mexikanska och peruanska rikena, äfvensom hos hebréerna, funnos postinrättningar af hög ålder. I det gamla Europa var romarnas cursus publicus

Fig. 2. Romersk postvagn af den typ, som benämndes rheda. (Antik relief.)

en betydande, öfver hela det romerska väldet utbredd statskurirpost, som först i senaste tid ånyo blifvit uppnådd och öfverträffad. Folkvandringarna upprefvo detta postväsen. Karl den store

Fig. 3. Knäböjande postbud, som till Karl den store öfverräcker ett bref. (Ur en handskrift "Chronique de France" från 1400-talet.)

(768--814) hade i västra Europa en efter mönstret af "cursus publicus" ordnad post. Tyska orden, som var utbredd öfver Preussen, Livland, Tyskland och Italien, inrättade 1276 en postgång med hög grad af teknisk utbildning för samfärdsel mellan ordenskonventet, högmästaren i Venezia, utländska furstar, de särskilda ordenshusen samt riddarna och deras bekanta. Ludvig XI inrättade 1464 inom Frankrike en statskurirpost med ridande postiljoner och bestämda ombyten m. m. Som betecknande för tidens uppfattning om "kungliga posten" må anföras, att Ludvig XI:s ifrågavarande postförordning stadgade dödsstraff för det postbud, som utan tillstånd medförde privatpersoners bref. -- Kastar man en blick på de poster, som medeltidens handelsintressen skapade, finner man handelsmannen på resande fot eller, i dennes ställe, hans "Boten", medförande bref och uppdrag, en postgång, som utvecklade sig till storartade dimensioner och under hela medeltiden florerade utan afbrott. Hansans och Rhenförbundets städer voro i

Fig. 4. Titelbild till ett tyskt flygblad från 1590: ett ridande postbud förtäljer för ett haltande gångpostbud hvad sig i fjärran tilldragit året förut. (Dylika flygblad, benämnda "relation" l. "post-bothe" l. "post-reuter" o. s. v., utgjorde föregångare till tidningsväsendet.)

synnerhet verksamma, och flera städer förenade sig om vissa periodiska budskickningar. Hamburg blef utgångspunkt för posten utåt Östersjöns och Nordsjöns kuster, Köln för förbindelserna med Holland och södra Tyskland, Nürnberg för posterna åt södern och östern. Budbärarna stiftade gillen till ömsesidigt skydd, och dessa gillen leddes af de stora städernas köpmannasällskap, tills städernas styrelser därmed togo befattning. Förutom det allmänna handelsintresset kallade flerstädes speciella yrkesintressen till lif mer eller mindre omfattande postinrättningar, hvilka -- äfven de -- togos i anspråk af de offentliga myndigheterna. De mest omtalade af dessa skråposter voro de på sin tid i synnerhet inom södra Tyskland mycket spridda s. k. slaktarposterna (metzgerposten). I den mån de kringresande slaktarna af myndigheterna ålades postbefordran, frikallades de från skatter och utskylder, ett aflöningssätt, som längre fram i tiden fick en motsvarighet inom vårt eget postverk vid dess grundläggning (jfr Postbonde). -- Äfven den andliga odlingens män erforo tidigt behof af regelbunden befordran af bref och skrifter. Men detta intresse kunde gifvetvis, af brist på yttre hjälpmedel, icke tillgodoses med den lätthet och i den utsträckning, som för köpenskapens och yrkesnäringarnas män varit möjliga. Emellertid funnos redan under den tidigare medeltiden klosterposter och universitetsposter i verksamhet på åtskilliga ställen. Den märkligaste af dessa poster var den budförsändning, som Parisuniversitetet underhöll för stundom mycket långväga befordran af sina egna äfvensom lärarnas och den studerande ungdomens bref och