177 Presidentkontoret-Presl 178 drotsen (se d. o.) från chefskapet i Svea hofrätt, och af\-en denna ställdes då under en president. Sedan Karl XI afskaffat de höga riksämbetena, sattes presidenter i spetsen för alla de med den centrala förvaltningen betrodda kollegierna. Om den förnämste af dessa presidenter se Kanslipresident. Af de öfrige har en del försvunnit genom kollegiers sammanslagning (Bergskollegiets med Kommerskollegiet 1857) eller upplösning (Amiralitetskollegiets 1791 och Krigskollegiets 1865) och en del med anledning af den kollegiala formens förändring till byrå- (styrelse-) system (se K o 11 e g i u m 1) ersatts med generaldirektörer (Statskontorets 1876, Kommerskollegiets 1891 och Kammarkollegiets 1909), så att nu endast hofrätternas och Kammarrättens chefer föra presidenttitel. - Presidentskap, en presidents myndighet, men också ämbetstid. I engelska Indien benämndes Ostindiska kompaniets, af presidenter (guvernörer) styrda, från hvarandra skilda besittningar: Bengalen, Madras och Bombay, presidentskap (presidency). Sedan guvernören öfver Bengalen (1773) blifvit styresman för hela engelska Indien (generalguvernör eller vice-konung) och Bengalen uppdelats i provinser med af honom tillsatta underguvernörer (lieutenant-gover-ncrs), utgör ej Bengalen längre en administrativ enhet, för hvilken namnet presidency passar, hvarför denna benämning nu torde böra inskränkas till Bombay och Madras, som visserligen äro underordnade vicekonungen, men ha styresmän (governors), direkt tillsatta af engelska regeringen. S. B. Presidentkontoret. Se Utrikesdepartementet. Presidentskap. Se President. Presidera. Se Preses. Presidio [presi'diå; af lat. præsidium, vakt, fästning] är i Spanien och Portugal äfvensom i dessa länders kolonier egentligen benämningen på en fast plats, men numera förstår man därmed i Spanien ett fängelse, i synnerhet tukthus för män. Särskildt är Presidios benämningen på de fem spanska deportationsorter på norra kusten af Marokko, till hvilka statsfångar och de värste brottslingarna sändas. Dessa äro Céuta, som 1580 kom med Portugal till Spanien, Peñón de Vélez de la Gomera (spanskt sedan 1508), Peñón de Alhucemas (spanskt sedan 1673), båda belägna på små öar, Melilla (spanskt sedan 1496) och de s. ö. om det sistnämnda belägna tre Islas Chafarinas (Dsjafaran- l. Zafarani-öarna), som spanjorerna besatte 1848. Dessa Presidios, den sista återstoden af den fordom stora spanska landbesittningen på Afrikas nordkust, ha tillsammans en areal af 66 kvkm. med (1900) 23,551 inv., hvaraf 6,983 man militär och 2,422 straffångar, f. ö. en blandning af spanjorer, judar, morer, negrer och mulatter. -- Céuta hör dock numera administrativt till prov. Cádiz. J. F. N. Presidio del Paso del Norte [presi'diå------nå'- tei]. Se El Paso. Presidium. Se Preses. Preskriberad (lat. præscribere, på förhand tillsäga, göra invändning), gången förlustig, blifven ogiltig, förklarad förfallen (om en rättighet, ett fordringsanspråk). Se Preskription. Preskription (lat. prcescrifptio), jur., innefattade enligt äldre teori hvarje ändring i ett rättsförhållande till följd af fortvaron af ett visst faktiskt tillstånd, varo sig det fortsatta utöfvandet eller det fortsatta icke-utöfvandet af en rättighet. I nyare tid sträfvar man att ge preskriptionsinstitutet en närmare begränsning. Man skiljer emellan preskription i brottmål och civil preskription. Vid den förstnämnda är antingen fråga om icke-utöfvandet, af statens rättighet att straffa, hvarvid straff uteblir till följd af en viss tids dröjsmål antingen att anställa och fullfölja åtal eller att verkställa ådömd bestraffning, eller ock om s. k. återfallspreskription, som består däri att, när lagen utsätter särskildt straff för återfall, detta särskilda straff under vissa förutsättningar ej tillämpas, så framt vi(] den tid, då det nya brottet begicks, tio år förflutit, sedan straffet för det förra brottet blifvit till fullo verkställdt. Det viktigaste exemplet på civil preskription är den allmänna tioårspreskriptionen af fordringar. Denna preskription beräknas i svensk rätt från fordringens tillkomst, icke från dess förfallotid, och omfattar icke alla anspråk, utan endast fordringsanspråk. I båda dessa hänseenden skiljer sig den svenska rätten från den kontinentala, som dessutom har en längre allmän preskriptionstid (tysk rätt 30 år). I afseende på beräknande af den allmänna fordringspreskriptionens utgångspunkt kvarstår dansk rätt på samma ståndpunkt som svensk rätt, medan norsk rätt genom lag 27 juli 1896 öfvergått till den kontinentala ståndpunkten. Båda de sistnämnda rättssystemen sakna i likhet med svensk rätt någon allmän anspråkspreskription. Den allmänna preskriptionstiden för fordringar är i Danmark 20, i Norge 10 (vid vissa fordringar dock 20) och i Finland 10 år. Preskriptionen kan i svensk rätt af brytas genom kraf, erinran eller erkännande. Trots inträdd preskription bevarar fordran vissa rättsverkningar; sålunda kan den t. ex. under särskilda, i lagen angifna förutsättningar användas till kvittning. - Förutom den allmänna fordringspreskriptionen finnas i svensk rätt, exempelvis i växellagen, sjölagen, 1905 års lag om köp och byte af lös egendom samt 1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom, ett ganska stort antal speciella preskriptionsbestämmelser, hvarigenom kortare preskriptionstider införts för vissa fordringar. I de kontinentala och numera äfven i de danska och norska rättssystemen finnas allmänna stadganden om kortare preskriptionstider för vissa det dagliga lifvets fordringar; några sådana allmänna stadganden finnas icke i svensk rätt. En särställning intar den svenska tolf-månaderspreskriptionen af visst slags borgensförbindelser. Denna beräknas från hufvudför-bindelsens förfallotid och kan afbrytas endast genom på visst sätt fullföljd stämning eller lagsökning. - I äldre doktrin betecknades som civil preskription äfven hvad som nu kallas häfd (se Häfd och Klander); ytterligare har man hit hänfört förlusten af inteckningsrätt genom försummelse att vederbörligen förnya inteckningen äfvensom bestämmelserna om den tid, inom hvilken arfvinge eller testamentstagare måste göra sin rätt till kvarlåtenskapen gällande, samt föreskrifterna om klandertid i en mängd fall. M. F-T. Presl. 1. JohannSwatoplukP., österri-