(West-preussen, Pommern, Posen och Schlesien). Fideikommiss, hvilka fortfarande få stiftas och 1912 voro 1,276, tillhöriga 1,160 pers., upptogo s. å. en yta af 2,45 mill. har, och af denna areal hade 28,5 proc., men af antalet fideikommiss endast 2,8 proc., en utsträckning af 10,000 har och däröfver. 1913 voro af den egentliga åkerjorden 1,17 mill. har besådda med hvete, 4,9 mill. har med råg, 892,000 har med korn, 2,94 mill. har med hafre, 2,33 mill. har med potatis, 443,000 har med sockerbetor och 4,63 mill. har med foderväxter, eller voro naturlig äng. Skörden 1913, som var icke obetydligt (7--18 proc.) öfver medelskörd, steg till 2,94 mill. ton hvete, 9,35 mill. ton råg, 2,1 mill. ton korn, 6,6 mill. ton hafre, 39,2 mill. ton potatis, 13,63 mill. ton sockerbetor och 22,5 mill. ton hö. Hvete odlas mest i reg.-omr. Magdeburg, Merseburg, Hildesheim och Schleswig, korn i prov. Sachsen samt i reg.-omr. Hildesheim, Köln och Danzig, hafre i Sachsen och Hannover, potatis i de östra prov. och i Hannover. Majs odlas som grönfoder i Schlesien och Posen. Spannmålsskörden täcker numera icke det egna behofvet. Detsamma gäller om baljväxterna. Humle odlades 1913 på en yta af 1,033 har (mest i Posen) och gaf en skörd af 5,544 deciton. Lin odlas i alla prov., till högsta kvantitet och kvalitet i Schlesien, Ostpreussen, Pommern, Hannover och i reg.-omr. Minden, men skörden räcker ej till för landets eget behof. Af andra industriväxter odlas hampa (i mindre mängd), en del färgväxter, cikoria (mest i trakten af Magdeburg) m. m Sockerbetsodlingen har sitt hufvudområde i prov. Sachsen (124,000 har), särskildt kring Magdeburg, Halberstadt och Halle; vidare i stor skala i Schlesien, särskildt mellan Breslau och Schweidnitz, i Posen, i Hannover (kring Hildesheim), i Pommern (vid Oder), i Westpreussen och i Brandenburg (Oderbruch). Tobaksodlingen är stadd i aftagande; den afkastade 1912 9,5 mill. kg. (1901: 11,9 mill. kg.). Trädgårdar (inberäknadt vingårdar, men utom blomsterträdgårdar) upptogo 1907 en areal af 326,200 har, och deras skötsel är högt uppdrifven särskildt i närheten af de stora städerna. Fruktodlingen är mest utvecklad i de södra provinserna. Vingårdarna hade 1912 en omfattning af 17,101 har, men äro af större betydelse endast i Rhenprovinsen. Väl eger P. endast en mindre del af det renska vinområdet, men inom P. erhållas dock flera af de bästa renska vinerna (Rüdesheimer, Johannisberger, Rauenthaler, Hochheimer, Assmannshäuser m. fl.). Äfven de bästa vingårdarna vid Mosel ligga på preussiskt område. Sämre viner produceras f. ö. i Sachsen, Schlesien och Posen. 1912 erhöll man 422,558 hl. drufmust (ojäst vin), men 1911 på samma areal 537,197 hl. Resultatet värderades 1912 till 21,5 mill. mk och 1911 till 44,1 mill. mk. -- P. har jämförelsevis en större areal skog än de flesta andra länder i mellersta och södra Europa. Den beräknades 1900 till 8,270,134 har. Störst är den i reg.