Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Praga - Praga, Emilio P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stats- (3 tyska) obergymnasier, 1 enskildt (dubbelspråkigt)
gymnasium, 1 tjechiskt realobergymnasium, 6 (2 tyska)
högre realskolor, 2 (1 tysk) realskolor, 2 (1 tyskt)
flickgymnasier, 2 lärar- och 2 lärarinneseminarier
(af hvartdera 1 tyskt), 2 handelsakademier (1 tysk),
en konstakademi, en konstslöjd- och en slöjdskola,
ett musikkonservatorium och flera fackskolor,
bl. a. bryggarskola. Af öfriga bildningsmedel må
nämnas universitetens samt de tekniska högskolornas
vetenskapliga institut och samlingar, vidare det 1818
stiftade bömiska nationalmuseets samlingar, omfattande
bibliotek (270,000 bd, jämte träsnitt, kopparstick,
handskrifter m. m), arkiv, myntsamling, arkeol.
och etnografiska samlingar samt naturvetenskapliga
samlingar, stadsmuseet, tjechoslaviska etnografiska
museet i Smichov, tafvelsamlingen i Rudolfinum,
handels- och industrikammarens konstslöjdmuseum,
Náprsteks bömiska slöjdmuseum samt judiska
museet. Bland de offentliga biblioteken räkna
universitetens 420,000 bd, de tekniska högskolornas
40,000 bd, stiftsbiblioteket i klostret Strahov
100,000 bd, metropolitankapitlets omkr. 20,000 bd
jämte ett par tusen handskrifter och inkunabler,
bömiska landsarkivet, ståthållararkivet och
stadsarkivet. De förnämsta vetenskapliga samfunden
och föreningarna äro den 1890 stiftade bömiska kejsar
Frans-Josefsakademien för vetenskap, litteratur och
konst (4 klasser), kungl. bömiska vetenskapssamfundet
(1770, 1784), samfundet för främjande af tysk
vetenskap, konst och litteratur i Böhmen (1891) och
Sällskapet patriotiska konstvänner (med tafvelgalleri
i Rudolfinum). Af humanitetsanstalter eger P. 9
offentliga sjukhus, 1 barnbörds- och hittebarnshus,
flera fattighus och barnhem samt ett döfstuminstitut
och blindanstalt o. s. v. Staden har 1 tysk lands-,
1 tjechisk nationalteater och 4 tjechiska privata
teatrar. De förnämsta offentliga promenaderna
äro öarna i Moldau, Hasenburg-parken vid foten af
Laurenzberg s. om Kleinseite, Volksgarten bredvid
Schlossgarten och Rudolfsparken, alla tre med
vidsträckt utsikt öfver staden. Den inre samfärdseln
förmedlas genom spårvägar, och 10 järnvägar sätta
staden i förbindelse med det öfriga landet. P. är
förnämsta marknaden för Böhmens sockerindustri och
har betydande omsättning äfven af manufakturvaror,
järn, maskiner, glas och handskar. Den industriella
verksamheten är koncentrerad hufvudsakligen i
Holešovič-Bubna samt förstäderna Smichov och
Karolinenthal. Största produktionsvärdet lämna de
många ölbryggerierna och kvarnarna, järngjuterierna,
maskin- och metallvarufabrikerna, bomullsspinnerierna
och tryckerierna, logarfverierna, handskfabrikerna
och de kemiska fabrikerna.
