Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Praticakhya - Pratika - Pratimoksa - Pratinas - Prato - Pratté, Anton Edvard - Pratyeka-Buddha - Pravaz spruta. Se Morfinspruta - Praxedis - Praxis - Praxiteles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Pratika-Praxiteles
128
Hvita Yajurveda, förf. af Katyayana, är utg. af Weber,
"Väjasaneyi-präticäkhya" (i "Indische studien"
IV, 1858), äfven utg. i "Benares Sanskrit series"
(1888). 5) Atharvaveda-pr., annars kallad Cäunaklyä
caturädhyäyikä är utg. med text och anm. af Whitney
(i "Journ. of the Amer. orient. soc." VII, 1862).
Lll. (K. F. J.)
Pra’tika. Se P r a k t i k a.
Prätimoksa (sanskr., motsvarande päli päti-mokkha),
ind. relig., en buddistisk religiös text,
innehållande vissa ordensregler för munkar och
nunnor. Ordet betyder väl egentligen (som adjektiv
afled-ning af ett subst. pratimoksa- "befrielse,
absolu-tion, aflösning") "hörande till aflösning",
som subst. "aflösningsformulär". Ursprungliga
anordningen af texten var egentligen ett
frågeformulär (biktformulär), enligt hvilket
de buddistiske munkarna och nunnorna på vissa
regelbundna tider skulle utfrågas cm iakttagandet
af vissa för dem gällande regler, på grund hvaraf
de kunde erhålla aflösning. Prätimoksa(-sutra)
ingår i den buddistiska Vinaya (se T i p i t a k a)
och är särskildt ut-gifvet af Dickson i "Journal of
the Royal asiatic society" (1875), af Minayeff med
rysk öfversättning (1869). Jfr T. W. Rhys Davids
och H. Oldenberg, "Vinaya texts. Translated from
the Päli", I (i "Sacred books of the East" XIII,
1881), Hardy, "Buddhismus" (1892), Oldenberg, "Buddha"
(6:e uppl. 1914) samt - med annan tolkning af termen i
öfrigt - Kern, "Manual of indian buddhism" (i Biihlers
"Grundriss der indoarischen philo-logie", 1896).
K. F. J.
Pra;tinas (grek, ITgarirag, lat. Pratinas), från
Flius, en af det forna Greklands äldsta tragiska
skalder, lefde i Aten omkr. 500 f. Kr. och uppträdde
i skaldetäflan med Choirilos och Aischylos. Han
namnes som författare till 50 dramer, af hvilka 32
satyrdramer (se Grekiska litteraturen, sp. 206). Äfven
författade han s. k. hyporche-mer, eller af liflig
dans beledsagade korsånger. Ett par fragment finnes
i behåll och är utgifvet i Bergks "Poetae lyrici
grseci". A. M. A.
Prato [prata], stad uti italienska prov. Firenze
(Florens), 18 km. n. v. om staden Florens,
vid Bisenzio och järnvägen mellan Florens och
Pistoja Omkr. 20,000 inv. (1911; som kommun
56,709). Biskopssäte, lyceum och gymnasium,
teknisk skola, yrkesskola och ett bibliotek
(25,000 bd). P. har en på 1100-talet som romansk
basilika byggd, på 1300-talet genom Giov. Pisano i
gotisk stil tillbyggd katedral, med förträffliga
skulpturer af Donatello, Michelozzo och Andrea
della Robbia, väggmålningar af Filippo Lippi
o. a. samt ett praktfullt smyckadt kapell, i
hvilket förvaras Jungfru Marias gördel (cintola
della Madonna). I stadshuset finnes äfven en
liten samling taflor af Lippi o. a. P. är en
liflig fabriksstad, med halmhatts-fabriker,
pappersbruk, silkesspinneri, sidenväfveri m. m.
(J. F. N.)
