oligocenperioden i Egypten; af dessa är måhända en (Propliopithecus) stamformen för de högre aporna (Hylobatidæ och Anthropomorpha). Ur pliocenlagren i Europa och Persien är kändt ett släkte (Mesopithecus), som torde vara besläktadt både med Macacus och Semnopithecus. Af samma ålder är Dryopithecus, som hör till Anthropömorpha. Litt.: H. O. Forbes, "A handbook to the Primates" (1894); om Primates' genetiska förhållanden se särskildt H. Winge, "Jordfundne og nulevende aber fra Lagoa Santa" (1895). L-e. Primaticcio [-ti'ttjå], Francesco (i Frankrike kallad le Primatice), f. 1504 eller 1505 i Bo-logna, d. 1570 i Paris, italiensk målare, skulptör och arkitekt, verksam i Frankrike under nära fyrtio år. P. var lär junge först till Inno-censio da Imola, sedermera till Giulio Ro-mano, vid hvars dekorerande af Palazzo del Fe i Mantua han medverkade. Af Frans I kallades han 1532 till Frankrike för att deltaga i utsmyckandet af Fontainebleau under samarbete med florenti-naren Rosso. Dekoreringen af balsalen i ----- nämnda slott är hans Fr. Primaticcio. Efter ett omfångsrikaste arbete. sjäifporträtt. (Florens.) Han verkade äfven som arkitekt, i det han lämnade ritningar till vissa delar af slotten i Fontainebleau och S:t Germain samt uppgjorde planen till huset Valois' storartade grafkor vid S:t Denis. Äfven på skulpturen har han utöfvat stort inflytande. Germain Pilons konst ansluter sig helt till hans stil. Under en resa till Italien köpte han för konungens räkning dels antika original, dels gipsafgjutningar efter berömda klassiska skulpturer, hvilka användes för gjutandet af präktiga bronser. Emot Benvenuto Cellinis intriger och angrepp skyddades han af hertiginnan cTÉtam-pes. 1559 blef han öfverintendent för de kungliga byggnaderna och utöfvade under slutet af sitt lif, sedan Rosso aflidit, en verklig diktatur inom konsternas område. Som sannskyldig renässanskonstnär sysslade P. med de mångfaldigaste dekorationer och konstindustriella uppgifter, guld-smide, möbelkonst, ornamentik, porträttmåleri (jfr fig. ofvan) o. s. v. I Nationalmuseum i Stockholm finns ett antal teckningar af hans hand till maskspelskostymer. P:s biograf Dimier sammanfattar sitt omdöme om honom sålunda: "en talang sammansatt af lärdom och skicklighet, poetisk känsla, behagfullhet och utsökt smak, störd af manierism, men alltjämt understödd af oaflåtliga naturstudier." Se L. Dimier, "Le Primatice" (1900) och en uppsats i "Ord och bild" (1899). A. L. R. Prima vista, it., mus. Se A prima vista och A vista. Prima vo'!ta (I m a, l.)? it., mus., "första gången", vid repris af en del utaf tonstycket det ställe, som leder tillbaka till dess början och som sedan öfverhoppas, när spelet skall fortgå vidare (seconda, IIda? 2.). Primaväxel. Se Växel. Primer seisin [pråYme sl'sin], eng. Se Länsväsen, sp. 199. Primfaktörer, mat., de faktorer till ett helt tal, hvilka äro primtal. Så äro t. ex. till talet 180 primfaktorerna 2, 3 och 5, af hvilka de två första förekomma två gånger, så att talet kan skrifvas 22 . 32 . 5. Hvarje tal kan endast på ett sätt uppdelas i primfaktorer; är talet ett primtal, blir den enda primfaktorn talet själft. Uppdelningen af stora tal i primfaktorer är stundom af praktisk betydelse vid vissa räkningar, där så stor noggrannhet är af nöden, att logaritmer med större antal decimaler än det vanliga måste användas. De tabeller, som lämna sådana logaritmer, omfatta nämligen endast jämförelsevis låga tal. Också ha särskilda faktor-tabeller blifvit utgifna af bl. a. Burckhardt, Dase och Glaisher. - I Weierstrass' funktionsteori förstås med primfaktorer till en funktion af hel karaktär vissa uttryck af anmärkningsvärdt enkel form, medelst hvilka funktionen kan uttryckas som en oändlig produkt. Hvarje sådan primfaktor består själf af två faktorer, af hvilka den ena är ett expo-nentialuttryck, den andra åter lineär (af l:a graden) i afseende på den oberoende variabeln. (1. F.) Primicerius (lat., af primus, den förste, och cera, vax), eg. "den på den med vax öfverdragna täflan först antecknade ämbetsmannen", d. v. s. den till åldern förste ämbetsmannen inom en ämbets-mannaklass. Ifrån att ha denna allmänna betydelse äfven bland den romerske biskopens andliga och världsliga ämbetsmän blef primicerius ganska tidigt namnet på påfvens högste världslige (juridiske) ämbetsman, som bl. a. vid påfvevakanser och påfve-val jämte archipresbytern och archidiakonen spelade en framstående roll. Namnet förekommer också som titel på en det lägre prästerskapets förman, underordnad archipresbytern, och var i somliga stift likbetydande med skolastikus, föreståndare för domkyrkoskolan. I senare tider har namnet återgått till sin ursprungliga betydelse och begagnas nu vanligen i samma mening som primus, utan att vara titeln på ett särskildt ämbete. J. r. Primidi (fr., af lat. primus, förste, och di'es, dag), den första dagen i franska republikanska kalenderns dekad. Primitiv (lat. primitivas), först, först i sin art, ursprunglig; i sitt tidigaste utvecklingsskede; enkel, enfaldig. Primitiva ord 1. Grundord (lat. primiti'-cum), gramm., kallas sådana ord, som från det språks synpunkt, till hvilket de höra, ej kunna uppdelas i enklare element, således icke genom sin form hänvisa på något annat ursprungli-gare ord i språket, utan äro enkla s. k. r o t-eller s t a m o r d. Som primitiva ställas de i motsats till härledda ord, som antingen äro enkla eller sammansatta. Hvar och en af dessa senare dasser omfattar i sin tur de båda underafdelnin- garna böjda och afledda ord. Så äro __ bland nomina - t. ex. man, häst, hvit primitiva, män böjdt), manlig (afledt) och herremän (böjdt), \erremansaktig (afledt) härledda ord samt - bland rerben - (imp.) kom primitivt, men kommer böjdt), bekomma, gestalta (afledda) och ifråga-