301 Pritzel-Privilegier 302 öfver trupperna i Berlin vid angreppet på barrikaderna; från upprorets undertryckande hindrades han genom Fredrik Vilhelm IV:s order först om truppernas afmarsch och sedan om Berlins utrymmande. 1849 kommenderade han efter Wrangel tyska riksarmén i Slesvig. 1853 tog han såsom general af infanteriet afsked ur krigstjänsten. - 3. Moritz von P. und Gaffron, preussisk general, f. 1795, d. 1885, blef 1828 fästningsbygg-nadsdirektör i Posen och ledde sedan 1841 byggandet af fästningarna Ulm och Eastatt, blef 1853 generalmajor, 1858 generallöjtnant och 1860 andre generalinspektör öfver ingenjörkåren och fästningarna. Han tog 1863 afsked, men var under 1870 -71 års krig guvernör i Ulm. P. var grundläggare af den s. k. nypreussiska riktningen inom fästningsbyggnadskonsten. Han utgaf bl. a. Lehrbuch der befestigungskunst und des jestungskrieges. Pritzel, Georg August, botanisk bibliograf, f. 1815 i Karolath, Schlesien, d. 1874, blef 1851 tjänsteman vid k. biblioteket i Berlin och vetenskapsakademiens arkivarie därstädes. Ett rent botaniskt arbete af P. är Anemonarum revisio (1842). Af utomordentlig betydelse för vetenskapen är hans stora litteraturförteckning Thesaurus literaturce bo-tanicce omnium gentium inde a rerum botanicarum initiis ad nostra usque tempora, 15,000 opera recen-sens (1851; 2:a uppl., forts, af K. Jessen, 1872 -77). P. utgaf äfven Iconum botanicarum index locupletissimus (1855) C. Lmn. Pritzwalk, stad i preussiska reg.-omr. Potsdam (Brandenburg). 8,018 inv. (1910). J. F. N. Pr i vas [priva7], hufvudstad i franska dep. Ar-déche (Languedoc), 322 m. ö. h., på Cevennernas östra sluttning, 20 km. v. om Rhöne. 4,097 inv. (1911; som kommun 7,290). Kommunalt college, lärar- och lärarinneseminarium samt hospital för Dröme och Ardéche. Vin- och silkesodling. I närheten järngrufvor, som bearbetats sedan 1853, men lämLa ringa utbyte. P. var på 1500-talet en hufvudort för protestanterna, men togs från dem 1629 och förstördes delvis. J- F. N. Privat (lat. privätus, af privus, särskild), enskild, som tillhör eller angår enskilda; som ej innehar något ämbete (privatperson); personlig; huslig; hemlig, undangömd. Möts. offentlig och a 11-män. - Privatbank, enskild bankanstalt. - Pr i va ti er [-tier], kvasifranskt uttryck, förmögen privatperson, particulier, rentier. .-- P r i-vätim, lat., på enskild väg; i enskildt uppdrag; mellan fyra ögon; i enrum, utan vittnen. - P r i-vatisera, lefva tillbakadraget som privatman. - Privat i^simum (näml. collegium), lat., "ett alldeles enskildt kollegium", en universitetslärares föreläsning för en enda eller helt få lärjungar. - Privatast, studerande, som genom enskild undervisning eller i privata läroanstalter utan dimissionsrätt beredes till mogenhetsexamen. Privatbank. Se Enskild bank. Privatbanor. Se Järnväg, sp. 422. Privatbikt. Se B i k t. Privatdetektiv (jfr Detektiv), detektiv, som utöfvar sitt yrke utan att vara anställd i polisens tjänst, på enskilda uppdrag. Privatdocent. Se Docent. Privateer [präivetfå'], eng. Se Ka p ar e, sp. 834. Privat internationell rätt. Se Internationell privaträtt. Privatkapitalism. Se Kapitalism. Privaträtt betyder sammanfattningen af de rätts-satser, som bestämma enskildas förhållanden till hvarandra och för hvilkas formulerande alltså de enskilda intressena fått afgörande vikt. Om privaträttens ställning i rättssystemet och indelning se Rättsvetenskap. (C. G. Bj.) Privilegier (lat. privilegia), lagar, som kunna dels innebära företrädesrättigheter (beneficia legis, privilegia gratuita), dels medföra en sämre rättsställning än den allmänna medborgerliga (privilegia onerosa, privilegia odiosa), t. ex. judarnas ställning i åtskilliga länder (dessa undantagslagar böra skiljas från lagundantag, dispens); vidare de i sådana lagar grundade företrädesrättigheterna. Privilegielagstiftningen är i regel en form af singulärrätt (undantagsrätt), ehuru detta ej är nödvändigt, och kan afse antingen för vissa individer gifna lagar eller ock vissa intressens tillgodoseende. Med afseende på privilegiernas beskaffenhet kunna de vara privilegia personalia eller privilegia realia, allteftersom den särskilda rättigheten tillkommer bestämda personer som sådana eller som innehafvare af ett bestämdt ting (res), hvarjämte äfven kunna förekomma privilegia mixta ("blandade privilegier"), som tillkomma bestämda personer såsom innehafvare af ett ting, t. ex. vissa skattefriheter för prästs egande gård i stad. Äfvenså förekomma privilegia causæ, som tillkomma visst subjekt såsom fordringsegare eller i annan viss egenskap, t. ex. kronans förmånsrätt för utskylder enligt handelsbalken kap. 17 § 12; en förmånsrätt eller annat beneficium juris är dock icke privilegium, så vida rätten tillkommer alla subjekt i visst förhållande. Bland individuella privilegier må nämnas monopol och privilegium på en viss skrifts utgifning (t. ex. svenska Vetenskapsakademiens rätt att utge almanackan). De i privilegier grundade personliga och individuella företrädesrättigheter böra skiljas från de af regeringen eller dess organ utfärdade koncessioner på näringars drifvande, hvilka ock ha kallats privilegier. Till skillnad från dylika koncessioner har uttrycket privilegium exclusivum användts för betecknande af privilegium i egentlig mening. Men naturligen kan koncession vara förenad med exklusivt privilegium, t. ex. vid vissa näringsmonopol; härifrån böra dock väl skiljas de fall, då en koncession, ehuru betecknad såsom privilegium, blott skapar ett faktiskt monopol utan exklusiv rättighet för innehafvaren, t. ex. apoteksprivilegium. De vissa intressen tillgodoseende privilegierna ha i allmänhet haft till syfte att främja det allmännas väl genom uppmuntran af medborgerlig verksamhet, vare sig det gällt offentlig verksamhet eller närings-, kultur- eller vissa nationalitetsintressen. Därutur ha utvecklat sig dels ortsprivilegier (t. ex. bergslagsprivilegier, lappmarkernas privilegier), dels ståndsprivilegier (dessa ha i och för sin politiska betydelse ådragit sig den största uppmärksamheten). De lagar, som medfört privilegier, ha ursprungligen utgått från konungens maktfullkomlighet. Denne har nämligen ansett sig kunna, där det allmännas väl sådant fordrat, uppkalla särskild allmännyttig verksamhet genom särskilda