Pratté, Anton Edvard, harpspelare, f. 22 nov. 1799
i staden Haida i Böhmen, d. 23 maj 1875 i Vreta
klosters församling, Östergötland, rymde vid 15 års
ålder från sin hårde fader, som reste omkring med
en marionett-teater, och begaf sig till Sverige,
där han sedermera var bosatt ända till sin död. På
vidsträckta konsertresor inom- och utomlands vann
han erkännande som en synnerligen
framstående harpvirtuos. Utom en mot Ole Bull
riktad broschyr och en mängd kompositioner för sitt
instrument skref P. Fridsröster för kör och orkester,
melodramen Napoleon på S:t Helena med kör och orkester
samt symfonien Stormnatten. Han blef 1850 led. af
Mus. akad. A. L.*
Pratyeka-Buddha, sanskr., eg. "för sig själf (varande)
Buddha", namn på en viss klass af Buddha’er, som
med egen hjälp ha funnit vägen till nirväna för sig
själfva, men - i motsättning till sammäsambuddha
"fullkomlig Buddha" - icke äro i stånd att meddela
andra densamma. En P. står visserligen under en
"fullkomlig Buddha", men högt öfver alla andra
väsen, äfven den buddistiske helige (Arhafen)
och gudarna. Den senare buddistiska teologien
utrustar en P. med en hel mängd af specifika
egenskaper. Den indiska sek-teriska litteraturen
(buddistisk och jainistisk) knyter till P. en
viss grupp af berättelser och legender, hvarom se
Charpentier, "Paccekabuddhageschich-ten" (1908).
K. F. J.
Pravaz’ spruta, med. Se Morfinspruta.
Praxedis, astron., en af småplaneterna.
Praxis (grek., egentl, utförande, handling),
vedertaget sätt, brukligt förfarande; rätts-sedvänja,
rättegångsbruk; praktik. Jfr In p r a x i och Praktik.
Praxiteles (grek. n^tréÅrjg, lat. Praxi’’teles),
grekisk bildhuggare, tillhörande den attiska
skolan, verksam på 300-talet f. Kr. och en af detta
konstskedes yppersta representanter, förmodligen
son till bildhuggaren Kefisodotos (upphofsman till
den kända statyn Eirene med Plutosbarnet; se Eirene,
fig.). P. är en bland de få grekiska konstnärer af
första rangen, som vi ega möjlighet att lära känna
i ett originalarbete. 8 maj 1877 påträffades i
Heratemplet i Olympia, liggande framför resterna
af den ursprungliga basen, en staty af parisk
marmor af Hermes med Dionysosbarnet på armen, i
allo motsvarande den antike författaren Pausanias’
beskrifning på ett verk af P. i sagda tempel (se
fig. l i art. Hermes). Hermes fram-ställes stående
stödd på högra benet och elastiskt balanserande
med det vänstra, högra hof ten utskjuten, vänstra
indragen, vänster arm med Dionysosgossen lätt hvilande
mot en trädstam, högra armen lyft med något föremål,
som ådrager sig den lilles åtrå, hufvudet framåtlutadt
med ett uttryck af mildt drömmeri. Ställningen är
utsökt skön i sin mjuka behagfullhet, formbehandlingen
smekande känslig och rikt nyanserad, håret återgifvet
med målerisk bredd, draperiet med oefterhärmlig
virtuositet. Utom detta mästerstycke, alltjämt
förvaradt i Olympia, känna vi genom litterär tradition
och stilistisk bestämning ytterligare en rad arbeten
af P., bevarade i kopior. A. Furtwängler har med
utgångspunkt i originalverket sökt samla och gruppera
dessa, hvarvid han som ungdomsarbeten uppställer den
iskänkande satyren (i Dresden bl. a.), den palatinske
Eros i Louvre och Eros af Centocelle-typen (Neapel,
Vatikanen; se första fig. å pl. till art. Eros),
hvilken identifieras med den Eros, som hetären Fryne
stiftade i sin fädernestad Thespiai. En Afrodite,
som ingick i samma gåfva, vill Furtwängler återfinna
i den kända statyn Venus från Arles i Louvre, en staty
af Fryne själf, hvilken äfvenledes tillhörde gruppen,
tänker han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