-omr. Potsdam (626,801 har), Frankfurt (704,866 har), Liegnitz (501,169) och Marienwerder (403,275); närmast dem följa Kassel, Königsberg, Oppeln, Posen, Köslin och Arnsberg med hvartdera öfver 300,000 har skog. Af skogen voro (1900) 2,556,636 har löfskog och 5,713,498 har barrskog. Staten egde en skogsareal af 2,630,890 har, kommunerna 1,438,047 har, och 4,201,197 har skog voro i enskild ego. Afverkningen å statens skogar värderades 1911 till 133,5 mill. mk. Boskapsskötseln är liksom jordbruket högt uppdrifven. Vid räkningen dec. 1912 funnos i P. 3,19 mill. hästar (hvaraf 10,200 militärhästar under 4 år och 87,700 4 år gamla och däröfver), 7,000 åsnor, 1,300 muldjur och mulåsnor, 11,86 mill. nötkreatur (hvaraf 6 mill. mjölkkor), 4,11 mill. får, 15,5 mill. svin, 2 mill. getter, 4,35 mill. gäss, 45 mill. höns och 1,5 mill. bisvärmar. Särskildt vinnlägger man sig om hästafveln. För bibehållandet och förbättrandet af goda raser verka 5 s. k. hufvudstuterier (i Trakehnen, Graditz, Beberbeck, Neustadt a. Dosse och Georgenburg) samt 18 landtstuterier. Framför öfriga landsdelar utmärker sig i detta hänseende Ostpreussen, som har största antalet hästar både relativt och absolut. De hästar, som där uppfödas, äro i allmänhet lämpliga för lättare arbete och eftersökas som remonthästar. Starkare hästraser uppfödas i Schleswig-Holstein och vid Rhen, men tunga arbetshästar införas från Frankrike, Holland, Belgien och Danmark. De bästa nötkreaturen uppfödas i kustprovinserna; högsta proportionen har Schleswig-Holstein, hvarifrån, liksom från Hannovers marskland, ett stort antal djur exporteras. -- Fårafveln går tillbaka, en följd af konkurrens på ullmarknaden af utomeuropeisk ull; störst är den i de båda prov. Preussen, Sachsen och Hannover. Svinafveln är störst i Hannover, därnäst i Sachsen, Brandenburg, Pommern och Westfalen. Gäss och annat fjäderfä uppfödas i mängd i Pommern, Hannover o. a., och äfven biskötseln är en inkomstgifvande sysselsättning i Hannover, Ost- och Westpreussen samt i Rhenprovinsen. Fisket är af stor ekonomisk betydelse. Hafsfisket ensamt sysselsatte 1905 560 fartyg (hvaraf 156 ångare) om 127,980 kbm. och med en besättning af 4,524 man. Inräknas äfven kustfiskets idkare, stiger hela antalet fiskare till omkr. 50,000 pers. I Östersjön består fångsten hufvudsakligen af strömming och sill, lax, makrill och ål, i Nordsjön af torsk och ostron. Insjöfisket tillgodoses genom flera fiskodlingsanstalter och genom en fiskerilagstiftning, som fastställer vissa tider för fiskets bedrifvande. De förnämsta fisksorterna äro karp, abborre, gädda och lax, den senare särskildt i Rhen; stör tages i Elbe och Oder, och sjöarna i Ostpreussen vimla af braxen och nättingar. Bergsbruk. Den viktigaste grenen af P:s industri är bergsbruket och hyttväsendet. P. intar på detta område platsen näst efter Storbritannien bland Europas stater. 1912 voro 720,230 pers. sysselsatta i grufvor och saliner, och inräknas äfven antalet arbetare i hyttor, torfupptag etc., steg hela antalet till 1,030,590 pers. Det viktigaste mineralet är stenkol, som finnes i fem större bäcken: Öfre Schlesien vid Königshütte, Nedre Schlesien vid Waldenburg, i Westfalen vid Ruhr, i Rhenprovinsen vid Saar och vid norra foten af Hohes Venn (vid Eschweiler), dessutom i flera mindre bäcken, såsom i Sachsen vid Saale (Wettin), i Westfalen vid Ibbenbüren och på flera andra ställen, i Hannover vid Osnabrück samt på andra ställen, i Hessen-Nassau (Rinteln). Brytningen, som 1864 var 16,5 mill. ton, steg 1912 till 165,3 mill. ton (värda 1,722,6 mill. mk). Förekomsten af brunkol är ännu allmännare; synnerligen riklig är