Pommern (57) och Ostpreussen (55,8 inv. på 1 kvkm.). Befolkningen var 1910 fördelad på 1,276 städer (hvaraf 33 hade öfver 100,000, andra 249 öfver 10,000 och 994 under 10,000 inv.) samt 35,970 landskommuner och 15,368 gutsbezirke. Den största staden är Berlin med 2,071,257 inv. (1910), närmast följa Köln (516,527 inv.), Breslau (514,979), Frankfurt a. M. (414,576), Düsseldorf (358,728), Charlottenburg (305,978) och Hannover (302,375). Sammanlagdt bodde i städer (1910) 47 proc. af befolkningen. -- Ehuru det födes omkr. 6 proc. flera gossar än flickor, är kvinnornas antal högre än männens, 1,024 kvinnor mot 1,000 män. Antalet födda, dödfödda inberäknade, var 1901--10 34,66 pro mille af medelfolkmängden (i Sverige, dödfödda oberäknade, 25,78); antalet döda, inberäknade dödfödda, 19,52 (i Sverige 14,9), öfverskottet således 15,14 pro mille (i Sverige 10,88) af medelfolkmängden. Utom äktenskapet födda barn voro 1911 på landet 5,97, i städerna 10,72 proc. af födda barn (i Sverige s. å. resp. 12,03 och 23,15 proc.). Antalet ingångna äktenskap 1901--10 var 8 pro mille af medelfolkmängden (i Sverige 6). Skilsmässornas antal steg 1908--12 till 29,9 pro mille af ingångna äktenskap (i Sverige 1901--10 till 14,9 pro mille). Till nationalitet (modersmål) voro (1910) 35,426,335 tyskar (88,2 proc.), 3,500,621 polacker (8,7 proc.), 997,009 tillhörde andra nationaliteter (mest slaver af olika stammar, vidare danskar -- 136,793 1905 --, holländare och valloner). Slutligen talade 241,254 pers. utom tyska ett annat språk, i regel det egentliga modersmålet. Af andra slaver än polacker finnas i P. hufvudsakligen masurer, kassuber, tjecher och mährer samt vender; dessutom bo där litauer och letter. Danskarna bo endast i Schleswig-Holstein, litauerna och letterna i norra Ostpreussen, vallonerna vid belgiska gränsen. Större utbredning ha polackerna. De i södra Ostpreussen boende masurerna skilja sig genom trosbekännelse och dialekt från storpolackerna; kassuberna omkring Danzig och i östra Pommern tala likaledes en särskild dialekt. Tätare bo polackerna i södra Westpreussen och i östra Posen, i hvilka landsdelar de begagna sitt rena skriftspråk, hvaremot polackerna i öfre Schlesien tala en särskild dialekt. Af de två andra slaviska stammarna förekomma tjecher i södra Schlesien samt vender i nordvästra Schlesien och sydöstra Brandenburg. Germaniseringen af den icke tyska befolkningen har försiggått småningom och i allmänhet på frivillighetens väg, ej minst därigenom, att afkomlingar af främmande stammar bege sig till tyska trakter och där tillegna sig tyskt språk och tyska seder. Men på senare tider har nationalitetsfrågan i P. ådragit sig styrelsens särskilda uppmärksamhet. Åtskilliga icke preussiska personer, i synnerhet i de östra provinserna och i Schleswig-Holstein, ha utvisats och särskilda ingripande åtgärder vidtagits i Posen och Westpreussen för att förebygga den polska nationalitetens framträngande (se Posen 1). -- Antalet personer tillhörande främmande stat blir vid hvarje folkräkning större och utgjorde 1910 -- oafsedt andra rikstyskar -- 688,836, hvaraf 322,960 voro från Österrike-Ungern, 137,440 holländare, 90,667 ryssar, 20,206 danskar, 7,602 svenskar och norrmän, 9,898 engelsmän, 10,703 belgare, 23,029 