127 Pratika-Praxiteles 128 Hvita Yajurveda, förf. af Katyayana, är utg. af Weber, "Väjasaneyi-präticäkhya" (i "Indische studien" IV, 1858), äfven utg. i "Benares Sanskrit series" (1888). 5) Atharvaveda-pr., annars kallad Cäunaklyä caturädhyäyikä är utg. med text och anm. af Whitney (i "Journ. of the Amer. orient. soc." VII, 1862). Lll. (K. F. J.) Pra'tika. Se P r a k t i k a. Prätimoksa (sanskr., motsvarande päli päti-mokkha), ind. relig., en buddistisk religiös text, innehållande vissa ordensregler för munkar och nunnor. Ordet betyder väl egentligen (som adjektiv afled-ning af ett subst. pratimoksa- "befrielse, absolu-tion, aflösning") "hörande till aflösning", som subst. "aflösningsformulär". Ursprungliga anordningen af texten var egentligen ett frågeformulär (biktformulär), enligt hvilket de buddistiske munkarna och nunnorna på vissa regelbundna tider skulle utfrågas cm iakttagandet af vissa för dem gällande regler, på grund hvaraf de kunde erhålla aflösning. Prätimoksa(-sutra) ingår i den buddistiska Vinaya (se T i p i t a k a) och är särskildt ut-gifvet af Dickson i "Journal of the Royal asiatic society" (1875), af Minayeff med rysk öfversättning (1869). Jfr T. W. Rhys Davids och H. Oldenberg, "Vinaya texts. Translated from the Päli", I (i "Sacred books of the East" XIII, 1881), Hardy, "Buddhismus" (1892), Oldenberg, "Buddha" (6:e uppl. 1914) samt - med annan tolkning af termen i öfrigt - Kern, "Manual of indian buddhism" (i Biihlers "Grundriss der indoarischen philo-logie", 1896). K. F. J. Pra;tinas (grek, ITgarirag, lat. Pratinas), från Flius, en af det forna Greklands äldsta tragiska skalder, lefde i Aten omkr. 500 f. Kr. och uppträdde i skaldetäflan med Choirilos och Aischylos. Han namnes som författare till 50 dramer, af hvilka 32 satyrdramer (se Grekiska litteraturen, sp. 206). Äfven författade han s. k. hyporche-mer, eller af liflig dans beledsagade korsånger. Ett par fragment finnes i behåll och är utgifvet i Bergks "Poetae lyrici grseci". A. M. A. Prato [prata], stad uti italienska prov. Firenze (Florens), 18 km. n. v. om staden Florens, vid Bisenzio och järnvägen mellan Florens och Pistoja Omkr. 20,000 inv. (1911; som kommun 56,709). Biskopssäte, lyceum och gymnasium, teknisk skola, yrkesskola och ett bibliotek (25,000 bd). P. har en på 1100-talet som romansk basilika byggd, på 1300-talet genom Giov. Pisano i gotisk stil tillbyggd katedral, med förträffliga skulpturer af Donatello, Michelozzo och Andrea della Robbia, väggmålningar af Filippo Lippi o. a. samt ett praktfullt smyckadt kapell, i hvilket förvaras Jungfru Marias gördel (cintola della Madonna). I stadshuset finnes äfven en liten samling taflor af Lippi o. a. P. är en liflig fabriksstad, med halmhatts-fabriker, pappersbruk, silkesspinneri, sidenväfveri m. m. (J. F. N.) Pratté, Anton Edvard, harpspelare, f. 22 nov. 1799 i staden Haida i Böhmen, d. 23 maj 1875 i Vreta klosters församling, Östergötland, rymde vid 15 års ålder från sin hårde fader, som reste omkring med en marionett-teater, och begaf sig till Sverige, där han sedermera var bosatt ända till sin död. På vidsträckta konsertresor inom- och utomlands vann han erkännande som en synnerligen framstående harpvirtuos. Utom en mot Ole Bull riktad broschyr och en mängd kompositioner för sitt instrument skref P. Fridsröster för kör och orkester, melodramen Napoleon på S:t Helena med kör och orkester samt symfonien Stormnatten. Han blef 1850 led. af Mus. akad. A. L.* Pratyeka-Buddha, sanskr., eg. "för sig själf (varande) Buddha", namn på en viss klass af Buddha'er, som med egen hjälp ha funnit vägen till nirväna för sig själfva, men - i motsättning till sammäsambuddha "fullkomlig Buddha" - icke äro i stånd att meddela andra densamma. En P. står visserligen under en "fullkomlig Buddha", men högt öfver alla andra väsen, äfven den buddistiske helige (Arhafen) och gudarna. Den senare buddistiska teologien utrustar en P. med en hel mängd af specifika egenskaper. Den indiska sek-teriska litteraturen (buddistisk och jainistisk) knyter till P. en viss grupp af berättelser och legender, hvarom se Charpentier, "Paccekabuddhageschich-ten" (1908). K. F. J. Pravaz' spruta, med. Se Morfinspruta. Praxedis, astron., en af småplaneterna. Praxis (grek., egentl, utförande, handling), vedertaget sätt, brukligt förfarande; rätts-sedvänja, rättegångsbruk; praktik. Jfr In p r a x i och Praktik. Praxiteles (grek. n^tréÅrjg, lat. Praxi''teles), grekisk bildhuggare, tillhörande den attiska skolan, verksam på 300-talet f. Kr. och en af detta konstskedes yppersta representanter, förmodligen son till bildhuggaren Kefisodotos (upphofsman till den kända statyn Eirene med Plutosbarnet; se Eirene, fig.). P. är en bland de få grekiska konstnärer af första rangen, som vi ega möjlighet att lära känna i ett originalarbete. 8 maj 1877 påträffades i Heratemplet i Olympia, liggande framför resterna af den ursprungliga basen, en staty af parisk marmor af Hermes med Dionysosbarnet på armen, i allo motsvarande den antike författaren Pausanias' beskrifning på ett verk af P. i sagda tempel (se fig. l i art. Hermes). Hermes fram-ställes stående stödd på högra benet och elastiskt balanserande med det vänstra, högra hof ten utskjuten, vänstra indragen, vänster arm med Dionysosgossen lätt hvilande mot en trädstam, högra armen lyft med något föremål, som ådrager sig den lilles åtrå, hufvudet framåtlutadt med ett uttryck af mildt drömmeri. Ställningen är utsökt skön i sin mjuka behagfullhet, formbehandlingen smekande känslig och rikt nyanserad, håret återgifvet med målerisk bredd, draperiet med oefterhärmlig virtuositet. Utom detta mästerstycke, alltjämt förvaradt i Olympia, känna vi genom litterär tradition och stilistisk bestämning ytterligare en rad arbeten af P., bevarade i kopior. A. Furtwängler har med utgångspunkt i originalverket sökt samla och gruppera dessa, hvarvid han som ungdomsarbeten uppställer den iskänkande satyren (i Dresden bl. a.), den palatinske Eros i Louvre och Eros af Centocelle-typen (Neapel, Vatikanen; se första fig. å pl. till art. Eros), hvilken identifieras med den Eros, som hetären Fryne stiftade i sin fädernestad Thespiai. En Afrodite, som ingick i samma gåfva, vill Furtwängler återfinna i den kända statyn Venus från Arles i Louvre, en staty af Fryne själf, hvilken äfvenledes tillhörde gruppen, tänker han