formligen förklarad stridande mot regeringsformen och mot själfva förnuftet. Sedan dess har riksdagens rätt att å folkets vägnar fatta gällande beslut ej varit ifrågasatt. ^{S. B.} (^{L. S.}) Principaldiametralplan. Se Diametralplan. Principalfokaldistans, fys. Se Lins, sp. 721. Principalfokus, fys. Se Lins, sp. 721. Principal intervention. Se Hufvudintervention. Principalnormal, Principalnormalsektion, mat. Se Normal 1. Principalsnittet, Principalsektionen l. Hufvudsnittet, fys., benämning på flera plan inom optiken: 1. I fråga om prismor, plan vinkelrätt mot brytande kanten se Prisma. 2. Hos linser och buktiga speglar, plan genom hufvudaxeln se Lins, sp. 720, och Spegel. 3. I fråga om dubbelbrytande kristaller, plan genom en optisk axel. Speciellt användes benämningen för det plan, som dessutom äfven innehåller normalen till den yta, som är i betraktande. För att undvika förväxling betecknas ofta det senare planet som kristallens principalsnitt. ^{L. B. B.} Principalstämma, mus., grundstämma, hufvudstämma; solostämma, t. ex. pianopartiet i en pianokonsert. Principat (lat. principalus, af princeps, se d. o.), främsta platsen, högsta makt eller myndighet, öfvervälde. Principe [pri'ntjipe], it. Se Furste, sp. 112. Principe, Ilha do P. [i'ljə do pri'sipə], portugisisk ö i Biafraviken på Guineakusten, 230 km. s. s. v. om Fernando Póo, har en areal af 151 (enl. andra 114) kvkm., med 4,327 inv. (1900), portugiser och negrer. Ön producerar kaffe, kakao, vanilj, sockerrör m. m. Hufvudorten, São Antonio, ligger på norra spetsen af ön. (^{J. F. N.}) Principes, bot. Se Palmer, bot. Principes. Se Princeps. Principiell. Se Princip. Principiis obsta, lat., "motstå (ett ondt i dess) förstlingsyttringar!" Uttrycket är hämtadt ur Ovidius' "Remedia amoris", v. 91, en hexameter, som fortsattes sålunda: sero medierna paratur (för sent tillredes eljest läkemedlet). Principium (lat., af princeps, först, förnämst), egentl. det första, upphof; grund; grundkraft; grundbegrepp. -- P. causalitatis, log., en speciell tillämpning af tredje tankelagen på företeelser i tiden, enligt hvilken hvarje sådan förutsätter något i tiden föregående som sitt villkor. Se Kausalitet. -- P. cognoscendi och P. essendi. Se Grund, filos. -- Om principia cagitationis se Tankelagarna. Principskola, äldre namn på förberedande skola, t. ex. vid Konstakademien (se d. o., sp. 826) och Musikaliska akademien (se d. o., sp. 1446). Prindsensteen [-st<over>e</over>n]. Se Keta. Prinet [prin<over>ä</over>], René Xavier, fransk målare, f. 1861 i Vitry-le-François, dep. Marne, målar porträtt, landskap och interiörer med figurer: Badet (1888, Luxembourgmuseet), Danslektion (1890, Göteborgs museum), De fyra årstiderna (1893), i Hederslegionens palats), I solen (1896) och Vid brasan (konstföreningen i Helsingfors). ^{G--g N.} Prinetti, Giulio, markis, italiensk politiker, f. 1848 i Milano, d. 9 juni 1908 i Rom, egnade sig efter ingenjörsstudier åt industriell verksamhet i sin hemstad och förvärfvade en betydande förmögenhet. 1882 invaldes han i deputeradekammaren, blef där en af högerns ledare och var mars 1896--dec. 1897 minister för offentliga arbeten i Rudinis ministär. Han öfvertog i febr. 1901 utrikesportföljen i ministären Zanardelli och deltog 1902, ehuru personligen allt annat än vänligt stämd mot Tyskland och Österrike-Ungern, i förnyandet af trippelalliansen. I jan. 1903 drabbades han af ett slaganfall och nödgades till följd däraf i april s. å. nedlägga sitt ämbete. Han var en ifrig patriot och sökte som utrikesminister särskildt att främja Italiens intresse i Tripolis och Albanien. ^{V. S--g.} Pringlea antiscorbutica, Kerguelenkål, bot. Se Kerguelens land. <img r>

Pringsheim [-hajm], Nathanael, tysk botanist, f. 30 nov. 1823 i Wziesko (Oberschlesien), d. 6 okt. 1894 i Berlin, vistades för studier dels i Paris och London samt vid flera universitet i Tyskland, dels vid kusterna af Atlanten och Medelhafvet, blef docent i Berlin 1851 och professor i Jena 1864. P. var dock mindre anlagd för lärar- än forskarkallet och återvände som privatman till Berlin 1868. Han uppsatte 1857 tidskriften "Jahrbücher für wissenschaftliche botanik", som alltifrån början åtnjutit det högsta vetenskapliga anseende, och stiftade 1882 "Deutsche botanische gesellschaft", till hvars president han årligen återvaldes under hela sin lifstid. P:s botaniska arbeten intaga samtliga en mycket hög plats inom vetenskapen. De flesta afhandla algernas byggnad och utvecklingsförlopp, och i nästan hvarje nytt arbete framlade P. någon öfverraskande upptäckt: Befruchtung, keimung und generationswechsel der algen (1--3, 1855--57), Beiträge zur morphologie und systematik der algen (1857), Dauerschwärmer des wassernetzes (1861), Beiträge zur morphologie der meeresalgen (1862), Zur morphologie der Salvinia natans (1863), Untersuchungen über die vorkeime der Charen (s. å.), Über die paarung der schwärmsporen (1869), Die geschlechtlosen schwärmer und die männlichen pflanzen von Bryopsis (1871), Über den gang der morphologischen differenzierung in der Sphacelaria-reihe (1813), Generationswechsel der thallophyten (1876), Befruchtungsact von Achlya und Saprolegnia (1882) m. fl. Efter 1874 egnade P. mera intresse åt växternas kemiska och fysikaliska företeelser och utgaf en följd af arbeten under titeln Untersuchungen über das chlorophyll (1874--87). ^{C. Lmn.} Pringsheim [-hajm], Alfred, tysk matematiker, f. 1850 i Schlesien, vardt 1886 e. o. och 1901 ordinarie professor vid universitetet i München. Bland hans arbeten, som behandla oändliga serier och funktionsteori, kan nämnas Über wert