Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgången i prov. Sachsen vid Saale, Mulde, nedre Bode
m. fl., i Brandenburg kring Oder o. a. Brytningen
utgjorde 1912 65,8 mill. ton (värda 130,5
mill. mk). Dessutom vunnos s. å. 21,241 ton asfalt och
87,443 ton bergolja (mest i Hannover), uppskattade
till 6,6 mill. mk. Bärnsten finns hufvudsakligen i
Ost- och Westpreussen. I brytning af järnmalm stod
P. länge i andra rummet bland Europas stater,
näst Storbritannien, men har under de sista
åren öfverflyglats af Sverige. 1864 brötos 1,4
mill. ton, 1912 5,238,766 ton (ur 274 grufvor),
värda 48,13 mill. mk (Sverige s. å. 6,7 mill.,
värda 49,6 mill. kr.). Dock täcker produktionen
icke på långt när industriens behof, utan stora
kvantiteter importeras. Rika järnmalmslager finnas
mellan floden Wied och Siegs norra bifloder i
kretsen Siegen i Rhenprovinsen och i Westfalen,
vid Lahn i Hessen-Nassau, i Öfre Schlesien, i Ruhrs
stenkolsområde, i Thüringerwald m. fl. st. Zinkmalm
fås mest kring Beuten i öfre Schlesien, men äfven i
reg.-omr. Köln, Trier, Aachen, Düsseldorf och Koblenz
(1912: 647,081 ton, värda 52,24 mill. mk, ur 28
grufvor). Blymalm, hufvudsakligen i reg.-omr. Aachen,
Köln, Oppeln och i Harz ur inalles 58 grufvor (1912:
140,158 ton, värda 19,2 mill. mk), kopparmalm i
sydöstra Harz och i Westfalen ur 25 grufvor (1912:
967,785 ton, värda 32,5 mill. mk), svafvelkis mest
i reg.-omr. Arnsberg (1912: 233,397 ton, värda 2,2
mill. mk); vidare guld- och silfvermalm (i Harz)
af mindre betydelse, nickelmalm (i Schlesien),
antimon- och kvicksilfvermalm (reg.-omr. Arnsberg)
och manganmalm (blott i reg.-omr. Wiesbaden och
Koblenz). Omätliga saltlager eger prov. Sachsen
(vid Stassfurt, Aschersleben och Erfurt), andra
förekomma vid Stetten (Hohenzollern), vid Segeberg
i Schleswig-Holstein, vid Sperenberg i Brandenburg,
vid Hohensalza och Wapno i Posen m. fl. st. 1912
brötos 8 mill. ton salter (värda 83,2 mill. mk, hvaraf
527,000 ton bergsalt, 3,3 mill. ton kalisalter (värde
26,8 mill. mk) samt 4,25 mill. ton kainit (värda
53,9 mill. mk). Dessutom erhöllos ur 34 saliner
nära 344,000 ton koksalt (värda, utom skatt, 8,7
mill. mk). Saltkällor förekomma öfver hela riket:
de mest produktiva provinserna äro Sachsen och
Hannover. Marmor finnes i Schlesien och takskiffer i
de devoniska formationerna vid Rhen och Harz. Kalk
förekommer ymnigt på Rügen. Mineralkällorna äro
många bland bergen i Schlesien, i Taunus och Eifel. De
namnkunnigaste äro Wiesbaden, Ems, Homburg, Aachen,
Schlangenbad och Schwalbach. För förvaltningen och
tillsynen af bergshandteringen, särskildt grufdriften,
är landet indeladt i 5 ober-bergamtsbezirke
(bergmästardistrikt), hvilkas hufvudorter äro
Breslau, Halle, Klausthal, Dortmund och Bonn. –
1912 lämnade bergsbruket inalles 246,62 mill. ton
produkter af olika slag (inberäknadt kalisalter och
andra salter, som ej kunna räknas till malmer), till
ett sammanlagdt värde af öfver 2,099 mill. mk. –
Malmerna bearbetas företrädesvis i Rhenprovinsen
och prov. Westfalen, Schlesien och Hannover. I
denna industri voro 1912 anställda 412,080 arbetare,
och af dem framställdes 10,477,268 ton tackjärn och
1910 216,361 ton zink, 153,351 ton bly, 35,233 ton
koppar, 5,058 ton kvicksilfver, 3,590 ton nickel och
1,163,910 ton svafvelsyra m. m. Hela hyttindustriens
värde beräknades 1910 till 859,1 mill. mk,
hvaraf 575,1 mill. för järnproduktionen, som är en
af de största i världen.
