- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
69-70

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potential - Potentialbegrepp - Potentialdifferens - Potentialfunktion - Potentialis. Se Potentialbegrepp - Potentialiter - Potentialitet - Potentiell - Potentiera - Potentilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Potentialbegrepp-Potentilla 70 och M. Planck, "Vorlesungen iiber thermodyna-mik" (4:e uppl. 1913). - Jfr äfven P o t e n-t i a If un k t i ön. L. B. B. Potentiälbegrepp [-tsi-; af nlat. potentiälis, som har afseende på det möjliga], gramm., är ett sådant genom syntaktiskt sammanhang framställdt modalt förhållande, hvarigenom något af den talande betecknas som möjligt under en förutsättning, som antingen är oviss eller osannolik. Själfva förutsättningen finnes antingen uttryckt genom olika slags satser (vilkors-, relativa, temporala satser) eller satsdelar eller är endast psykologiskt underförstådd. Den modusart, hvarigenom ett dylikt förhållande framställes, har fått namn af potentiälis. Som syntetisk modus är potentiälis en egendomlighet för sanskrit, latin och grekiska, och den af de bekanta modusformerna, som ursprungligen - kanske t. o. m. i indoeuropeisk tid - var bäraren af potentialbegreppet, var optativus (se Modus 4). Och antagligen har den potentiala betydelsen hos optativen utvecklats ur dess ursprungliga betydelse att uttrycka en önskan hos talaren. Utvecklingen har kunnat ske på det sätt, att önskan framställdes under form af ett modest påstående, hvilket innehöll möjligheten af önskans uppfyllelse under vissa villkor, som icke närmare karakteriserades, ungefär som när ett barn ber om en sak på följande sätt: jag skulle nog kunna få det eller det (om nämligen den, till hvilken önskan framställes, vill det). I grekiskan användes mest optativus - i attiska dialekten nästan regelbundet i förbindelse med modalpartikeln av - som potentiälis. Denna har antagit flera betydelsenyanser: möjlighet, modest påstående, mildare form af viljeyttring o. s. v. I latinet användes som potentiälis den mest af ursprungligen optativiska element bestående konjunk-tiven, för närvarande tid presens och perfektum, för förfluten tid imperfektum. De moderna språken uttrycka potentialbegreppet med modala hjälpverb (vanligen med den s. k. konditionalis). K. F. J. Potentiäldifferens [-tsi-], fys. Se P o t e n t i a 1. - Af särskild vikt är den elektriska potentialdifferensen, som i allmänhet afses, när annorlunda ej utsäges eller på annat sätt framgår. Dess uppkomst är förbunden med uppträdandet af elektriska laddningar (se Elektricitet). Om enhet för och uppmätning af potentialdifferenser se Elektriska enheter, Elektriska mätinstrument, Elektriska mätningar och Volt. L. B. B. Potentiälfunkt/on [-tsi-], mat., kallas en funktion, med hvars tillhjälp en kropps attraktion på en materiell punkt eller en annan kropp bestämmes och beräknas. Ur denna funktion erhåller man nämligen attraktionen utefter de tre koordinataxlarna genom att derivera funktionen partiellt i afseende på de resp. koordinaterna. Svårigheten är emellertid att för hvarje särskild händelse bestämma potentialfunktionen, och denna svårighet har man endast i ett mindre antal fall lyckats öfvervinna. Stundom blir potentialfunktionen en konstant, t. ex. för ett sfäriskt skals attraktion på en inom detta belägen materiell punkt, och detta utmärker då, att attraktionen är lika med noll. - Teorien för potentialfunktionen grundlades egentligen af Lagrange. Något senare uppställde Laplace den partiella differentialekvation af 2:a ordningen, genom hvilken potentialfunktionen för en yttre punkt bestämmes, hvilken ekvation af Poisson kompletterades för det fall, att punkten ligger inom den attraherade kroppen. Sedermera har teorien erhållit en väsentlig utbildning, särskildt af Green, Gauss, W. Thomson, Poincaré, Hilbert m. fl. Den har tillämpats på flera olika områden inom fysiken, i synnerhet inom elektricitetetsläran och hydrodynamiken. Äfven ur rent matematisk synpunkt har potentialfunktionen visat sig vara af stort intresse och på det närmaste sammanhänga med den allmänna teorien för analytiska funktioner, så som denna framställts af Kiemann. (I- F-) Potentiälis, gramm. Se Potential begrep p. Potentiäliter, lat., möjligen; till möjligheten. Potentialitet [-tsi-], eg. möjlighet; filos., egenskapen att vara till under en osjälfständig och för ens eget väsen inadekvat form. Så kan barnet sägas vara en potentiell människa, ty det är väl samma lif hos barnet som sedermera hos den utvecklade människan, men i en lägre, outvecklad form. Den potentiella formen röjer naturligen ej omedelbart själfva väsendet, och sin egentliga förklaring erhåller den först, när den ses i det ljus, som högre och egentligare former sprida öfver densamma. Emellertid är det potentiella ej likbetydande med det outvecklade; det ges bl. a. en potentialitet, som uppkommit genom ett nedsjunkande från en högre ståndpunkt, t. ex. människan i sena ålderdomen. Det ges ingen ren potentialitet, ty detta vore likbetydande med intet. Ej heller är det i ändlighetens värld möjligt för någon varelse att frigöra sig från all potentialitet. Men mellan båda - ren potentialitet och full frånvaro af all sådan - finnas oändliga grader. - Potentialitetsbegreppet utgör ett af de viktigaste, men på samma gång svåraste och på vetenskapens nuvarande ståndpunkt minst utredda af de filosofiska begreppen. L- H. Å.* Potentie'11 [-tsi-], Potential (af lat. potentiälis, som har afseende på det möjliga), som har potentialitet, i möjligheten, men ännu ej i verkligheten förefintlig, outvecklad (se vidare Potentialbegrepp och Potentialitet); medelbart eller först efteråt verkande (om läkemedel). Motsats: aktuell. - Om potentiell energi se Energi. Potentiera [-tsi-; af potefns, se d. o.], ge ökad kraft eller högre värde, förhöja, förstärka; upphöja till potens. PotentPlla L., Fingerörtsläktet, bot., ett växtsläkte, hörande till fam. Rosacece, underfam. Rosoidece med 200 arter. Bland detta släktes arter äro de flesta örtlika, men hit hör äfven en buske, P. fruticosa, "ölandstoken". Bladen äro spiralställda, fingerlika eller parbladigt delade. Blommorna, som oftast äro gula, sitta knippevis eller ensamma. Fodret är regelbundet 5-(hos erecta 4-)flikigt och försedt med ett 5-(4-)bladigt ytterfoder. Kronblad 5 (-4). Ståndarna äro omkr. 20. Frukten består af en mängd smånötter, fästa på en liten, konvex, torr, icke lossnande fruktbotten. Till svenska floran höra 15 arter, af hvilka 2 ha hvita, alla de andra gula blommor. Allmänna äro arterna P. anserina L., g å s ö r t, med krypande stjälk och mångpariga, i synnerhet undertill silfverhvitt silkeshåriga blad, P. reptans L., med långt krypande stjälk och femfingrade blad, P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free