175 Present-President 176 vergleichende grammatik" (1904). - Adj. P r e-se7ntisk eller presentiäl. K. F. J. Prese'nt (fr. present, af presenter, framräcka), gåfva, skänk, föräring. - Presentera, framte, uppvisa; framräcka, bjuda; skänka, förära; föreställa en person för en annan, med uppgift om hans namn och titel. - Presentera sig, själf föreställa sig för en annan; te sig, ta sig (väl eller illa) ut. - Presentabel, som kan visas eller presenteras i valdt sällskap, hygglig till sitt yttre. - Presentation, presen-tering, en persons föreställande för en annan; förslag ^ (vid tillsättning af en plats). - Presentationsrätt, en församlings, en korporations o. s. v. rätt att vid tillsättning af ett ämbete, en plats i en representation (t. ex. preussiska landt-dagen)^e. d. uppsätta personer på förslag. - P r e-senterbricka, bricka, hvarå kringbjudes konfekt, vin o. d. PreSeren [preje'-], Fr a ne e, slovenisk skald f. 1800 i byn Vrba, Krain, d. 1849, blef 1828 juris doktor i Wien, inträdde i kanslitjänst och. fick 1846 tillstånd att utöfva advokatverksamhet i Krainburg, men var då redan kroppsligt bruten. Hans poetiska debut skedde 1827 i "Illyrisches blått". Hans lyriska diktning, som utmärkes af fin konstnärlig form och ' varm, vek känsla, utgöres af folkliga visor och ballader, ghaseler och utmärkta erotiska och elegiska sonetter. Hans längsta dikt är den nationella hjältedikten Krst pri Savici (Dopet vid Savica), som i ottave rime behandlar kampen mellan hedendom och kristendom i Krain. En obesvarad kärlek tryckte sin vemodiga prägel på hans lif, som för öfrigt fördystrades genom fattigdom och politiska förföljelser. Hans öfver-sättningar af Biirgers "Lenore" och Byrons "Pa-risina" stämplades af de klerikale som "kättersk och osedlig litteratur". Yid sidan af den 1912 af-lidne Askerc (se d. o.) anses han som slovenernas förnämste skald. Den första samlingen af hans dikter utgafs 1830 i tidskriften "Celebica"; därpå följde upplagor 1847, 1866 och 1900 (illustrerad). S. å. utkom i Laibach till erinran af hans 100-åriga födelsedag ett "Presernov-album", innehållande studier om P. På svenska finnes en studie med diktprof af A. Jensen i "Nordisk tidskrift" 1895. A-d j. Preservalin, konserveringsmedel. St Hemliga medel, sp. 393. Preserver. Se Konserver 1. Preservera (af lat. prceserväre, på förhand iakttaga såsom försiktighetsmått), bevara, skydda. - Preservativ, skyddsmedel, förebyggande medel. Jfr Profylax. Prese'rvsalt (Konservsalt, Me a t pre-serve, Sozolith) är natriumsulfit (svafvelsyr-ligt natron), användt till konservering af matvaror. Omfattande undersökningar ha visat, att sina och måttliga mängder sådant salt i matvaror ej medföra någon fara för förgiftning, och bruk af mindre mängder preservsalt är därför i allmänhet tillåtet, dock icke till kött och köttvaror, emedan det visat sig, att redan fördärfvadt och följaktligen hälsofarligt kött genom behandling med natrium-sulfit kan befrias från sin dåliga lukt och få ett friskt utseende, utan att därigenom bli oskadligt vid förtäring. Jfr Hemlig a"m e d e 1. C. G. S. Preses (lat. prceses, af prcesidere, eg. sitta främst), ordförande i en rätt, en akademi eller ett konsistorium; ledare af en akademisk disputation (se D i s p u t a t i o n). Jfr P r e s i d e n t. - Presidera, sitta som ordförande. - P r e s i'd i u mr ordförandeskap. Presidency [pre'sidonsi], eng., presidentskap. Se President. President (af lat. prcesidere, sitta främst, föra ordet), en i flera länder förekommande titel med olika betydelser. Först och främst är president den vanliga benämningen på öfverhufvudena för de moderna republikerna (Frankrike, Portugal, Kina^ de amerikanska m. fl.). En sådan president är den verkställande maktens chef och statens främste representant, har högsta befälet öfver krigsmakten,. benådningsrätt och makt att besätta ämbeten. Hans ställning motsvarar därför i mycket en monarks, men i olikhet med en sådan innehar han sin plats blott på vissa år och kan åtalas. Det sistnämnda sammanhänger med en principiell olikhet mellan republikanskt presidentskap och monarki: presidenten i en republik anses endast vara ett organ för folkviljan och därför ansvarig inför denna, under det monarken enligt regel anses ha sin makt omedelbart af staten själf och därför ej är ansvarig för någon i staten (jfr Monarki och Okränkbar-het). Den schweiziske presidenten (der bundes-president) har dock ej den ofvan skildrade maktställningen, utan är blott för året ordförande i den kollegiala regeringen, "förbundsrådet". Regerings-cheferna för den nordamerikanska unionens delstater kallas^ej presidenter, utan guvernör (jfr C. Wal-ther, "Das staatshaupt in den republiken", 1907). Hvad titeln president dessutom betecknar är dels ledaren af en ministär (ministerpresident, konseljpresident, se d. o.), dels ordföranden i ett fritt möte (t. ex. en vetenskaplig kongress), dels högre lokala ämbetsmän i vissa länder (t. ex. Preussen, oberpräsident, styresmannen för en provins; i Danmark benämnes Köpenhamns högste styresman över-president, motsvarande öfverståthållarea i Stockholm, och när under Kristinas förmyndarregering stadsfogdarna hos oss ersattes med kungliga borgmästare, se d. o., erhöllo några af dessa till en början - i Kalmar och Norrköping - titeln president; jfr Grubbe 1), dels talmännen i representativa riksförsamlingar (t. ex. i Norge, Tyskland, Frankrike; - talmannen för den nordamerikanska senaten är unionens vice president), dels chefer för kollegiala ämbetsverk. Det är i sistnämnda betydelse, som presidenttiteln egentligen användts i Sverige. Början därmed gjordes, då Jönköpings, Äbo och Dorpats hofrätter inrättades på 1600-talet. Svea hofrätt liksom de öfriga rikskollegierna enligt 1634 års R. F. (se H o f r ä 11 och R e g e r i n g s-formen) hade till chefer de fem höge riksämbetsmännen; genom 1660 års R, F. skildes emellertid