P:s industri har ingen hög ålder; den grundlades
egentligen af "den store kurfursten" (d. 1688),
som i densamma sökte vinna en fast grund för statens
blifvande storhet. På 1800-talet har den industriella
verksamheten erhållit den nödiga friheten genom
1810, 1845 och 1869 års lagstiftning och främjats
från regeringens sida genom inrättande af tekniska
skolor, utfästande af premier samt förbättring
af kommunikationerna och från enskildas sida genom
yrkesföreningar och slöjdutställningar. Hufvudorterna
för industrien äro de stora städerna, dalarna i
Rhens flodområde, reg.-områdena Aachen, Düsseldorf,
Arnsberg, norra Minden, södra Hannover, sydvästra
Sachsen, Lausitz och Sudeternas nedre dalar. Som
ofvan nämnts, gaf den 1907 uppehälle åt 42,76 proc. af
befolkningen, och antalet industriarbetare (bortsedt
från bergverk, hyttor etc.) var 1912 3,310,664. Den
framställer alla slags industriprodukter. Den största
och snabbaste utvecklingen har maskintillverkningen
haft, som 1912 sysselsatte 653,352 arbetare och sedan
1882 ökat dessas antal med omkr. 235 proc. Af andra
viktigare industrier må nämnas de, som framställa
närings- och njutningsmedel (393,853 arb. 1912),
textilindustrien (404,828 arb.), beklädnadsindustrien
(274,477 arb.), industri i sten- och jordprodukter
(såsom tegel, porslin, kalk, cement, lervaror etc.,
som 1912 hade 389,000 arb.), kemisk industri (105,785
arb.), trävaru- och snickeriindustrien (249,286 arb.),
läderindustrien (60,464 arb.) etc.
P:s handel underlättas betydligt genom landets
centrala läge, som sätter det i stånd att drifva en
omfattande genomförselhandel; men enär uppgifterna
för P. i den tyska handelsstatistiken ej skiljas
från dem för de öfriga staterna i tullföreningen,
är det omöjligt att ange värdet af omsättningen. De
förnämsta handelsplatserna äro Berlin, Königsberg,
Danzig, Stettin, Posen, Breslau, Magdeburg,
Hannover, Altona, Frankfurt a. M., Köln, Barmen,
Elberfeld och Krefeld. I en mängd städer hållas
marknader och mässor, af hvilka de viktigaste äro de
i Frankfurt a. M. och Frankfurt a. d. O., Breslau och
Magdeburg. Penningmarknaderna i Berlin och Frankfurt
a. M. äro bland de mest inflytelserika i Europa. I
handel voro 1907 anställda 2,056,173 pers.
Sjöfart. 1913 utgjordes P:s handelsflotta af
1,597 segelfartyg om 58,585 nettoton med 5,469
mans besättning, 36 släppråmar om 4,367 nettoton
med 71 mans besättning och 651 ångfartyg om 235,632
nettoton och 7,883 mans besättning. Till P:s hamnar
anlände 1912 92,455 fartyg om öfver 14,57 mill. ton
i dräktighet. Den mest trafikerade hamnen i sjöfart
öfver hafvet är Stettin (1912: 4,877 ankomna fartyg om
1,84 mill. ton); närmast följa Emden (med resp. 2,663
fartyg om 1,34 mill. ton), Sassnitz (4,023 fartyg om
1,06 mill. ton), Danzig (Neufahrwasser, 3,658 fartyg
om 1,012 mill. ton), Königsberg (2,250 fartyg om
702,200 ton), Altona (3,081 fartyg om 625,700 ton) och
Kiel (3,199 fartyg om 540,400 ton). Inrikes sjöfarten,
som befordras genom omkr. 10,000 km. segelbara floder
och kanaler, är ej mindre betydande. Den största
flodhamnen är Duisburg-Ruhrort, som 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
