obetydlig. Antalet å ifrågavarande linjer postförda kilometer uppskattades för året till 13,269,676 för landsvägslinjerna, 29,189,974 för järnvägslinjerna

Fig. 5. Postboggivagn för trafiken Stockholm--Trelleborg--Sassnitz--Berlin.

Fig. 6. Packrummet i postboggivagnen fig. 5.

samt 6,999,306 för sjöpostlinjerna. -- I fråga om den hos postverket anställda eller eljest vid förrättandet af postbestyren medverkande personalen se Poststaten. Rörande postverkets finansiella resultat se Postmedel. -- Af 1868 års riksdag

Fig. 7. Ångfärjan "Drottning Viktoria" (den ena af de 2 à routen Trelleborg--Sassnitz insatta svenska ångfärjorna) på ingående till Trelleborg.

hade ifrågasatts post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, men 1893 beslöts, att frågan icke skulle till vidare åtgärd föranleda. -- Svenska postverket daterar sin begynnelse från 20 febr. 1636, då drottning Kristinas förmyndarregering, på Axel Oxenstiernas tillskyndelse, utfärdade dels en förordning "om Post-Boden", dels ock "Bestälning för Postmästaren Anders Wechell" samt "Bestälning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne". Då drottningen 1645, efter att ha tillträdt regeringen, konfirmerade en af förmyndarregeringen 1643 utfärdad "General Riksens Postordning", betecknade hon inrättningen som "ett högnödigt och nyttigt wärck så för Oss och Cronan som för alla wåre och Rijkzens trogne Ständer, Undersåtare och Inbyggiare". Genom 1636 års förordning inrättades de s. k. posthemmanen (se d. o. och Postbonde). Härigenom lades postföringen på jordbruket, hvilket föll sig så mycket naturligare, som allmogen öfverallt i landet af ålder varit förpliktad att med fri skjuts och gästning förse dem, som voro ute i konungens ärenden. Den nya inrättningen afsåg i viss mån att reformera detta allmogens åliggande, som på grund af grofva missbruk från de vägfarandes sida blifvit ytterst betungande och framkallat täta klagomål. Man får icke tro, att postverket uppkom med ens och liksom på befallning eller att "postbuden" icke haft några föregångare. Fastmer hade redan under de tidigare Vasakonungarnas regeringar och äfven dessförinnan på de stora landsvägarna, som från hufvudstaden ledde ut till fogdarnas residens i provinserna eller öfver gränserna ut till grannländerna, plägat med en viss regelbundenhet färdas bud, som medförde konungens och de högste ämbetsmännens äfvensom stundom hofpersonalens bref; men med enskildas hvarken kunde eller fingo dessa konungens "brefdragare" taga befattning. Där färden utsträcktes öfver gränsen, uppsökte de konungens och rikets agenter hos främmande furstehof eller på de stora handelsorterna och utbytte icke blott bref och allmänna skrifvelser, utan äfven nyheter och tidender. På detta sätt uppstod efter hand en någorlunda regelbunden postförbindelse mellan Sverige och utlandet öfver Markaryd vid gränsen till dåvarande danska Halland. Den på sträckan Stockholm-- Markaryd befordrade regeringsposten fördes öfver Helsingör vidare till Hamburg, där vi redan 1620 finna ett svenskt postkontor i verksamhet, skött af en särskildt därför antagen tjänsteman. Denna regeringspost var det frö, hvarur Sveriges inrikes offentliga postväsen framsprungit, i det att åtminstone fr. o. m. 28 juli 1620 -- om icke tidigare -- posten Stockholm--Hamburg fick användas jämväl för befordring af privatbref. Men först genom upprättandet af en post, som framgick ej blott på en eller annan kungsväg, utan på alla de vägar och till alla de orter inom landet, där sådant kunde ske, en post, som likt ett nät utbredde sig öfver landet till bruk för alla och enhvar, kan det sägas, att ett svenskt postverk stod färdigbildadt. Rörande postverkets äldre öden må antecknas, att inrättningen 1654--61 innehades som förläning af riksrådet Vilhelm Taube i egenskap af "generalrikspostmästare" samt 1662--69 var bortförpaktadt till den tyskfödde Johan Beijer, hvilken redan före Taube varit anställd som postchef och därvid utvecklat mycken duglighet. 1673 bortförlänades postkassan ånyo, då till rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie, men indrogs 1677 åter till kronan. Sedan förvaltades verket någon tid omedelbart af Kanslikollegium, men 1697 inrättades till verkets handhafvande under kollegiets öfverinseende ett öfverpostdirektörsämbete. 1809-- 33 stod posten under öfveruppsikt af Kanslistyrelsen,