P:s grundläggning tillskrifves drottning Libuše,
som i början af 700-talet skall ha regerat öfver
bömarna i sin borg Vyšehrad på högra stranden
af Moldau. Säkert är, att staden gjorde snabba
framsteg under de äldre bömiske regenternas tid
och var i stånd att trotsa de tatariska horderna,
som då öfversvämmade landet. Sin lyckligaste period
hade staden under Karl IV (1346–78). Han anlade
Neustadt samt drog in i staden en mängd främlingar
genom att stifta universitetet, inrätta mässor och
bevilja köpmännen många friheter. Yid denna tid var
P. måhända den viktigaste staden i Tyskland och kunde
äfven berömma sig af en
själfständig konstskola. Sedermera blef P. hufvudorten
för den rörelse, som kulminerade i husitkrigen,
och bragte därmed öfver sig en lång rad af
olyckor. Husiterna bemäktigade sig staden kort efter
det att de slagit kejsar Sigismund och läto af sitt
religiösa nit förmå sig att förstöra många af de
intressantaste gamla kyrkorna i staden. P. fick
äfven sin fulla andel af olyckorna i Trettioåriga
kriget, hvilket kan sägas ha tagit sin början där
med att rådsherrarna utkastades genom fönstret i
Hradschin (1618) och slutat där med Kleinseites
("Lilla sidans") besättande genom svenskarna under
Königsmarck (1648). Efter protestanternas nederlag på
Hvita berget (se d. o.) 1620, omkr. 6 km. v. om P.,
besattes staden af de kejserlige, intogs utan motstånd
af sachsarna 1 nov. 1631, men fråntogs dem redan 5 maj
1632 af Wallenstein. 20 maj 1635 ingick kurfursten
af Sachsen separatfred i P. med kejsaren, då han, utom
bekräftelse af fördraget i Passau och religionsfreden
i Augsburg, erhöll löfte om lugn besittning i 40 år af
de intill 2 nov. 1627 indragna kyrkliga områdena jämte
Öfre och Nedre Lausitz som ärftligt län. Königsmarcks
öfverrumpling af "Lilla sidan" egde rum 13 juli,
men den af Karl Gustaf i förening med Königsmarck och
Wittenberg 24 sept. påbörjade belägringen af P. ledde
ej till önskadt resultat, utan måste, då undsättning
nalkades, upphäfvas. I Österrikiska tronföljdskriget
intogs staden 26 nov. 1741 af en fransk-sachsisk armé,
återtogs i jan. 1743 och kapitulerade för Fredrik den
store 16 sept. 1744. 1757 undgick den med knapp nöd
att ånyo intagas af Fredrik, som belägrade den efter
sin seger öfver österrikarna (Karl af Lothringen)
på Žiškaberget vid P. (6 maj 1757), men blef tvungen
att upphäfva belägringen efter olyckan vid Kolin (18
juni s. å.). 1848 års revolutionära idéer funno ett
varmt gensvar hos det nationella partiet i Böhmen,
och en panslavistisk kongress öppnades i P. nämnda
år. Olyckligtvis egde en sammanstötning rum mellan
militären och pöbeln, och furst Windisch-Grätz
upplöste med våld kongressen och bombarderade
staden i två dagar. 8 juli 1866 besattes P. af
preussarna. Där afslöts också 23 aug. s. å. freden
emellan Österrike och Preussen (se om denna
traktat art. Pragfreden). Litt.: J. Neuwirth,
"Prag" ("Berühmte kunststätten"), 2:a uppl. 1912.
(J. F. N.)
Praga, en på högra Weichselstranden belägen, nästan
blott af småborgare och arbetare bebodd förstad
till Warschau, har omkr. 30,000 inv. och är genom
en präktig järnbro förenad med hufvudstaden. Efter
polackernas nederlag vid Maciejowice (10 okt. 1794)
drog Suvorov mot P., polackernas vapenplats och sista
bålverk, dit omkr. 30,000 polacker samlats under
Zajaczek. P. stormades 4 nov. af ryssarna, som afskuro
förbindelsen med Warschau och inträngde i staden under
blodiga strider från gata till gata. Hufvudstaden
Warschau gaf sig fyra dagar senare.
(J. F. N.)
Praga. 1. Emilio P., italiensk författare, f. 1839
i Lombardiet, d. 1875 i Milano, egnade sig till en
början åt målarkonsten och poesien samfälldt. I
diktsamlingen Tavolozza (1862) lät han höra friska
och hjärtliga toner, och den nästföljande, Penombre
(1864), gaf skarpt realistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
