- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
171-172

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Presbyter - Presbyterialförfattning - Presbyterianer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

171 Presbyterialförfattning-Presbyterianer 172 föreståndare, som på grund af sin personliga auktoritet äfven fingo en själavårdande och disciplinär myndighet. Tillsammans bildade dessa ett kollegium utan ämbetsmannamässig karaktär. Dylika föreståndare omtalas i N. T. och kallas än presbyterer, än episkoper (biskopar). Möjligen sammanfalla dessa benämningar helt; möjligt är också, att bland församlingsföreståndarna, som hörde till församlingens främsta (ofta de, som varit längst kristna), några hade den direkta ledningen och därför buro namnet episkoper. Alla episkoper skulle då vara presbyterer, men alla presbyte-rer voro icke episkoper. Som medhjälpare nämnas diakoner. I samma mån som det karisma-tiska i organisationen faller bort och det rättsliga momentet får öfverhand, försvinna apostlar, profeter, lärare, och biskopar, presbyterer och diakoner få ämbetsställning. Denna utveckling, som säkerligen börjat tidigt, har ej försiggått utan inflytande från diasporajudendomens organisation, som kände presbyterer, och väl också från den antika världens samhällsförhållanden. Episkopatet blir snart under romerskt inflytande monarkiskt, biskopen öfvertar styrelsefunktionerna, och vid hans sida stå som medhjälpare diakonerna. Dock har i början biskopen blott varit primus inter pares i presbyterkollegiet, innan han får supremati öfver detta. Hvar församling hade ursprungligen sin biskop, och denne fungerade också som ledare af gudstjänsten, därvid omgifven af presbytererna. När församlingarnas antal ökades såväl i samma stad som på landet, fingo presbyterer som biskopens delegerade ledningen af gudstjänstlifvet i dessa. Med tiden gestaltade sig deras ställning i detta afseende allt själfständigare. De blefvo lokalförsamlingarnas ledare, och biskopen utöfvade styrelsen öfver ett större område. Den här tecknade utvecklingen försiggår icke lika snabbt öfverallt. Under 2:a århundradets kamp mot gnosticismen växer sig det monarkiska episkopatet starkt. De ekonomiska uppgifternas allt större omfattning (t. ex. fattigvården) influerade starkt på organisationens utveckling. - Långt fram, i den tidigare medeltiden fortsatte de präster, som voro anställda vid de äldsta församlingskyrkorna, att förrätta dop och utdela sakramenten inom det område, siom ursprungligen utgjort församlingen, fastän nya kyrkor därinom byggts och nya församlingar uppkommit. De vid dopkyrkorna anställde kallades archipreslyterer och utöfvade en viss uppsikt öfver områdets presbyterer eller präster. Deras inflytande sjönk, ju mer dopkyrkornas antal växte, till dess slutligen i stort sedt hvarje sockenkyrka blef dopkyrka. I archipresbyterernas ställe trädde efter 800-talet decani, som hade uppsikt öfver flera archipresby-teriat, och då de alltid därjämte voro archipresby-terer, också kallades så. - Angående "de äldstes" institution inom den reformerta kyrkan se Presbyterialförfattning. E. M. R. Presbyterialförfattning (jfr Presbyter), den författningstyp, som, med utgångspunkt från Genève och Calvin, gjorde sig gällande inom vidsträckta delar af den reformerta kristenheten. Calvin höll före, att Kristi kyrka igenkändes icke blott därpå, att Guds ord predikades, utan också därpå, att lydnad mot evangelium upprätthölls. Jämte evangeliets förkunnande behöfdes därför andra organ, särskildt för kyrkotuktens genomförande. Den heliga skrift gaf föreskrifter om församlingsämbetena. Fyra slags församlingstjänare skulle finnas: pastores, doctores, presbyteri och diaconi. I Genève valdes de äldste, efter förslag af prästerna, af höga rådet, och de hade att i sin tur utse prästerna. En af präster och äldste sammansatt myndighet, konsistoriet, utöfvade sträng kyrkotukt. Ställde sig staten gynnsam mot kyrkan, inträdde, som i Genève, en intim samverkan dem emellan. Egde motsatt förhållande rum, skulle den andliga och världsliga sfären helt skiljas. Den kraftfulla kyrkliga själfstyrelse, som på denna väg kom till stånd, mest kanske där staten var fientlig mot kyrkan, har haft ofantligt inflytande också för politiska frihetssträfvanden, särskildt inom den angelsaxiska världen. Dock må det ihågkommas, att presbyterialförfattningen icke ursprungligen var grundad på moderna tankar om representationsrätt. -- I stor stil och på ett klassiskt sätt genomfördes presbyterialförfattningen i Skottland, hvarifrån inflytande på den engelska puritanismen utgått. Kyrkans herre och konung är Kristus allena. I hans namn utöfvas all kyrklig myndighet. Församlingsämbetet är eg. ett enda, äldste, å ena sidan lärande äldste (prästerna) och å den andra styrande äldste. Medhjälpare i arbetet äro diakonerna. Mot enskildas godtycke skulle de kyrkliga myndigheternas kollegiala sammansättning utgöra en garanti. Kyrkostyrelsens instanser voro följande. Församlingsrådet (eng. kirk session) i lokalförsamlingen utgöres af pastor och styrande äldste. Presbyteriet, omfattande ett mindre antal församlingar, ung. ett svenskt kontrakt, utgöres af en lärande och en styrande äldste från hvarje församling, vakar öfver lärans renhet, gudstjänstens behöriga firande och kyrkoegendomens förvaltning, eger att utöfva kyrkans tukt, att utvälja och ordinera dess ämbetsmän. Långt mindre betydelsefull är provinsialsynoden, omfattande församlingarna inom en provins. Så mycket betydelsefullare är nationalsynoden (eng. general assembly) sammansatt af kyrkans samtliga presbyterier. Som högsta lagstiftande och dömande myndighet har den stort inflytande, än mer kanske genom dess för hela kyrkolifvet representativa, tongifvande karaktär. -- Inom presbyterianska kyrkor utsågos i början de äldste icke genom val, utan kollegierna kompletterade sig själfva. Sedermera infördes val, och härvid anknöt sig den moderna representationstanken. En dylik moderniserad presbyterialförfattningstyp har inom de tysk-lutherska kyrkorna under 1800-talet fått insteg och ingått en egendomlig förening med den dittills härskande konsistoriella författningstypen. Presbyterialförfattningen (l. synodalförfattningen) har icke varit utan inflytande vid det svenska kyrkomötets uppkomst. E. M. R. Presbyterianer, en grupp af den engelsk-skotska puritanska reformationsrörelsen, som betraktar presbyterialförfattningen (se d. o.) som väsentlig för kyrkan. Presbyterialförfattningen genomfördes i Skottland genom första och andra disciplinboken (af 1560 och 1575). I England sökte de presbyterianskt sinnade puritanerna att på presbyteriansk grund åvägabringa uniformitet i det engelska kyrkolifvet genom den stora Westminstersynoden 1643. Independenternas stigande makt under Cromwell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free