tillgången i prov. Sachsen vid Saale, Mulde, nedre Bode m. fl., i Brandenburg kring Oder o. a. Brytningen utgjorde 1912 65,8 mill. ton (värda 130,5 mill. mk). Dessutom vunnos s. å. 21,241 ton asfalt och 87,443 ton bergolja (mest i Hannover), uppskattade till 6,6 mill. mk. Bärnsten finns hufvudsakligen i Ost- och Westpreussen. I brytning af järnmalm stod P. länge i andra rummet bland Europas stater, näst Storbritannien, men har under de sista åren öfverflyglats af Sverige. 1864 brötos 1,4 mill. ton, 1912 5,238,766 ton (ur 274 grufvor), värda 48,13 mill. mk (Sverige s. å. 6,7 mill., värda 49,6 mill. kr.). Dock täcker produktionen icke på långt när industriens behof, utan stora kvantiteter importeras. Rika järnmalmslager finnas mellan floden Wied och Siegs norra bifloder i kretsen Siegen i Rhenprovinsen och i Westfalen, vid Lahn i Hessen-Nassau, i Öfre Schlesien, i Ruhrs stenkolsområde, i Thüringerwald m. fl. st. Zinkmalm fås mest kring Beuten i öfre Schlesien, men äfven i reg.-omr. Köln, Trier, Aachen, Düsseldorf och Koblenz (1912: 647,081 ton, värda 52,24 mill. mk, ur 28 grufvor). Blymalm, hufvudsakligen i reg.-omr. Aachen, Köln, Oppeln och i Harz ur inalles 58 grufvor (1912: 140,158 ton, värda 19,2 mill. mk), kopparmalm i sydöstra Harz och i Westfalen ur 25 grufvor (1912: 967,785 ton, värda 32,5 mill. mk), svafvelkis mest i reg.-omr. Arnsberg (1912: 233,397 ton, värda 2,2 mill. mk); vidare guld- och silfvermalm (i Harz) af mindre betydelse, nickelmalm (i Schlesien), antimon- och kvicksilfvermalm (reg.-omr. Arnsberg) och manganmalm (blott i reg.-omr. Wiesbaden och Koblenz). Omätliga saltlager eger prov. Sachsen (vid Stassfurt, Aschersleben och Erfurt), andra förekomma vid Stetten (Hohenzollern), vid Segeberg i Schleswig-Holstein, vid Sperenberg i Brandenburg, vid Hohensalza och Wapno i Posen m. fl. st. 1912 brötos 8 mill. ton salter (värda 83,2 mill. mk, hvaraf 527,000 ton bergsalt, 3,3 mill. ton kalisalter (värde 26,8 mill. mk) samt 4,25 mill. ton kainit (värda 53,9 mill. mk). Dessutom erhöllos ur 34 saliner nära 344,000 ton koksalt (värda, utom skatt, 8,7 mill. mk). Saltkällor förekomma öfver hela riket: de mest produktiva provinserna äro Sachsen och Hannover. Marmor finnes i Schlesien och takskiffer i de devoniska formationerna vid Rhen och Harz. Kalk förekommer ymnigt på Rügen. Mineralkällorna äro många bland bergen i Schlesien, i Taunus och Eifel. De namnkunnigaste äro Wiesbaden, Ems, Homburg, Aachen, Schlangenbad och Schwalbach. För förvaltningen och tillsynen af bergshandteringen, särskildt grufdriften, är landet indeladt i 5 ober-bergamtsbezirke (bergmästardistrikt), hvilkas hufvudorter äro Breslau, Halle, Klausthal, Dortmund och Bonn. -- 1912 lämnade bergsbruket inalles 246,62 mill. ton produkter af olika slag (inberäknadt kalisalter och andra salter, som ej kunna räknas till malmer), till ett sammanlagdt värde af öfver 2,099 mill. mk. -- Malmerna bearbetas företrädesvis i Rhenprovinsen och prov. Westfalen, Schlesien och Hannover. I denna industri voro 1912 anställda 412,080 arbetare, och af dem framställdes 10,477,268 ton tackjärn och 1910 216,361 ton zink, 153,351 ton bly, 35,233 ton koppar, 5,058 ton kvicksilfver, 3,590 ton nickel och 1,163,910 ton svafvelsyra