121 Prakrit-Praktik 122 komma försedda, moder"), namn på Götarna Buddhas moster och fostermor med släktnamnet Gäutami, päli Mahä-Pajäpatl-Gotami, hvilken säges varit den första kvinna, som antog Buddhas lära. 1-2. K. F. J. Präkrit (af sanskr. präkrta, naturlig, vulgär, eg. hörande till naturen, afledning af prakrti, natur), språkv., ett gemensamt namn på den m e d e l i n d i-ska periodens språk. Till hvad som förut i öfversikt härom (se Indiens språk och litteratur, sp. 544-547 och 551) sagts skall här tilläggsvis anföras följande. Till det äldre stadiets prakritspråk (prakrit i vidsträckt bemärkelse), nämligen päli och de olika språken i A^oka-inskrif-terna, måste man lägga eller förutsätta tillvaron af andra präkritdialekter, nämligen: 1. det grundspråk, hvarpå de ursprungliga buddistiska skrifterna voro affattade. Detta var säkerligen en äldre form af (eller besläktad med) vissa dialektformer i Acoka-inskrifterna samt det senare mägadhi; en modifierad (bland-)form däraf var den ursprungliga Jäina-kanons språk, ardhamägadhl (eg. "halfmägadhi"). 2. En ytterligare prakritform, som kommit till synes i vissa i Öst-Turkestan under de senaste årtiondena funna rester af en ytterligare med mägadhi-, päli- och sanskritrecensionerna parallell version af den buddistiska kanon, särskildt i en af Dutreuil du Khins funnen recension af (päl.) Dhammapada. Detta prakritspråk torde kunna betraktas som en äldre form af apabhram$a. I alla händelser synes denna dialekt ha varit använd i nordvästra Indien och bland därifrån utgående emigranter till Hög-Asien. Rörande de olika prakritspråken i inskränkt bemärkelse ($äura-seni, mähärästn, mägadhi, päifäci, apabhrampa o. a.) skall anföras följande. Mähärästri (se d. o.) är hufvuddialekten, den dialekt, som också företrädesvis och utförligast behandlas af de inhemske grammatikerna. Utom Yararucis och Hemacandras framställningar skall nämnas Simharäjas Präkrta-rupävatära (utg. af C. E. Hultzsch i "Price publi-cations fund", 1909); viktiga äro Pischels utdrag ur Tvivikramas grammatik i Bezzenbergers "Bei-träge zur kunde der indogermanischen sprachen", bd III, VI, XIII. - På päifäci var en synnerligen berömd sagosamling Brhatkathä (jfr K a t h ä s a-ritsägara) affattad (jfr Lacöte, "Essai sur Gunädhya et la Brhatkathä", 1908). Om päi$äci-dialektens språkliga ställning är enighet ej uppnådd; jfr nyare undersökningar af Grierson, "The Picäca languages of North-West India" (i "Asiatic society monographs", 1906), "Päicäci, Pipäcas and modern Picäca" (i "Zeitschrift der deutschen mor-genländischen gesellschaft", bd 66), och Konow, "The home of Päicäci" (ibid., bd 64). - Om apabhrampa jfr Pischel, "Materialien zur kennt-niss des Apabhramca" (i "Abhandlungen der Gesellschaft der wissenschaften zu Göttingen", Philologisch-historische klasse. Neue folge, V, 1902). K. F. J. Praktanden, zool. Se Andfåglar, sp. 963-964. Praktankor, husdjurssk., benämnas ett par arter tillhörande fam. Plectropteridce, nämligen brud-anden (Aix sponsa) och mandarinanden (Aix ga-lericulata). Båda dessa arter tämjas lätt och äro mycket omtyckta som lyxfåglar på grund af sina vackra dräkter. Jfr Andfåglar, sp. 967. H. F. Praktbaggar, Buprefstidce, zool, familj, tillhörande gruppen Diversicornia bland de polyfaga skalbaggarna. Hithörande arter ha en tämligen långsträckt, svagt kullrig, bakåt af smalnande kroppsform, med bred halssköld, som är fast och nästan orörligt ansluten till täckvingarnas bas. Hufvudet är till ögonen insänkt i halsskölden, med lodrätt ställd panna och korta, sågade pannspröt. Kroppshöljet är fast och hårdt, ofta prålande i de grannaste, metallglänsande färger, hvarför täckvingarna af åtskilliga arter fått användning som prydnader. Larverna, som utmärka sig genom en mycket bred och platt mellankropp, men lång och smal bakkropp, lefva vanligen i trädstammar och rötter. Utanpå dessa anträffas också ofta själfva skalbaggarna i hett solsken, under det andra arter pläga vistas i blommor som frömjölsätare. - Familjen omfattar omkr. 6,000 arter, de flesta i tropiska länder, där också de praktfullaste äro att söka. En af de största är den 6-7 cm. långa sydamerikanska Euchroma gigantea, hvars i grön och röd metallglans skiftande täckvingar af indianerna uppträdas på trådar och användas som benprydnader. Till Sveriges fauna hör ett 30-tal arter, de flesta mera oansenliga. Störst är den 24-30 mm. långa Praktbaggen Chalcophora mariana med larv. (Nät. storl.) Chalcophora mariana (se fig. ),metallbrun, något hvit-pudrad, med upphöjda, glatta och mörkfärgadelängdstrimmor på halssköld och täckvingar. Den förekommer i barrskog i landets södra hälft. Vackrast af våra arter är den 9-15 mm. långa Buprestis octoguttata, glänsande blå, med 4 gula fläckar på hvardera täckvingen. Den träffas sällsynt i de sydligare landskapen, solande sig på i dagen framträdande tallrötter. Vår allmännaste art är den lilla (5-7 mm.) Anthaxia quadripunctata, matt metall-brun, med 4 intryckta punkter på halsskölden. Den är vanlig på hieraciernas blomkorgar och träffas äfven på timmer och vedupplag i barrskogarna. Ännu mindre (3-3,5 mm.) är den nästan triangulära, mörkbrunt metallglänsande Trachys minuta, som träffas på Salix-arter, i hvilkas bladkött larven lefver. G. A-z. Praktfulla paradisfågeln, zool. Se Kragpa-radisfågeln. Praktik (af grek. praktikofs, duglig till handling), tillämpning i handling af regler eller grundsatser, användning i verkliga lifvet (möts. teori); utförande, verkställande af en plan; erfarenhet,