247 Prick-Priene 248 resultat han framlade i det betydande verket Re-searches into the physical history of mankind (1813; 4:e uppl. 1847, 5 bd). Äfven inom medicinen utgaf han flera arbeten och var en betydande psykiater och induktiv fysiolog. Prick, mindre sjömärke för att utvisa farleds riktning eller begränsning eller befintlighet af grund. Prickarna äro antingen fasta eller flytande. Fasta prickar äro vanligen starka järnstänger, fastsatta i klippor, under eller öfver vattenytan, och emellanåt försedda med en åt farleden pekande arm. De flytande prickarna äro de i Sverige vanligaste och äro antingen slätprickar, släta stänger, svartmålade närmast öfver och under vattenytan, för öfrigt omålade eller hvitmålade, eller rusk- (1. kvast-)prickar, rödmålade och försedda med en eller flera kvastar som topptecken, eller ock kryssprickar, hvilka äro försedda med två korta tvärslåar ("i kryss:') samt målade med svarta och röda bälten. Slätprickar utsättas vid södra och västra sidorna af farleden, ruskprickar vid norra och östra sidorna, kryss-prickar på eller vid grund midt i farleden. De flytande prickarna böra vara så stora, att de nå omkr. 3 m. öfver vattenytan, samt förankras på samma sätt som bojar. De böra, så vidt möjligt är, stå rätt upp och ned i vattnet, och för att göra dem mera "bäriga", d. v. s. på det de må lättare flyta i denna ställning, förses de vid vattenbrynet med påspikade klossar e. d. - Större prickar, försedda med ballonger eller andra dylika topptecken, kallas remmare.- Dessa användas - svarta (svarta och hvita) eller röda (röda och svarta) - företrädesvis vid fritt liggande grund eller vid grund utanför hafsbandet. Vrak utmärkas vanligen genom gröna prickar eller bojar. Jfr B o j l, Kryssprick och Utprickningssy-s t e m (se d. o. med tillhörande färgplansch). A.G.* Prickfiskar, Scopelidce, zool., en familj af ordningen Physostomi bland benfiskarna, innefattande åtskilliga egendomliga släkten, samtliga pelagiska eller djupvattensformer. Från den närstående familjen Cyprinidce skilja de sig genom saknad af simblåsa samt därigenom, att de ega s. k. fettfena. Af hithörande släkten äro representanter under senare tiders djuphafsundersök-ningar funna på stora djup, så t. ex. Bathy-saurus på 1,900-4,300 m. djup i Stilla oceanen. Släktet Bathypterois är vidsträckt utbredt i södra hemisfären på djup från 900 till 4,600 m. ' o. s. v. Af hithörande fiskar äro 2-3 arter af släktet Scopelus funna vid Skandinaviens kuster, nämligen nordiska prickfisken, Se. (Mau-rolicus) borealis, samt Se. Mulleri, af hvilka den förstnämnda träffas, ehuru sällsynt, vid bohuslänska kusten. Hithörande fiskar äro något långsträckta, hoptryckta, med stora fjäll och silfver-glänsande färg öfver hela kroppen utom ryggsidan. Karakteristiska äro de runda, något upphöjda, gulaktiga prickar, som sitta i flera rader längs nedre kroppssidorna, de s. k. fotoforerna, som ega förmågan att afsöndra ett fosforesceran-de slem. Längden hos båda arterna är endast omkr. 65 mm. De äro i öppna hafvet lefvande ytvattensfiskar. Angående deras lefnadssätt för öfrigt är ingenting bekant. Hithörande fiskar uppträdde redan under kritperioden. &. L. (L-e.) Prickpenningar, förv. Se H a m n a f g i f t. Prickrulla, sjöv., förteckning öfver alla flytande sjömärken inom ett visst område, upptagande för hvarje prick, boj o. s. v. noggrann lägebestämning, vanligen två ensmärken (öfverensmärken), d. v. s. fyra fasta föremål i land, så belägna, att vertikalplanen genom två och två af dessa föremål skära hvarandra i den punkt i vattenytan, där sjömärket i fråga har sin rätta plats. H. W-l. Priegnitz [prig-; Prignitz] 1. Vormark [fårmark] kallas den del af preussiska prov. Bran-denburg, som begränsas af Hannover, Mecklenburg, Mittelmark, Magdeburg och Altmark. P. är företrädesvis en sandslätt omkring floderna Elbe, Havel, Dosse och Stepenitz samt motsvarar de nuv. kretsarna Westpriegnitz och Ostpriegnitz. 3,344 kvkm. 149,518 inv. (1910). _ (J- F- N.) Priego de Cördobå [prie;gå de kå'rdåva], stad i spanska prov. Cördoba (Andalusien), vid norra foten af Sierra de Priego 16,904 inv. (1900). Priene, i forntiden en jonisk stad i Mindre Asien n. om nedre Menderes, ungefär midtemellan Mag-nesias och Miletos' ruiner. Eröfrad af den lydiske konungen Ardys vid midten af 600-talet, blef den en stödjepunkt för den lydiska makten i dessa trakter och blomstrade under ledning af Bias. Den eröfrades af Kyros 545, deltog i slaget vid Lade (494) med tolf fartyg och var således en småstad, som hölls nere af de mäktigare grannarna Samos, Miletos och Magnesia. Omkr. 442 gaf Aten den till Miletos. Hvar detta gamla P. låg är obekant, säkert icke på samma ställe på södra sluttningen af Mykale, där på Alexander den stores tid det nya P. anlades (omkr. 330) som rival till Miletos. Hafvet räckte kanske icke alldeles fram till staden (som hade en hamn Naulochos), men gick i alla Fig. 1. Terrakottabild af förnäm kvinna, fynd i Priene. (Berlin.) Fig. 2. Yngling, marmorstatyett, fynd i Priene. (Berlin.) händelser flera km. längre upp än nu, då Menderes fyllt hela hafsviken med sina aflagringar. Alexander själf invigde stadens hufvudtempel åt Athena polias. Efter växlande öden under diadocherna och senare framlefde den under romerskt skydd en