249 Priessnitz-Prieur 250 landsortsstads lugna lif, och de utgräfningar, som företagits, ha blottat en grekisk-romersk provinsstad, ett hellenistiskt Pompeji. Att staden äfven under bysantinska tiden haft någon betydelse, visa rester af flera kyrkor, en utvidgning af muren omkring Akropolis och ett litet kastell. Under turkarnas välde (sedan slutet af 1200-talet) bar den namnet Samsun kalesi och blef ödelagd. Hvad som fanns ofvan jord aftecknades af två engelska expeditioner 1765 och 1868-69. När 1870 fynd gjordes af silfvermynt, följde en stark förstöring af ruinerna genom traktens befolkning. En systematisk blottläggning af de viktigaste stadsdelarna börjades af Hu-mann 1895 för Berlins museum samt fortsattes och fullbordades 1899 efter hans död af Th. Wiegand. Utom i Paris och London finnas därför viktiga fynd (bl. a. goda hellenistiska skulpturer; se fig.) i Pergamonmuseet i Berlin samt- i Konstantinopel. Staden låg som nämndt på södersluttningen af ett berg, där Akropolis höjde sig omkr. 200 m. öfver den lägre staden. En välbyggd, 2 m. tjock, af torn förstärkt mur går omkring hela stadssamhället utom på bergets brantaste ställen, där en trappa leder upp till Akropolis. Muren hade tre hufvud-portar, en i v., två i ö. Staden hade 6 hufvudgator i ö. och v., 6-7 m. breda, och omkr. 15 något smalare tvärgator, alla stensatta, och staden hade sålunda omkr. 80 lika stora kvarter (insulse), hvart och ett med 4 privathus. De offentliga byggnaderna hade större tomter. Kanaler för afledning och rör för tilledning af vatten samt brunnar i gatu-hörr-en funnos. Hela anläggningen vittnar om ett väldigt arbete med terrassmurar, trappor och genomsprängning af berg. Ungefär i midten af staden låg Athenatemplet, en jonisk peripteros af 6: 11 pelare utan fris öfver arkitraven, byggd af Pythios, Mausoleums i Halikarnassos arkitekt. Kybele-, Isis-, Demeter- och Asklepiostempel ha blottats, äfvenså ett romerskt gymnasium, ett par bysantinska kyrkor, buleuterion (rådhus), prytaneion och en väl bibehållen teater. Omedelbart vid södra stadsmuren anlades i 2:a årh. f. Kr. på den nedersta terrassen ett stadion och ännu ett (hellenistiskt) gymnasium. Se Th. Wiegand och H. Schrader, "P. Ergebnisse der ausgrabungen und untersuchungen in den j. 1895-98" (1904). Om inskrifterna (360 st.) se Hiller v. Gärtringen, "Inschriften v. P." (1907). Wbg. Priessnitz [prisnits], Yincenz, vattenkurens skapare. Se Kallvattenkur. Priestley [pr^stli], Joseph, engelsk predikant och naturforskare, f. 1733 i Fieldhead i West Riding i York-shire, d. 1804, uppfostrades i en independen-tisk skola, vardt själf en ifrig nonkonformist och hamnade 1767 i Leeds som predikant för socinianerna. Sedan tjänstgjorde han några år som bibliotekarie hos en rik privatman, men antog snart åter en prästerlig befattning, nu i Birming- ham. Alltjämt utöfvade han en synnerligen flitig författarverksamhet, omfattande dels teologiska stridsskrifter, för länge sedan glömda, dels naturvetenskapliga arbeten, som skaffat honom en plats bland kemiens furstar. P:s allmänt kända sympati för den franska revolutionen ådrog honom Birminghamsbefolkningens ovilja, och 1791 stormade pöbeln hans hus och brände upp hans kapell. P. drog sig undan till London och flyttade tre år senare till Pennsylvania. - Bland P:s många naturvetenskapliga arbeten må nämnas Experiments and observations ön different kinds of air (6 bd, 1774 -86). Åtskilligt märkligt innehåller hans arbete om elektriciteten (1767). Bland P:s storartade upptäckter inom kemien må nämnas hans upptäckt af syret (1774), af ammoniak (s. å.) och af kväfveoxi-dulen (1776). Bland P:s teologiska arbeten må nämnas General history of the Christian church (4 bd, 1790-1803) och History of the corruptions of christianity (1782). P:s Theological and miscel-laneous works utgåfvos 1817 i 25 bd. I psykologiens historia har P. gjort en betydelsefull insats såsom, vid sidan af Hartley, associationspsykologiens grundläggare. Af den därmed intagna ståndpunkten utdrog han de deterministiska och materialistiska konsekvenserna, förnekande skillnaden mellan själ och kropp. I anslutning till en af jesuiten Boscovich framställd teori antog han dock materiens väsen bestå i kraft (attraktion och re-pulsion) och atomerna vara kraftpunkter. Solidite-ten tillhör icke materiens väsen, utan är en på våra sinnesförnimmelser beroende egenskap. En så fattad materialism anser han alls icke strida mot kristendomen, under det att däremot idealismen härstammar från den hedniska filosofien. Hans viktigaste psykologiska och filosofiska arbeten äro An examination of dr. Reids inquiry into the human mind (1774), Hartley's theory of human mind (1775), Disquisitions relating to matter and spirit (1777), The doctrine of philosophical neces-sity (s. å.), Free discussion of materialism and philosophical necessity (1778), Letters to a philosophical unbeliever (1780), Additional letters (1782 -87), Letters to the philosophers and politicians of France . ... ön religion (1793) och A continuation of the letters (1794). 1874 restes hans staty i Birmingham. Se biogr, öfver P. af J. Corry (1804) och Thorpe (1906). E. M. R. S-e. Priestleys färgringar [pri;stlis], fys. Se F ä r g-ringar, sp. 298. Priesfs Town [prirsts täVn]". Se P rest o n. Prieur [prior], Barthélemy, fransk bildhuggare, d. 1611, var lärjunge till Germain Pilon och utbildade sig vidare i Rom. Hans förnämsta verk finnas i Louvre, nämligen en marmorbild af Anne de Montmorency, konnetabel af Frankrike (d. 1567), förut befintlig i kyrkan i Montmorency, ädel i uttryck och enkel i hållning; vidare en bild af dennes gemål, likaledes med ett ädelt skildradt hufvud, blott något sirlig i draperiet, samt tre figurer i brons, tagna från monumentet öfver samme Montmorency i Celestinkyr-kan: Freden, Rättvisan och öfverflödet, ej alldeles fria i rörelsen, men icko affekterade, och med rikt draperi. Prieur [prior], två franska revolutionsmän. 1. Pierre Louis P., f. 1756 i Sommesous