m. m. Hela hyttindustriens värde beräknades 1910 till 859,1 mill. mk, hvaraf 575,1 mill. för järnproduktionen, som är en af de största i världen. P:s industri har ingen hög ålder; den grundlades egentligen af "den store kurfursten" (d. 1688), som i densamma sökte vinna en fast grund för statens blifvande storhet. På 1800-talet har den industriella verksamheten erhållit den nödiga friheten genom 1810, 1845 och 1869 års lagstiftning och främjats från regeringens sida genom inrättande af tekniska skolor, utfästande af premier samt förbättring af kommunikationerna och från enskildas sida genom yrkesföreningar och slöjdutställningar. Hufvudorterna för industrien äro de stora städerna, dalarna i Rhens flodområde, reg.-områdena Aachen, Düsseldorf, Arnsberg, norra Minden, södra Hannover, sydvästra Sachsen, Lausitz och Sudeternas nedre dalar. Som ofvan nämnts, gaf den 1907 uppehälle åt 42,76 proc. af befolkningen, och antalet industriarbetare (bortsedt från bergverk, hyttor etc.) var 1912 3,310,664. Den framställer alla slags industriprodukter. Den största och snabbaste utvecklingen har maskintillverkningen haft, som 1912 sysselsatte 653,352 arbetare och sedan 1882 ökat dessas antal med omkr. 235 proc. Af andra viktigare industrier må nämnas de, som framställa närings- och njutningsmedel (393,853 arb. 1912), textilindustrien (404,828 arb.), beklädnadsindustrien (274,477 arb.), industri i sten- och jordprodukter (såsom tegel, porslin, kalk, cement, lervaror etc., som 1912 hade 389,000 arb.), kemisk industri (105,785 arb.), trävaru- och snickeriindustrien (249,286 arb.), läderindustrien (60,464 arb.) etc. P:s handel underlättas betydligt genom landets centrala läge, som sätter det i stånd att drifva en omfattande genomförselhandel; men enär uppgifterna för P. i den tyska handelsstatistiken ej skiljas från dem för de öfriga staterna i tullföreningen, är det omöjligt att ange värdet af omsättningen. De förnämsta handelsplatserna äro Berlin, Königsberg, Danzig, Stettin, Posen, Breslau, Magdeburg, Hannover, Altona, Frankfurt a. M., Köln, Barmen, Elberfeld och Krefeld. I en mängd städer hållas marknader och mässor, af hvilka de viktigaste äro de i Frankfurt a. M. och Frankfurt a. d. O., Breslau och Magdeburg. Penningmarknaderna i Berlin och Frankfurt a. M. äro bland de mest inflytelserika i Europa. I handel voro 1907 anställda 2,056,173 pers. Sjöfart. 1913 utgjordes P:s handelsflotta af 1,597 segelfartyg om 58,585 nettoton med 5,469 mans besättning, 36 släppråmar om 4,367 nettoton med 71 mans besättning och 651 ångfartyg om 235,632 nettoton och 7,883 mans besättning. Till P:s hamnar anlände 1912 92,455 fartyg om öfver 14,57 mill. ton i dräktighet. Den mest trafikerade hamnen i sjöfart öfver hafvet är Stettin (1912: 4,877 ankomna fartyg om 1,84 mill. ton); närmast följa Emden (med resp. 2,663 fartyg om 1,34 mill. ton), Sassnitz (4,023 fartyg om 1,06 mill. ton), Danzig (Neufahrwasser, 3,658 fartyg om 1,012 mill. ton), Königsberg (2,250 fartyg om 702,200 ton), Altona (3,081 fartyg om 625,700 ton) och Kiel (3,199 fartyg om 540,400 ton). Inrikes sjöfarten, som befordras genom omkr. 10,000 km. segelbara floder och kanaler, är ej mindre betydande. Den största flodhamnen är Duisburg-Ruhrort, som 1911