Om sjukdomar på potatis se Krussjuka och Potatissjuka. O. T. S. (G. L-m.) H. J. Dft. Potatisdrank. Se Drank och illustr. till Fodermedel, sp. 701. Potatiskolera. Se Potatissjuka. Potatiskriget. Se Bajerska tronföljdskriget. Potatiskräfta. Se Potatissjuka. Potatismjöl. Se Stärkelse. Potatispest. Se Potatissjuka. Potätissjuka, bot. Med detta namn bland många andra (potatispest, potatiskolera, torr-röta, höströta, stockröta våtröta, etc.) betecknas i dagligt tal sjukdom på potatisens blast, förorsakad af en snyltsvamp, bladmögelsvamp, Phytophthora (Peronospora) infestans, jämte därmed följande, delvis af andra parasiter, vållade sjukdomar på potatisknölarna. Potatissjuka omtalas redan under senare hälften af 1500-talet som med all sannolikhet ursprunglig i potatisens eget hemland i Syd-Amerika, och säkert torde vara, att den är införd till Europa från Amerika. Troligen var det denna sjukdom, som uppges ha uppträdt på skilda trakter i Europa från 1770-talet cch i Sverige först i början af 1800-talet. Man hyste då i allmänhet ännu icke någon större farhåga för densamma, men den började dock förorsaka större oro, då den 1830 visade sig på Europas fastland och starkt utbredde sig på Brittiska öarna samt 1840 och 1842 förstörde från 1/3 till 2/3 a* skörden inom en trakt i Bajern och utmed Khen. I Danmark och Norge uppträdde denna sjukdom 1841 och 1842, och sistnämnda år angreps potatisen inom vissa socknar i Närke och Östergötland af densamma. 1845 utbredde sig potatissjukan liksom med ett slag öfver stora områden inom de flesta länder i Europa. Förhållandet var likartadt under följande år, och oroligt sökte man utforska rätta naturen hos denna farsot, som syntes hota att tillintetgöra en af mänsklighetens viktigaste kulturväxter. Man skyllde på ålderdomssvaghet hos den genom stjälkknölarna ständigt fortplantade potatisväxten och på olika förmodade parasiter. Genom särskilda odlingsförsök utreddes ovedersägligt 1861 af Anton de Bary, att sjukdomen har sin grund i den parasitsvamp, som, efter att åtskilliga gånger ha omdöpts, af honom 1876 erhöll det numera allmänt antagna namnet Phytophthora inf estans (af grek. fy'ton, växt, och phthora', fördärf). Hos denna svamp, som hör till gruppen Peronosporece inom klassen Oosporece, har man icke träffat öfvervintrande äggsporer, utan svampmyceliet fortlefver under vintern i potatisknölarna samt växer in i de skott ("groddar"), som potatisen utvecklar, då den planterats, och utbreder sig i potatisblastens olika delar. Genom klyföppnin-garna på bladens undersida uttränga fruktbildande svamptrådar, som förgrena sig och visa sig som ett fint mögel på bladytan. Möglet utbreder sig mer och mer; bladet och snart hela blasten får brun-aktig färg och dör bort. Från mögeltrådarna af-söndrade knoppceller kunna gro omedelbart och bilda ett nytt mycelium; men vanligtvis delar sig deras protoplasma i en större mängd klumpar, hvilka omdanas till päronformiga, med två cilier försedda svärmsporer. För deras utveckling behof ves vatten, och i regn- och daggdroppar eller i de vattenpartiklar, med hvilka ihållande dimmoi öfverdraga växterna på potatisfälten, svärma dessa celler omkring och kunna föras till ännu icke angripna växtdelar samt tränga med regnvattnet ned i jorden till potatisknölarna, hvilkas uppåtvända yta således först angripes. Knoppcellerna kunna under torr väderlek lätt med vinden föras till andra, förut oskadade potatisfält och där hastigt gro och intränga i bladen och sålunda inleda samt utbreda förstörelsen. Den under gynnsamma förhållanden (fuktighet och lagom värme) utomordentligt rika knoppcell- och sporbildningen förklarar lätt, att ett synbarligen nyss friskt och grönt potatisfält kan inom en veckas förlopp, ja stundom ännu hastigare, bli alldeles förstorat. Sjukdomen visar sig sedan snart som mörka fläckar på knölarna. Om potatisen förvaras i fuktiga källare eller i stora jordtäckta högar ("potatisgrafvar") utan tillräcklig luftväxling, blir den "våtrutten", i det den förvandlas till en våt, grötlik massa, som vid tryck sönderflyter. Blir åter den sjuka potatisen förvarad på ett torrare och luftigare sätt, inträder icke våtröta, utan potatisen håller sig mer eller mindre torr och skrumpnar tillsammans. Torr- och blötrötan ansågos förr som verkningar af potatissjukans svamp, Phytophthora, men numera råder enighet därom, att de framkallas af bakterier, bland hvilka Bacillus amylobacter (äfven kallad Amylobacter navicula och Clostridium buty-ricum) anses utföra hufvuddelen af förstörelseverket (se Bakteries). Potatissjukans förekomst är mycket olika, beroende främst på årets väderlek, i det att varmt, fuktigt väder gynnar dess utveckling och spridning. Olika sorter äro också olika mottagliga, tidiga sorter i allmänhet mer än sena. Bland skyddsåtgärder ställer man, jämte val af motståndskraftiga sorter, främst användning af frisk sättpotatis. Men som det icke alltid är så lätt att upptäcka, huruvida en potatisknöl är sjuk eller icke, när den är blott i ringa grad angripen af parasitsvampen, brukas stundom att "afsvampa" sättpotatisen, hvilket kan ske genom att under 4 timmar utsätta potatisknölarna i torr luft för en temperatur mellan + 40°-47° C. Vidare bör man välja torrt belägen tjänlig odlingsmark, hellre en lätt jord, såsom sandjord, sandblandad mylla eller lera o. s. v. än styf lera och annan jord, som längre kvarhålla vatten, icke odla potatis flera år å rad på samma mark och icke använda direkt gödsling med ladugårdsspillning för potatisen och i synnerhet ej färsk ladugårdsgödsel omedelbart vid potatisknölen. - Hög kupning af potatisen skyddar knölarna för nedträngande knoppceller, hvilka kvar-hållas af en tät jordbetäckning som af ett filtrum. Framför allt användes numera för sjukdomens bekämpande besprutning af blasten med 2-3-procen-tig Bordeauxvätska (se d. o.), helst utförd en vecka före den tid, då bladmögel börjar visa sig, samt upprepad efter l-2 veckor. För att förekomma potatisknölarnas smittning vid upptagningen, bör skörden ej ske förr än 8 dagar efter det blasten afvissnat eller afhuggits och bortförts från fältet. Skörden bör ske i torrt väder och potatisen förvaras torrt för att hindra sjukdomens utveckling under vintern. Jämte den som potatissjuka betecknade sjukdomen förekomma åtskilliga andra, ej alltid från denna och hvarandra urskilda angrepp af parasiter på potatisen. Förhärjande är särskildt potatis-