott. 1826 förnyades åter arrendet oförändradt på sex år, då F. M. Franzén, i egenskap af Svenska akademiens sekreterare, ingick som arrendator i Rosensteins ställe, som aflidit i aug. 1824 och efter hvilken af Kullberg blef tidningens ansvarige utgifvare. Sedan Rutström i april 1826 och Blom i maj s. å. aflidit, ingingo 30 nov. 1826 J. D. Valerius och Hans Järta som arrendatorer. Efter Leopolds död, 9 nov. 1829, delades hans lott mellan professorerna Geijer och Enberg. Redaktörer af "Post- och Inrikes Tidningar" voro N. Arfwidsson 1828--30, som måste afgå med anledning af, att han återgett en artikel ur "Journal des débats", hvilken angripit juliordonnanserna, och kanslirådet N. af Wetterstedt 1831--32. Från och med 1833 öfvertog akademien själf tidningens utgifvande, hvaröfver tillsyn skulle utöfvas af Valerius och Enberg, under det N. af Wetterstedt skulle besörja redaktionen. På dennes förslag utgafs under riksdagen 1833--34 ett "Riksdagsbihang till Post- och Inrikes Tidningar" (50 nummer). Enligt kontrakt af 23 sept. 1834 fick akademien mot årligt statsvederlag af 5,200 rdr b:ko (som ansågs motsvara hvad de legala annonserna inbringade) i fem år, fr. o. m. 1835, öfverlåta begagnandet af sitt privilegium på den, som af hofkanslern antogs att, i fortsättning af Post- och Inrikes Tidningar, utge en Svensk Stats-Tidning. Afsikten härmed var att få till stånd ett verkligt officiellt regeringsorgan, och den, som företrädesvis intresserade sig härför, var excellensen G. Lagerbjelke, som från utlandet egde erfarenhet om betydelsen för en regering af ett språkrör i pressen. Äfven kronprins Oskar lär ha haft del i tillkomsten af Statstidningen. Till utgifvare antogs P. A. Wallmark, som redan 1 nov. öfvertog tidningen och 1 dec. började utge den under titeln Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar. Under de första åren skref excellensen G. Lagerbjelke (d. 1837) under pseudonymen "Philalethes" en mängd artiklar däri rörande dagens politiska frågor. Bland öfriga medarbetare i Statstidningen voro af regeringens män bl. a. Åkerhielm och Hartmansdorff, hvarjämte J. E. Rydquist under några år var medarbetare på det litterära området. Denna tidning lämnade underskott, som någon tid täcktes af statskassan, men sedan af konungen personligen. Efter tronskiftet, vid 1844 års slut, återlämnades tidningen till akademien, som därefter åter började i mindre skala utge Post- och Inrikes tidningar, men fortfarande utarrenderade bladet åt Wallmark. Bland dess medarbetare var nu den framstående militären J. A. Hazelius, som t. o. m. under någon tid ansågs vara dess spiritus rector. Då han emellertid stod konungen, hvars adjutant han var, nära, klandrades det i den liberala pressen, att han i den officiella tidningen skref artiklar, som stredo mot de liberala tänkesätt konungen ansågs hylla. Hazelius drog sig då tillbaka. Detta var början till det s. k. "munlåset". 1846 hade Posttidningen innehållit flera artiklar, bl. a. en i handelsfrihetsfrågan af Hartmansdorff, som gingo i motsatt riktning mot dåvarande Posseska ministärens politik, hvilket vållade en allvarlig schism med regeringen. Enär denna kris hotade akademiens privilegium, ifrågasatte Beskow Wallmarks afgång, som dock på grund af ekonomiska förhållanden kunde ske först i mars 1847, då tidningens medarbetare J. K. Hellberg blef dess utgifvare, sedan han aftalat med regeringen, att "den inre politiken icke skulle i detta officiella blad oftare behandlas, än då ministären sådant önskade och då genom dess egen omsorg". Därmed var det s. k. "munlåset" helt påsatt Posttidningen. Hellberg afgick 1856. Arrendatorer af tidningen ha sedermera varit A. L. Björck (april 1856--okt. 1865), K. V. A. Strandberg (Talis Qualis, okt. 1865--5 febr. 1877), E. Bäckström (12 april 1877--12 febr. 1886) och P. R. Strandberg (1886--94). Denne hade från 5 febr. 1877 till årets slut varit dess ansvarige utgifvare, hvilket fr. o. m. Wallmark dess arrendatorer eljest städse själfva varit. Med 1895 års början öfvertog Sv. akad. tidningen för egen räkning och antog till dess redaktör J. R. Spilhammar. Under hans redaktörskap genomfördes en omfattande modernisering af tidningen i fråga om såväl den typografiska utstyrseln som innehållets omväxling och aktualitet. Spilhammar afgick med pension 30 juni 1912 och fick till efterträdare K. J. Elvers. -- Enligt Gustaf III:s cirkulär 22 dec. 1791, hvilket ännu i dag är gällande, skola inga kungörelser eller s. k. notifikationer ega laglig verkan, så framt de ej intagas i "Post- och Inrikes Tidningar" ("allmänna tidningar"), och skall betalning för deras införande erläggas enligt den af Sv. akad. därför i tidningen meddelade taxan. I de under Gustaf IV Adolfs regering för utgifvande af tidningar i landsorten meddelade privilegierna var bl. a. den bestämmelsen intagen, "att inga andra nyheter deruti finge införas, än sådana, som förut i Stockholms Post-Tidningar blifvit tryckta". Detta stadgande upphäfdes genom tryckfrihetsförordningen 1810. De öfriga förmåner, som tid efter annan varit denna tidning beviljade, såsom portofrihet o. d., ha också alla för länge sedan upphört att vara gällande. Genom ett arrangemang från slutet af 1909 bestämdes, att meddelanden om "utnämningar och andra regeringsåtgärder" lämnas af statsdepartementen samtidigt till Post- och Inrikes Tidningar och till Svenska telegrambyrån. Denna anordning berör alltså icke tidningens annonsprivilegium. Bland medarbetare i "Post- och Inrikes Tidningar" under de senare årtiondena må nämnas J. P. Cronhamn, R. Holmblad, G. H. J. Ljunggren, L. Norman, K. R. Nyblom, E. von Qvanten, J. M. Rosén, J. A. Runström, K. H. Rydberg, L. J. Siktberg, O. P. Sturzen-Becker, G.