71 Potenza-Potgieter 72 argentea, "femfingerört", "silfverfingerört", som har upprätt stjälk och de femfingrade bladen undertill hvitludna, samt P. verna L. med vanligen rödaktig stjälk. P. erecta lämnar drogen Potentilla anserina (gåsört), l växten med några rötter och blad afskurna, 2 blomfoder och småfrukter, 3 småfrukt. blodrot. Som prydnadsväxter i parker och trädgårdar odlas ofta P. fruticosa (vild på Öland och Gottland) och den rödblommiga P. atrosangui-nea från Nepal. Släktet Comarum föres nu ofta till Potentilla. O. T. S. (G. L-m.) Potenza [påte'ntsa]. 1. (Före 1871 Basilicata) Provins i södra Italien, begränsad i n. af prov. Foggia och Bari, i ö. af Lecce och Tarantoviken, i s. af Cosenza, i s. v. af Tyrrhenska hafvet, i v. af Salerno och i n. v. af Avellino. 9,962 kvkm. 474,021 inv. (1911). Provinsen ligger på östra sidan af Apenninerna, hvilkas hufvudkedja vänder sig åt den stora västra halfön (Kalabrien), och är därför ett bergland, med en smal kustremsa vid Tarantoviken, där de i allmänhet jämlöpande floderna Bradano, Basento, Cavone, Agri och Sinni falla ut. Skogar af ek, bok och andra löfträd upptaga ungefär 1/5 af arealen. Jordbruket, föga utveckladt, lämnar företrädesvis majs, hvete samt vin. Därjämte odlas tobak, lin, hampa, bomull, oliver och sydfrukter. Hufvudnäring är boskapsskötsel; i synnerhet uppfödas grofulliga får, svin och mulåsnor. Här och där finnas mullbärsplanteringar med silkesmaskar. -- 2. Hufvudstad i ofvannämnda provins, i Basentos öfre dal, vid järnvägen mellan Salerno och Tarantoviken. 16,672 inv. (1911) i hela kommunen. Biskopssäte; lyceum, gymnasium, teknisk skola, präst- och lärarseminarium. P. har flera intressanta kyrkor, ringmur och gamla befästningsverk. Den höjd, på hvilken P. nu ligger, bar i forntiden ett citadell, tillhörigt staden Potentia, som låg i dalen nedanför och som, att döma af en mängd funna inskrifter, måste ha varit ett blomstrande municipium under romerska väldet. Staden har flera gånger förstörts af jordskalf, af hvilka det, som 16 och 17 dec. 1857 hemsökte hela södra Italien och ensamt i denna provins dödade öfver 32,000 personer, lade större delen af staden i ruiner. 1 o. 2. (J. F. N.) Poteriokalymma. Se Agnus Dei 4. Poterium L.,bot. Se Sanguisorba. Potern (fr. poterne), Porthvalf, befästningsk., kallas visserligen hvarje af jord eller betong täckt förbindelsehvalf inom en befästning, men företrädesvis benämnes så den hvälfda portgång under fästningsvallen, som leder från det inre af fästningen eller fästningsverket ned till den utanför liggande grafven. För att, om under belägringens gång så erfordras, kunna tillspärra poternen, förser man den med falsar i sidomurarna för anbringande af ett bjälksätt. Mellan detta och de stängda portarna fylles med jord. På ömse sidor om poternen böra invid eskarpmuren läggas gevärsgallerier, från hvilka grafbottnen framför portarna kan med korsande eld bestrykas. Jfr Fästningsportar. (O. A. B.) L. W:son M. Potestas, lat., makt; ämbetsmyndighet (se Magistratus, sp. 471). Potestas clavium, lat., "makt öfver nycklarna". Se Löse- och bindenyckel. Potestas patria. Se Manus och Patria potestas. Potgieter [på'tjiter], Andries Hendrik, boerledare, f. omkr. 1800, d. 1853, anförde 1836 vid boernas "stora uttåg" från Kapkolonien en skara af sina landsmän. Han förklarade 1838 det land, som den undan boerna öfver Limpopofloden flyktade ma-tabelehöfdingen Mosilikatse innehaft mellan Yaal och Limpopo, förverkadt och grundlade s. å., sedan han utan framgång kämpat mot suluerna i nuv. Natal, staden Potchefstroom (se d. o.). Den blef ett slags hufvudstad för boerna i nuv. Transvaal och i området närmast söder om Vaal. P. och hans kamrater ingingo 1840 union med de boer, som slagit sig ned kring den äfven af P. (1837) anlagda kolonien Winburg (i nuv. Oranjefristatspro-vinsen), och P. var allmänt erkänd ledare för boerna på båda sidor om Vaal till 1845, då han med en skara landsmän flyttade till östra Transvaal (först till Zoutpansberg och sedan till Lyden-burg). Han invecklades sedermera i tvist med en annan betydande boerledare i Transvaal, Andries Pretorius, men försonades 1852 med denne och accepterade äfven för sin del den af Pretorius med engelska regeringen s. å. af slutade Sand-river-kon-ventionen om villkoren för Transvaals själfständighet. V. S-g. Potgieter [på'tjiter], Everhardus Johannes, holländsk författare, f. 27 juni 1808 i Zwolle, d. 3 febr. 1875 i Amsterdam, utbildades till köpman, men lämnade snart detta yrke för att egna sig åt litteraturen, kom un- , der påverkan af språk- ! forskaren Willems, den flamländska rörelsens fader, och uppsatte tillsammans med Bak-huizen van den Brink, Drost och Heije 1836 i Amsterdam månads-