Willems, Centerwall, Lyth m. fl., E. Labatut,
"Histoire de la préture" (1868), och
M. Hoelze, "Fasti prætorii" (1890).
R. Tdh. (J. C.)
Pretoria, hufvudstad i Transvaal och (sedan 1910)
säte för regeringen i Sydafrikanska unionen (dess
representation sammanträder i Kapstaden), ligger på
en trädlös slätt, 1,360 m. ö. h., mellan Magalies-
och Witwatersrandbergen, på ömse sidor om Limpopos
tillflöde Aapies. 29,618 inv. (1911). Staden
är regelbundet anlagd med breda gator och små,
af trädgårdar omgifna hus samt vidsträckta öppna
platser. Den äldre stadsdelen ligger v. om Aapies,
mellan denna och en mindre ström, Spruit. I midten
af denna stadsdel ligger Church square, med den
ståtliga regeringsbyggnaden (1892) på södra sidan,
domstolsbyggnaden på norra och posthuset på västra
sidan. I en förstad, Bryntirion, ligga unionens
officiella byggnader. Staden är säte för en anglikansk
biskop och har en katedral, en presbyteriansk kyrka,
en holländsk reformert kyrka, nationalmuseum,
statsbibliotek, university college (1909) och
veterinärbakteriologisk anstalt. Järnvägsförbindelse
med Kapstaden (sedan 1893), Port Elizabeth och
Lourenço Marquez (1895). P. anlades 1855 på mark,
som inköpts från boerledaren Marthinus Wessels
Pretorius (f. 1819, d. 1901) och uppkallades efter
dennes fader, Andries Pretorius (f. 1799, d. 1853),
en af ledarna för boernas "stora uttåg". P. blef 1860
Transvaals hufvudstad. Där undertecknades 31 maj 1902
den öfverenskommelse med boerledarna, som afslutade
boerkriget. Wbg.
Antik relief i Louvre, Paris, hvilken anses framställa
pretorianer.
Pretorianer (lat.
prætoriani). De romerske
fältherrarna, som ursprungligen kallades
prætores,
plägade ofta till skydd för sig och sitt högkvarter
(prætorium) ha en liftrupp, kallad
cohors prætoria
l. stundom i pluralis
cohortes prætoriæ, och
lifvaktstrupperna innefattade flera truppförband,
till hvilka hörde både fotfolk och rytteri. Stående
sådana kårer synas ha börjat upprättas af Antonius
och Octavianus. Den senare gaf inrättningen stadga, i
det han bildade nio pretoriska kohorter, hvar och
en om 1,000 man, utom rytteriafdelning (
turma, 30
man). Under Tiberius förlades alla dessa kohorter,
hvilka på 100-talet e. Kr. synas ha varit tio,
i ett befäst läger med kaserner invid Rom, och en
kohort bestridde dagliga vakten vid det kejserliga
palatset. Detta läger, i närheten af Porta pia,
intogs af Aurelianus i hans murar. Pretoriangardet
hade högre sold och kortare tjänstetid än öfriga
trupper. Det rekryterades först uteslutande
från Italien, sedan äfven från provinserna;
ja, sedan Septimius Severus bestod det af rena
barbarer, som ständigt lågo i strid med Roms
borgare. Pretorianernas gynnade ställning och
tjänstgöringen i eller vid hufvudstaden gjorde dem
till en makt i staten, hvarför också befälhafvarna,
præfecti prætorio (se
Prefekt 1), blefvo en af
samhällets mest betydande män. Kejsarna sökte ofta,
särskildt genom frikostiga gåfvor (s. k.
donationes)
vinna pretorianerna för sig, och däraf blef följden,
att de tillställde upprepade militärrevolutioner
samt till- och afsatte kejsare. Deras fräckhet nådde
sin höjdpunkt, då de 193 e. Kr. utbjödo kejsartronen
på auktion (se
Didius Julianus). Septimius Severus
lät sedan för att kväsa deras öfvermod upplösa
dem och bilda ett nytt garde. Konstantin den store
afskaffade slutligen helt och hållet pretoriangardet
i Rom. (Jfr f. ö.
Prefekt.) -- Ordet pretorianer
har i senare tider stundom brukats för att beteckna
soldater eller trupper med särskild maktställning, af
hvilka ärelystna män och härskare vetat begagna sig.
R. Tdh. (J. C.)
Pretsch, Paul, österrikisk boktryckare, f. 1808 i
Wien, d. 1873, var uppfinnare af fotogal vanografien.
Preus. 1. Adolph Carl P., norsk-ameri-kansk kyrklig
organisatör, f. 1814, d. 1878, teol. kandidat
1840, kallades 1850 som präst till en norsk
evangelisk-luthersk menighet i Wisconsin, stiftade
30 okt. 1853, tills, med 5 andra präster och
representanter för 17 norska församlingar, på ett
möte i Luther valley, Wisconsin, Synoden for den
norsk-ev.-lutherske kirke i Amerika och valdes till
samfundets förste ordförande (biskop). Han lämnade sin
ledande ställning 1862 och återvände 1872 till Norge,
där han dog som prost i östre Nedenes.
2. Herman Amberg P., den föregåendes farbroder,
norsk-amerikansk präst, f. 1825 i Kristiansand,
d. 1894, blef teol. kandidat 1848, kallades 1851
som präst till en norsk församling i Wisconsin och
vardt 1862 ordförande för Norska synoden i Förenta
staterna. Då norska kyrkan i Amerika 1876 delats
i 3 distriktssynoder, blef P. ordf. för den hvart
tredje år församlade gemensamma synoden. Sedan
1859 var han redaktör af synodens organ "Kirkelig
maanedstidende". P. utgaf Syv foredrag över de
kirkelige forholde blandt de norske i Amerika (1867).
l o. 2. K. V. H.
Preuss [pröjs], JohannDavidErdmann, tysk
historieskrifvare, f. 1785 i Landsberg
a. d. Warthe, d. 1868 i Berlin, var 1816-60
lärare i tyska språket, historia och geografi vid
Friedrich-Wilhelms-institutet i Berlin och sedan
1841 därjämte preussisk historiograf. Han skildrade
i synnerhet Fredrik den stores historia, bl. a. i
Friedrich der grosse (4 bd text och 5 bd urkunder,
