anordna en skolbarnsstrejk (barnen svarade ej på de frågor, som framställdes på tyska språket) undertrycktes med stränghet af öfverpresidenten von Waldow. Hela den energiska "ostmarkpolitiken" kunde emellertid endast uppvisa partiella framgångsresultat, och 1910 inträdde, i samband med regeringens större beroende af centern i riksdag och landtdag, en period af i stort sedt försonligare politik mot polackerna (bl. a. representerad af den nye jordbruksministern von Schorlemer-Lieser), utan att dock de för regeringen på detta område ledande grundsatserna i väsentliga delar öfvergåfvos. Sålunda genomdrefs 1912 den s. k. "egendomsbefästandeslagen", enligt hvilken för befästande och stärkande af tysk jordegendom i "nationellt hotade" delar af provinserna Ostpreussen, Pommern, Schlesien och Schleswig-Holstein anslogos 100 mill. mark till förvärfvande af mark att på billiga villkor utarrenderas åt tyska jordbrukare och arbetare. -- Om den jämsides med ostmarkspolitiken gående förtyskningspolitiken mot den dansktalande befolkningen i Nord-Slesvig se Slesvig. -- Bülow afgick 14 juli 1909 och efterträddes både som rikskansler och preussisk ministerpresident af Theobald von Bethmann-Hollweg, hvilken mars 1905--juni 1907 varit preussisk inrikesminister och därefter statssekreterare och chef för tyska riksinrikesministeriet. Han var ingen vän af Bülows "blockpolitik", utan slog in på en mera afgjordt konservativ politik, särskildt i Preussen, hvarvid dock understundom en rätt afsevärd påverkan på regeringspolitiken gjorde sig märkbar från en ny "blockbildning" (mellan centern och de konservative, "det svart-blå blocket"). Frågan om ändring i P:s föråldrade, redan af Bismarck i skarpa ordalag kritiserade rösträttsbestämmelser kom under de närmast följande åren gång på gång upp på dagordningen. Under Bülows tid hade de värsta ojämnheterna i valkretsindelningen nödtorftigt undanröjts genom upprättande (1906) af 10 nya valkretsar i Berlin med omnejd och de tätast befolkade kolgrufområdena. Som en följd däraf tog en liten, men för de borgerliga partierna besvärlig socialdemokratisk grupp vid valen 1908 sitt inträde i preussiska landtdagen. I sitt trontal s. å. utlofvade kejsaren en "organisk utveckling" af författningsbestämmelserna om rösträtten och deputeradekammarens sammansättning. Det bebådade reformförslaget aflämnades först 4 febr. 1910 och gick ut på införande af direkta val, men bibehållande af öppen omröstning vid valen och af det utaf socialister och liberaler häftigt bekämpade treklass-systemet (se ofvan sp. 211), dock med väsentligt modifierade censusbestämmelser och gynnande af den högre bildningens målsmän, de s. k. "kulturbärarna". Förslaget föranledde långvariga förhandlingar först i deputeradekammaren och sedan i herrehuset, hvarunder dess ursprungliga form nästan till oigenkännlighet förändrades. Till sist förklarade Bethmann-Hollweg i regeringens namn, att denna ej fäste något värde vid förhandlingarnas fortsättande i denna fråga (maj), och något nytt initiativ från regeringshåll i den ute i landet lifligt omdebatterade frågan har sedan dess ej förekommit. Under tiden ha socialdemokrater och frisinnade allt ifrigare uttalat sig för "riksdagsvalrättens" (den allmänna, lika, direkta och hemliga rösträttens) införande äfven i P., hvaremot de konservative röjt växande obenägenhet för hvarje mera genomgripande förändring i gällande rösträttsbestämmelser samt centern och nationalliberalerna på det hela taget visat sig böjda för något slags kompromisslösning af stridsfrågan. Några socialdemokratiska deputerades bullersamma uppträdande vid landtdagsförhandlingarna föranledde 1910 en skärpning af arbetsordningen och har äfven senare vållat häftiga konflikter mellan dem och kammarens presidium. 1913 träffades en slutlig uppgörelse med hertigen af Cumberland och dennes son, prins Ernst August (24 maj s. å. förmäld med kejsar Vilhelms enda dotter), hvarigenom i samband med prins Ernst Augusts tronbestigning i Braunschweig den welfiska agitationen mot Hannovers införlifning med P. beröfvades allt stöd från den gamla hannoveranska dynastien och därigenom, praktiskt taget, blef betydelselös. Om P:s historia i öfrigt sedan 1871 se Tyskland. Litt.: L. v. Ranke, "Zwölf bücher preussischer geschichte" (2:a uppl., 5 bd, 1878; går till 1745), G. Droysen, "Geschichte der preussischen politik" (14 bd, 1855--85; går till 1756), M. Lehmann, "P. und die katholische kirche seit 1640" (7 bd, 1878--94), M. Philippson, "Geschichte des preussischen staatswesens vom tode Friedrichs des grossen bis zu den freiheitskriegen" (2 bd, 1880--82; går blott till 1797), H. Wiermann, "Geschichte des kulturkampfes" (2:a uppl. 1886), Oncken, "Das zeitalter des kaisers Wilhelm" (2 bd, 1890--91), Prutz, "Preussische geschichte" (4 bd, 1900--02), Bornhak, "Preussische staats- und rechtgeschichte" (1903), Fink, "Der kampf um die Ostmark" (1897), L. Trampe, "Ostdeutscher kulturkampf" (2 bd, 1907--08), Buzek, "Geschichte der polenpolitik 1815--1908" (1909), L. Bernhard, "Das polnische gemeinwesen im preussischen staat" (2:a uppl. 1910), och M. Thamm, "Geschichte des brandenburgisch-preussischen staates" (liten öfversiktshandbok i "Sammlung Göschen", 1912). Se vidare litteraturhänvisningarna till regentbiografierna samt till artiklarna Bismarck-Schönhausen och Tyskland. V. S-g. Preussen [prö'jsen], fordom svenska generalgu-vernement. 1. Genom det för 6 år afslutade stilleståndsför-".dra get i Altmark 26 sept. (n. st.) 1629 mellan Sverige och Polen samt fördraget i Fischhausen 16 nov. (n. st.) s. å. mellan Sverige och Brandenburg öfverlämnades åt Sverige kustlandet från Kurland i norr till Danzigs område i söder (de till det brandenburgska Preussen hörande områdena dock endast som pant för de delar af Västpreussen, som eröfrats af svenskarna, men under stilleståndstiden togos i sekvester af Brandenburg). Af detta bildades ett generalguvernement, som bestod af följande städer och områden: Braunsberg, Frauenburgs hamn, Tolkemit, Elbing, Fischhauiska Werder, den intill Frisches haff liggande delen af Stora Werder och Frische nehrung, vidare Pillau, Fischhausen, Lochstedt, en del af Schaakenska området, Kurische nehrung och Memel. En karta öfver ge-neralguvernementet finnes i "Axel Oxenstiernas skrifter och bref växling", afd. 1: 4. I spetsen för dess styrelse stod generalguvernören i Elbing med högsta myndighet i militära och civila saker; under