stad, med afseende på fördelaktigt läge, omfattande
handel och invånarnas sociala bildning näst Budapest
den viktigaste staden i landet. Den ligger vid
vänstra stranden af Donau och är en af de viktigaste
stationerna vid österrikisk-ungerska statsbanan samt
utgångspunkt för Waagdalbanan. Folkmängden uppgick
1910 till 78,223 inv., af hvilka omkr. 33,000 voro
tyskar, en tredjedel ungrare, en sjättedel slovaker
och resten judar. De förnämsta byggnaderna äro
domkyrkan (invigd 1452, ombyggd 1863--78), 1563--1791
de ungerske konungarnas kröningskyrka, och den
i slutet af 1200-talet byggda Franciskankyrkan
(senare ombyggd), i hvilken den nykrönte konungen
brukade utdela riddarslag med den helige Stefans
svärd, det gamla rådhuset med stadsmuseet och där
bredvid det rikhaltiga stadsarkivet, landtdagshuset,
där 1802--48 de ungerska riksdagarna plägade hållas
(nu domstolslokal), ärkebiskopens af Esztergom (Gran)
nu obebodda palats, den nya synagogan, det grefliga
Pálffyska senioratshuset, justitiepalatset och flera
nya privathus. På Schlossberg kvarstå de ansenliga
ruinerna af det kungliga slottet (se vidstående fig.),
som fordom var en stark fästning i
krigen mot turkarna,
men som förstördes
genom vådeld 1811 och sedermera ej blifvit
återuppbyggdt. Öfver Donau går den stora Frans
Josefsbron, äfven järnvägsbro. På öppna platser
i staden stå statyer af kejsarinnan Maria Teresia
(till häst, 1897), nära Donau, skalden Petöfi
(1911), på Kossuthplatz, Fr. Liszt (byst, 1911)
och den heliga Elisabet af Thüringen (1907), båda
nära domkyrkan. Staden är säte för 5:e armékårens
kommando och ett honveddistriktkommando samt har
bland andra undervisningsanstalter en rätts- och
statsvetenskaplig fakultet med en filosofisk
lärokurs, en evangelisk-teologisk akademi
för Ungerns lutheraner, ett katolskt och ett
protestantiskt gymnasium, en högre realskola och ett
statsseminarium för lärarinnor, en kadettskola, ett
bibliotek m. m. Industrien omfattar hufvudsakligen
tillverkning af linne- och juteväfnader, krut och
dynamit, cigarrer, kemikalier, öl, likörer och
biskvi. Handeln förmedlas genom ångbåtstrafiken på
Donau och järnvägarna samt utgör mest transitohandel
med landtmannaprodukter, i synnerhet vin och
spannmål. Ehuru en af de vackraste städerna i
landet, ligger dess förnämsta behag i omgifningarna,
hvilka äro af ovanlig fägring. I ö. och s. utbreder
sig en stor bördig slätt, medan staden i n. och
v. inneslutes af Små Karpaternas leende kullar. --
Staden torde ha anlagts i midten af 900-talet och
kallades först Brecislavas borg, hvaraf det tyska
P. torde ha uppstått. Den förstördes af tyskarna 1042,
men vardt kort därefter återuppbyggd och så starkt
befäst, att den kunde motstå två andra angrepp från
samma håll. 1271 intogs den af Ottokar af Böhmen.
Sedan turkarna 1541 tagit Buda, blef P. Ungerns
hufvudstad och fortfor att vara det en lång tid,
äfven sedan turkarna drifvits ur landet. Sedan 1732
var staden residens för Ungerns palatin, tills Josef
II 1784 förlade ståthållarskapet och andra ämbetsverk
till Buda, men var fortfarande riksdagens säte till
1848. Där ingicks efter slaget vid Austerlitz fred
mellan Napoleon och Frans I 26 dec. 1805, då den
senare måste afträda till konungariket Italien den
i Lunévillefreden förvärfvade delen af Venezien,
till Bajern grefskapet Tyrolen, Vorarlberg och några
andra områden jämte Eichstädt och Passau, till Baden
största delen af Breisgau jämte Konstanz, till
Württemberg ett antal städer och områden i södra
delen af det nuv. konungariket. Österrike erhöll
däremot Salzburg jämte Berchtesgaden. Kurfursten
af Salzburg godtgjordes med Würzburg, som Bajern
afträdde, hvaremot
Parti af Pressburg med slottsruinen på Schlossberg.
den senare makten fick taga Augsburg. Österrike
erkände Bajern och Württemberg som konungariken med
full suveränitet; äfven kurfursten af Baden blef
suverän. Denna fred blef den närmaste anledningen
till Tyska rikets upplösning.
1--2. (J. F. N.)
Pressdomstol, skiljedomstol i press-saker. Se
Skiljedomstol.
Pressduk. Se Filtrera, sp. 257.
Pressen (fr. presse, egentl, tryckpress),
sammanfattningen af alla inom ett land, eller i
världen, utkommande tidningar. Världspressen, de
stora kulturländernas press.
Pressensé [-säse]. 1. EdmondMarcellin Déhault de P.,
fransk protestantisk präst och skriftställare, f. 1824
i Paris, d. där 1891, var under sina studieår lärjunge
till Yinet i Lausaune 1842-45 samt till Tholuck och
Neander i Halle och Berlin 1846-47. Sistnämnda år
anställdes han som predikant vid evangeliska kyrkan
i Paris (kyrkan Taitbout) och blef snart bemärkt för
sina framstående talegåfvor och sin varmt religiösa
nitälskan. Han
kämpade städse för evangeliska kyrkans fulla
själfständighet emot staten och framstod efter
