Fig. 5. Hulman (Semnopithecus entellus).

hithörande släkten äro Chrysothrix (se Ekorrapor med fig.), Ateles (se Klängaporna med fig.) och Lagothrix (se d. o.).

Fig. 6. Hufvud af en näsapa (Nasalis).

Familjen Cercopithecidæ inom andra gruppen skiljer sig från de följande därigenom, att de använda alla fyra lemmarna som ställflyttningsverktyg och ha naken, hård, stundom lifligt färgad hud på sätet; vanligen äro de försedda med kindpåsar, i hvilka de kunna magasinera sin föda; maskformigt utskott på blindtarmen saknas i regel (jfr Hundaporna). Hithörande släkten äro bl. a. Cercopithecus, markattorna (se d. o. med fig.), Papio l. Cynocephalus, Cynopithecus (se Babianer med fig.), Macacus (se Makakerna och Inuus ecaudatus med fig.), Colobus (se Koloberna med fig.) och Semnopithecus, som har rundt kranium, men saknar kindpåsar; smärt kroppsbyggnad; svansen stundom längre än kroppen; bakre lemmar längre än de främre; magsäcken utgöres af tre afdelningar. Hithörande apor lefva i stora sällskap inom den orientaliska regionens skogar ända upp till skogsgränsen i bergstrakterna. Af de omkr. 25 arter, som detta släkte omfattar, är den mest bekanta hulmanen (Semnopithecus entellus; fig. 5), som inderna dyrka och afbilda som heligt djur. Nära besläktad med Semnopithecus är Nasalis, näsapan, som utmärkes genom sin ståtliga näsa; denna är hos det unga djuret en liten stumpnäsa, som småningom växer ut -- särskildt hos hannen -- till en lång, öfver munnen nedhängande näsa med näsborrar, hvilka kunna öppnas och stängas förmedelst en särskild muskulatur; nässpetsen öfverskjuter näsborrarna betydligt (fig. 6). Den lefver på Borneo. Om familjen Hylobatidæ se d. o. Om familjen Anthropomorpha se d. o. samt specialartiklarna om gorillan, orangutanen och Troglodytes (chimpansen) med figurer. Familjen Hominidæ innefattar ett släkte, Homo (se art. Människan). De äldsta egentliga aporna uppträda under