punktera, pricka, framhålla; förse med poänger, tillspetsa. Poängbedömning, husdjurssk., vid premiering af husdjur har införts af engelsmännen och användes numera allmänt inom vårt land. Härvid begagnar man sig af siffror för att beteckna, i hvad mån en viss egenskap öfverensstämmer med, hvad man för det afsedda ändamålet funnit bäst och lämpligast. Mest bekanta i vårt land äro de poängsystem, som tillämpas af Malmöhus läns premieringsnämnd, af prisdomarna vid de allmänna svenska landtbruksmötena och af afvelsföreningens för rödbrokig svensk boskap tjurpremieringsnämnd. Som exempel på ett poängsystem kan anföras följande, som användes vid statspremieringen i Malmöhus län: <table> <td>Exteriör (omfattande kroppsbyggnad, typ och ädelhet) <td>3 poäng <td>Mjölkegenskaper (mjölkafkastning på mödernesidan) <td>3 » <td>Härstamning (hvad som kändt är om faderns nedärfningsförmåga eller stammens afvelsvärde, hvarifrån djuret härstammar) <td>3 » <td r>S:ma <td>9 poäng. </table> Andra system äro mera komplicerade. H. F. Poängsystem, husdjurssk. Se Poängbedömning. pp. (ppr.), förkortning för lat. per procura, genom ombud; mus., förkortning för pianissimo eller piu piano. p. p. (p. pr.), förkortning för lat. per procura-tionem, genom ombud. P. P., förkortning för lat. pastor primarius; paler pairatus; pater patricz-, prcefectus prcetorio (1. prcetorii); publice proponet, skall offentligen framställa (på latinska disputationer). p. p. C., förkortning för fr. pour prendre congé, för att taga afsked; användes på samma sätt som a. t. a. pr., förkortning för procent. Pr., kem., kemiska tecknet för en atom praseo-dym (se d. o.). P. R., förkortning för lat. populus romanus, det romerska folket. Prabodhacandrodaya, indiskt drama. Se Indiens språk och litteratur, sp. 540. Praborgne [-bå'nij], fr. Se Z er m att. Pra'chatiz (tjech. Prachatice), stad i södra Böh-men, vid foten af Böhmerwald, vid järnvägen Wod-nan-Wallern. 4,333 inv. (1900). Prackan, zool. Se A n d f å g l a r, sp. 959. Pra'da, Manuel Gonzålez, peruansk författare, f. 1844, började som romantiker med Espronceda och Bécquer som förebilder, men blef småningom desperat pessimist. Hans passionerade och sarkastiska lynne framträder starkt i Paginas libres (1894), där han riktar hänsynslösa utfall mot Valera och Castelar. F. ö. må nämnas Horas de lucha (1908) och den något sentimentala verssamlingen Minusculas. Ad. H-n. Pradier [-die], James, fransk skulptör, f. 1792 i Geneve af franska föräldrar, d. 1852, kom 1810 till Paris, vann Rompriset vid akademien och reste 1813 till Rom. Efter sin återkomst verkade han i Paris, där han blef medlem af Institutet 1827. Han var en skicklig eklektiker, närmast i Canovas riktning, står högst i sina kvinnobilder, eleganta och behagfulla med utmärkt behandling af marmorn. Bland hans arbeten äro Niobid (1822) och Psyche med fjäriln (1824, båda i Louvre), Kloris, Leda, Fryne (i franska provinsmuseer), Atalanta (1850), Sapjo (1852, båda i Louvre) samt Odödligheten (ädel staty, Protestantiska kyrkogården i Nimes). Bland hans monumentalverk äro sänggudinnorna på Moliérefontä-nen och de 12 segergudinnor, som vakta Napoleons graf i Invaliddomen. I de sistnämnda nådde han en stor och hög stil och öfverträffade sig själf. Andra verk af P. äro apostlastatyerna i Madeleinekyrkan, Rous-seaus staty i Geneve och allegoriska figurer på en fontän i Nimes. Jfr monografi af Etex (1859). G-gN. Pradilla [-di'lja], Francisco, spansk målare, f. 1847 i provinsen Zaragoza, studerade i Madrid och Rom, där han länge vistades. Han väckte storartadt uppseende med den gripande framställningen af Johanna den vansinniga vid sin gemåls likkista: sceneriet en öde slätt, där kistan blifvit nedställd, omgifven af brinnande vaxljus, stämningen en . grå, blåsig höstdag, målningen med de svartklädda gestalterna l mot himmelens drif vande skyar bredt och stort genomförd. Täflan, som vann hedersmedalj i Paris 1878, finns i Madrids moderna museum. En praktmålning var Granadas öfverläm-nande åt Ferdinand och Isabella (1882, i senatens sessionssal i Madrid). Med dessa monumentalverk hade P. dokumenterat sig som en lysande målare, och han står allt fortfarande som en af spetsarna i det samtida Spaniens konstnärsvärld. I flera spanska palats har han utfört omfattande dekorativa målningar af outtömlig fantasi och gestaltningsrikedom, saga och verklighet, historiska figurer, genier, gudinnor och amoriner, allt fylldt af berusande lif och strålande färglust. Han har också målat i litet format gatbilder, romerska karnevalsscener med myller af figurer och motiv från stranden vid spanska hafsbad - måleriskt praktfulla små konststycken, fulla af rörlighet och ögonblickslif. 1894-1902 var P. direktör för Pradomuseet i Madrid. G-g N. Prado [praMå 1. pra'å; sp., eg. äng], planterad promenadplats i eller invid en stad, särskildt en park i Madrid, efter hvilken det närbelägna museet kallas Pradomuseet. Det är en af världens