183 Pressfoder-Pressfrihet 184 1870 som en uppriktig, men sansad republikan. P. var 1871-75 Seine-departementets representant i deputeradekammaren och valdes 1883 till lifstidssenator. 1890 blef han led. af Institutet. Till sin dogmatiska ståndpunkt hade han mycket gemensamt med de tyske förmedlingsteologerna. Hans skrifter, äfven de historiska, ha i allmänhet en praktisk-religiös tendens. Här må nämnas Du catholicisme en France (1851), Le rédempteur (1854; "Äterlösaren", 1861), La famille chré-tienne (1856; "Den kristliga familjen", 1863), Hisloire des trois premiers siécles de Véglise chré-tienne (6 bd, 1856-77; P:s förnämsta arbete), L'église et la revolution jran^aise (1864; 3:e uppl. 1889), Le pays de VÉvangile (1864; "Evangelii land", 1865), Jésus-Christ, son temps, sa vic, son (Kuvre (1866, 7:e uppl. 1884; "Jesu lefnad", 1868), riktad emot E. Renan, Le concile du Vati-can (1872), La liberté religieuse en Europé depuis i870 (1874) och Les origines (1883; 2:a uppl. 1887). P. uppsatte 1854 tidskriften "Revue chrétienne". Några år var P. brefskrifvare från Paris till "Stockholms dagblad". Biogr, af Rousset (1894). - P:s hustru EliseFrancoiseLouise deP., född d e P l e s s i s-G o u r e t, f. 1826 i Yverdun (kantonen Vaud), d. 1903, författade åtskilliga religiösa skrifter för ungdom, bl. a. Rosa (1858; sv. öfv. 1860), La Maison-Blanche (1861; 12:e uppl. 1880), Un petit nionde d'enjants (1873, 5:e uppl. 1880 ; "En liten barnaverld", 1874, flera uppl.) och Geneviéve (1885, flera uppl.; sv. öfv. 1886). Se hennes Souvenirs et lettres inédites (1905). 2. Francis.Déhault de P., den föregåendes son, politiker och författare, f. 1853 i Paris, d. där 1914, var först ambassadsekreterare, men öfvergick 1880 till tidningsvärlden som utrikesredaktör i "Le temps". Han var konservativ republikan, men skilde sig under Dreyfusprocessen från sitt parti, lämnade "Le temps" och öfvergick till "L'aurore", till hvars förnämsta pennor han hörde. Där förde han en lidelsefull fejd till förmån för Dreyfus och Picquart samt anslöt sig till det socialistiska partiet. 1902 valdes han till deputerad för Lyon. I kammaren stödde P. ministären Combes och medverkade ifrigt till kongrega-tionernas bekämpande och till skilsmässan mellan kyrkan och staten. Han var president i "Ligue des droits de rhomme et du citoyen". Pressfoder, I n l a g d t foder (fr. ensilage], landtbr., beredes af färska, otorkade växter, packade i gropar, i därför särskildt afsedda byggnader eller (i Sverige det vanliga) i hårdt sammanpressade stackar; genom inträdande jäsning hindras fodret att förskämmas och får en stark, för djuren tilltalande lukt och smak. Under första tiden efter hopläggningen fortsattes de ännu lefvande växtcel-lernas andning, hvarigenom i fodermassan inneslutet luftsyre förbrukas. Därefter vidtaga jäsningar af olika art efter fodrets olika beskaffenhet och den i fodermassan rådande värmegraden. Vid lägre värmegrad bli ättik- och smörsyre jäsningar mest framträdande, och man får ett foder, som luktar starkt surt, under det att däremot vid en värmegrad af omkr. 50° mjölksyrejäsningen blir härskande. Då mjölksyran icke är flyktig, uppstår vid denna jäsning ett mindre surt luktande (orätt kalladt "sött") pressfoder. Värmeutvecklingcn och jäs- ningens gång beror främst af tillgången på luftsyre och kan regleras genom olika stark pressning. Ungt, mjukt och fuktigt foder hoppressas lättare och bör sålunda ej utsättas för så starkt tryck som mer utvuxet och torrare foder. Om värmen stiger för högt, öfver 60°, hvarigenom fodret blir mörkare och mindre lättsmält, kan den åter nedbringas genom ökadt tryck. Man bör därför med en termometer instucken i fodermassans inre följa temperaturens gång. I norra Amerika, där ensilage-beredning allmänt användes, får det i höga silos inlagda, sönderskurna fodret sjunka ihop af sin egen tyngd utan särskild pressning, och då luftomsättningen i det slutna rummet är mycket ringa, går fodrets sönderdelning ej längre än önskvärdt; då åter fodret, som i Sverige brukas, lägges i öppen stack, måste luften utestängas genom stark trampning, särskildt i utkanten, och därefter följande pressning medelst häfstänger eller pålagd jord, stenar eller andra tyngder. Då friskt foder kan hopläggas i fuktigt tillstånd, utgör pressfoder-beredningen ett medel att bärga stråfoder äfven under regntid, men däremot kan icke foder, som. börjat torka eller blifvit skadadt af regn, genom denna bärgningsmetod räddas från förstörelse. Pressfoder beredes mest af efterslåtter eller grönfoder på hösten, då torkningen möter svårighet; rotfruktsblast och stundom äfven frusna eller sjuka rotfrukter pläga nedstampas i gropar och täckas med jord, och det sålunda vid låg värmegrad jästa fodret blir starkt surt och plägar benämnas sur-joder. Liksom all jäsning sker äfven den, som press- och surfodret undergår, under sönderdelning af organiska ämnen och medför sålunda förlust af näringsämnen, men denna motväges af fördelen att kunna bärga fodret under ogynnsamt väder och af dess saftiga och smakliga beskaffenhet, hvilket gör, att det kan ersätta rotfrukterna i utfodringen. Liksom alla luktande fodermedel meddelar press-och surfoder mjölken och däraf beredda produkter osmak, hvilket dock undgås, om det jästa fodret icke förvaras i ladugården och denna väl luftas. - För lättnad vid transport sammanpressas hö och halm till balar i härför afsedda höpressar, af Hällefors höpress (för handkraft). hvilka olika konstruktioner för hand-, häst- eller maskinkraft finnas (se fig.). H. J. Dft. Pressfrihet. Se Tryckfrihet.