schweizare, 8,823 från Förenta staterna och 4,283 fransmän. Andlig kultur. Med afseende på religion voro 1910 af P:s invånare 24,830,547 (61,82 proc.) protestanter, 14,581,829 (36,3 proc.) romerska katoliker, 415,926 (1 proc.) mosaiska trosbekännare; och 336,917 tillhörde annan eller okänd religion. Katolikerna, hvilkas relativa antal sedan 1885 ökats från 33,9 proc., äro öfvervägande i Hohenzollern (94,4 proc.), Rhenprovinsen (69 proc.), Posen (67,7 proc.), Schlesien (56,6 proc.), Westpreussen (51,8 proc.) och Westfalen (51,4 proc.); till mer betydande antal finnas de äfven i Hessen-Nassau (28,2 proc.), i Ostpreussen (14 proc.), i Hannover (13,8 proc.) och i Berlin (11,7 proc.). Däremot äro de försvinnande få i Sachsen (7,5 proc.), Brandenburg (7,3 proc.), Schleswig-Holstein (3,3 proc.) och Pommern (3,3 proc.). Judarna äro talrikast i Berlin (4,3 proc.), Hessen-Nassau (2,3 proc.), Brandenburg (1,5 proc.) och Posen (1,26 proc.). Fri religionsöfning är medgifven alla bekännelser, och åtnjutandet af medborgerliga rättigheter är oberoende af religionen. Den evangeliska eller evangelisk-kristna statskyrkan i P. består af en union af lutheraner och kalvinister, åstadkommen genom påtryckning af konung Fredrik Vilhelm III 1817 (se Evangeliska unionen 2) och hvilande på den förutsättningen, att skiljaktigheterna i de båda bekännelsernas läror icke lägga något hinder i vägen för fullständig gemenskap i gudstjänst och sakrament eller i utöfvandet af församlingsrättigheterna. Kyrkan får själf bestämma sin förvaltning och själf stifta sina lagar, för så vidt de inskränka sig till rent kyrkliga frågor. De, som af samvetsskäl kände sig ur stånd att ingå i unionen, blefvo separatister eller gammal-lutheraner (se d. o.), hvilka som högsta förvaltande myndighet sedan 1850 ha ett oberkirchenkollegium i BreslaU, hvarunder subordinera 7 superintendenter såsom tillsyningsmän öfver de olika församlingarna. Men den stora massan af protestanter (85 proc.) tillhör den unerade statskyrkan, hvars högsta myndighet är ett 1850 inrättadt kollegialt oberkirchenrat i Berlin. I hvarje af de äldre provinserna finnes ett likaledes kollegialt organiseradt konsistorium, hvars ordförande kallas generalsuperintendent. Under konsistorierna subordinerar de olika församlingarnas prästerskap, men bland detta utnämnas några personer att såsom superintendenter ha den närmaste uppsikten öfver prästerna inom ett mindre område (kirchenkreis). Församlingsprästerna tillsättas af konsistorierna, hvarvid dock församlingen eger en inskränkt valrätt. -- I de 1866 och 1867 förvärfvade provinserna är unionen ej införd, ehuru församlingarna äro ordnade på ungefär samma sätt som i de gamla. Högsta tillsynen öfver deras kyrkliga förhållanden utöfvas af samma institutioner som före 1866: i Hannover det evangelisk-lutherska "landeskonsistorium" och det reformerta konsistoriet (i Aurich), i Frankfurt a. M. det förenade evangeliska konsistoriet, i det öfriga reg.-omr. Wiesbaden det evangeliska konsistoriet (i Wiesbaden), i regeringsområdet Kassel det förenade evangeliska konsistoriet (i Kassel), i Schleswig-Holstein med Lauenburg det evangeliska lutherska konsistoriet (i Kiel), hvilka lyda direkt under kultus-ministern. För den kyrkliga själfstyrelsen finns i