omintetgjorde denna plan och ledde slutligen till episkopalkyrkans restauration. Många presbyterianska församlingar fortlefde och uppstodo alltjämt såväl i England och Irland som i de brittiska kolonierna. Splittringen mellan olika grupper af presbyterialförsamlingar i de olika länderna har ända till senaste tider varit stor, ehuru unionssträfvanden vunnit terräng. Den största sammanslutningen i Amerika är Presbyterian church in U. S. A. I England förenade sig presbyterianerna 1876 i Presbyterian church of England. I Skottland, där flera separationer splittrat presbyterianerna, har ett närmande egt rum mellan den gamla presbyterianska statskyrkan och United free church. En ideell sammanslutning af alla dem, som hylla det presbyterianska församlingsidealet, kom 1877 till stånd genom presbyterianska alliansen. E. M. R. Prescot [pre'skət], köping i engelska grefskapet Lancaster, 13 km. ö. om Liverpool, vid järnvägen Liverpool--Wigan--Manchester--Leeds. 8,154 inv. (1911). Tillverkning af ur och urmakarverktyg samt elektriska kablar. (J. F. N.) Prescott [pre;sk8t], William Hickling, amerikansk historieskrifvare, f. 4 maj 1796 i Salem, Massachusetts, d. 27 jan. 1859 i Boston, studerade vid Harvards universitet åren 1811-14 och egnade sig därefter åt juridiken, men förlorade vid denna tid genom en tillfällighet sitt ena öga, under det att synförmågan på det andra i sammanhang därmed blef försvagad. Han måste därför öf-verge den juridiska banan. Efter en vistelse på Azorerna samt i mellersta och södra Europa (1815-17) slog sig P. på litterära sysselsättningar. Sedan han gjort omfattande studier i engelska, franska, italienska och spanska litteraturerna, började han 1826 arbeta på sitt första stora verk, The history of the reign of Ferdinand and Isabella (2 bd, 1838; "Spaniens historia under Ferdinand och Isabella", 1859-60). Därpå följde The history of the conquest of Mexico (3 bd, 1843; utkom 1863 i två olika öfv. på svenska), som, lika utmärkt genom stil och innehåll, befäste författarens litterära anseende. Hans History of the conquest of Peru (3 bd, 1847; "Perus eröfring. Historisk skildring", 1877) uppvisar samma företräden, som känneteckna alla P:s historiska arbeten: ganska grundlig källforskning, mycket färgrik framställning och en känslans värme, som sällan gör intrång på historieskrifvårens objektiva lugn. Han blef därigenom mycket populär. Han hade emellertid ringa tycke och begåfning för en omfattande analys af händelserna; hans kritiska insikt var inskränkt till omfånget, och hans styrka låg väsentligen på framställningens, berättarkonstens, område. Under sina sista år sysselsatte P. sig med förarbeten till en historia om Filip II. Däraf ha utkommit 3 band' under titel History'of the veign of Philipp II, king of Spain (1855-58). Samtidigt (1856) utgaf han sin förebild Eobertsons "History of Charles V" med anmärkningar och förbättringar. Urval af hans smärre uppsatser (mest i "North american review") utgåfvos under titlarna Biographical and critical miscellanies (1845) och Critical essays (1852). En reviderad uppl. af P:s verk utgafs 1870-74 af hans förre privatsekreterare J. F. Kirk i 15 band (ny uppl. i 16 bd, 1891); andra ha utgetts af Monro (22 bd, 1905), Boston (12 bd, med Ticknors biografi öfver P., 1906). - Jfr biografier af G. Ticknor (1864, reviderad 1875, ofta omtryckt), K. Ogden (1904) och H. T. Peck (1905). A. B. B.* Présence (Tesprit [presä's despri], fr., "sinnesnärvaro", själsnärvaro, rådighet, fyndighet. Presenning (holl. pressening), hopsydd segelduk, som tjänar till täcke öfver lastluckor och varor för att skydda mot väta. För detta ändamål bruka presenningarna vara tjärade, oljade eller förfärdigade af impregnerad segelduk. En presennings storlek benämnes efter dukantalet. R. N.* Presens (lat. prcesens, närvarande, med under-förstådt tempus, tid), gramm., ett gemensamt namn för ett visst antal former i de indoeuropeiska och de flesta utom-europeiska språkens verbalböjning, hvilka uttrycka eller ha afseende på närvarande tid, den tid, hvari den talande befinner sig. Presens är således en viss del af den kategori hos verben, som kallas tempus. Ehuru presens uttrycker den tidpunkt, hvari talaren befinner sig, och således från denna synpunkt kan betraktas som momentant tempus, kan det dock, på den grund att det äfven kan beteckna en bestämd art af handling, nämligen med fortvaro i längre eller kortare tid, äfven antaga andra temporala betydeiseskiftningar. Handlingen betecknas genom presens som ofulländad i närvarande tid. En följd häraf är, att den till sitt hufvudsakliga förlopp kan vara att förlägga - förutom i den närvarande tiden - antingen i den förflutna eller tillkommande. Så är grek. ol^o^a "är borta", "är bortgången", nära nog perfek-tiskt, men jag gör detta i morgon futuralt, hvarvid handlingen med afseende på beslutet liksom börjar i närvarande tid. Presens kan äfven innebära det, som till alla tider sker eller eger giltighet: jorden roterar kring solen, man bör göra godt o. s. v. Historiskt presens (lat. prcesens histori-cum, i berättande stil i stället för aoristiskt tempus (perf. historicum), beror på en fantasiförflyttning hos talaren, i det han liksom försätter sig på den tidpunkt, då de skildrade händelserna försiggå. Presens i den nu beskrifna betydelsen tillhör hufvudsakligen indikativen; ty med afseende på tid tillhöra de öfriga modi egentligen den futurala. I latinet följer dock konjunktiven indikativens temporala karaktär; och i grekiskan kan pres. konj. (optat.) ha betydelse af något perdurerande. I de indoeuropeiska språken funnos ursprungligen flera olika presensklasser, d. v. s. med olika stammar till grund, ett tillstånd, som är bäst bevaradt i sanskrit. Dessa klasser representerade antagligen olika slags handling (aktionsarter). De olika presensklasserna fördela sig på två hufvudkonjugationer: den tematiska på indoeuropeiskt -*ö (grek. -w), den otematiska på indoeuropeiskt -*mi (grek. -/,«). Jfr Del-briick, "Yergleichende syntax der indogermanischen sprachen", II (1897), och Brugmann, "Kurze