Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Probus, Marcus Valerius P - Probus, Aemilius P. Se Cornelius Nepos - proc., förkortning för procent - Proc., förkortning för lat. proconsul - Procaccini, Ercole P. d. ä. - Procaccini, Camillo P - Procaccini, Giulio Cesare P. - Procaccini, Ercole P. d. y. - Procavia, zool. Se Hyracoidea - Procedere, lat. - Procedereform. Se Lag 2, sp. 811 - Procedur - Proceleusmatiker - Procellaria, zool. Se Kapdufvan och Stormfåglar - Procellariidae, zool. Se Stormfåglar - Procellariiformes, zool. Se Stormfåglar - Procent - Procentareometer. Se Aerometer - Proceres, zool. Se Strutsfåglar - Process - Processförutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
proc.-Processförutsättningar
314
matisk lärobok, den s. k. Ars (vaticana), hvilken af
somliga anses tillhöra en yngre Probus (i början af
300-talet), men måhända är ett i senare tid efter
P. utarbetadt kompendium. Jfr bl. a. J. Steup,
"De Probis grammaticis" (1871). - 2. M m i-1 i u s
P. Se C o r n e l i u s N e p o s. 1. B. Tdh.*
proc., förkortning för procent.
Proc., förkortning för lat. proconsul.
Procaccini [pråkattjini], italiensk målarfamilj. 1. E
r co l e P. d. ä., f. 1520 i Bologna, d. efter 1591,
grundlade en eklektisk skola i Milano och arbetade
utan stor förmåga, men med mycken flit och utan
manierism. - 2. Camillo P., den föregåendes son,
f. på 1540-talet, d. 1627, sin faders bäste lärjunge,
målade altartaflor och andra stafflibilder med rik
komposition och kraftig, men ej egentligen harmonisk
färg. Bilder af honom finnas i Milanos kyrkor och
galleri, bl. a. Madonnan med barnet (i S. Maria del
Carmine) och Konungarnas tillbedjan (i Brera). I
Dresden ses af honom S. Rochus botar pestsjuka. -
3. GiulioCesare P., den föregåendes broder, f. 1548,
d. omkr. 1626, också sin faaers lärjunge, egnade sig
på egen hand åt studiet af Correggio och utbildade
sig vidare i Kom efter Rafael, i Venezia efter
Tin-toretto. Han skiljer sig från brodern genom
starkt maniererad form och en egen kolorit med bruna
skuggor och varmt ljus. Af honom finnas i Berlin
Josefs dröm, i Dresden 2 bilder: Ett kvinnorof
och Heliga familjen. - 4. Ercole P. d. y., de båda
förres brorson, f. 1596, d. 1676, slöt sig till den
stil, som representerades af Carracci i Bologna.
C. R. N.*
Procavia, zool. Se Hyracoidea.
Procedere, lat., eg. framgå; gå till väga. Begagnas
substantiviskt i samma betydelse som procedur.
Procéderenbrm. Se L a g 2, sp. 811.
Procedur 1. Procedyr (h: procedur e,
af lat. procedere, framgå), rättegångssätt,
rättegångsordning; sätt att gå till väga, förfarande,
mått och steg.
Proceleusma^iker, metr., i antik metrik benämning på
versfot, som består af fyra korta stafvelser
(_ _ ^ x_x).
Procelläria, zool. Se K a p d u f v a n och
Stormfåglar.
Procellarildse, zool. Se Stormfåglar.
ProcellariifoYmes, zool. Se S*tormf å g l ar.
^OCe^t (af lat. pro, för, och ce’ntum, hundra),
"räknadt efter ett hundra"; tecknas %, af gift
för hvart hundratal (se Ränta); afkastning eller
vinst (i kronor e. d. mynt) för hvart hundratal af
kapitalsumman; hundradel (se Volymprocent). - Proc e’n
t a, ockra, taga oskälig ränta. - Proc e’n t a r e,
ockrare. - Procenter!, ocker (se d. o.).
Procentareometer. Se Areometer.
Pro’ceres, zool. Se Strutsfåglar.
Proce’ss (lat. proce’ssus, af procedere, framskrida),
fortgång, utvecklingsgång, förlopp. 1. Anat. Se
Kota, sp. 1145. - 2. Jur. Process är det lagligen
reglerade förfarande, som har till ändamål att meddela
rättsvård. Man har att skilja mellan process i trängre
mening och exekution. Till grund för indelningen
ligger olikheten i de uppgifter, som process i
vidsträckt me-
ning har att tillgodose, nämligen fastställelse och
exekution. Medan processens i trängre mening uppgift
är att fastställa, hvad som är rätt, är syftet med
exekution att bringa till verkställighet, hvad som
fastställts vara rätt. De rättsregler, som ha afseende
på process, bilda processrätten, som är en del af
den offentliga rätten. Hufvudarterna af process i
trängre mening äro civilprocess och straffprocess. Är
det rättsförhållande, som processen har till föremål,
ett privaträttsligt förhållande, så är civilprocess
för handen. Om åter processföremålet utgöres af det
förhållande, som genom brott grundlagts mellan staten
och den brottslige och innefattar ett straff anspråk
från statens sida, föreligger straff-process. Positiv
svensk rätt drager emellertid vidare gränser för
begreppet straffprocess. En annan indelning, som
inom den svenska processrätten är af betydelse,
är den i processen vid de allmänna domstolarna
och processen vid specialdomstolarna. För vissa
mål vid de allmänna domstolarna gälla i viss
mån särskilda regler, och man kan därför skilja
mellan ordinär och extraordinär process vid dessa
domstolar. Hufvudkällan för svensk processrätt, både
civil- och straff processrätt, är allt fortfarande
rättegångsbalken i 1734 års lag; i många viktiga
delar har den dock undergått ändring. - 3. Kem.,
i allmänhet ett kemiskt förlopp eller en reaktion,
som eger rum vid olika ämnens inverkan på hvarandra.
2. E. K.
Processförutsättningar, jur. Benämningen antyder, att
fråga är om förutsättningar för ett pro-cessuellt
förfarande öfver hufvud, men detta är icke
fallet; benämningen är missvisande. Begreppet
har en trängre innebörd. Man förstår nämligen
- och om denna begreppsbestämning torde inom
den svenska processteorien råda enighet - med
processförutsättningar förutsättningar för ett giltigt
förfarande (inklusive dom) rörande hufvudsaken,
d. v. s. det materiella rättsförhållande, som utgör
processföremål. Redan den undersökning och pröfning,
som afser att utröna en processförutsättnings
förefintlighet, utgör process, och giltigheten af
detta förfarande är naturligtvis icke beroende af
det resultat, hvartill domstolen kommer. Men däremot
kan ett giltigt förfarande rörande hufvudsaken icke
ega rum, därest en processförutsättning saknas. Som
exempel på processförutsättningar må nämnas,
att domstolen är kompetent, att det om-processade
rättsförhållandets subjekt eger processa som part
angående detsamma, att saken icke redan är af dömd
(res judicata), att saken blifvit vederbörligen
instämd. Processförutsättningarna indelas i absoluta
och dispositiva. De förra äro sådana omständigheter,
som ovillkorligen, oberoende af hvad part i sådant
afseende yrkar, måste vara för handen, till följd
hvaraf domstolen ex officio har att tillse och prof
va, huruvida förutsättningen finnes; de senare
ankommer det på part att göra gällande. Om en
processförutsättning saknas, af visas hufvudsaken
utan pröfning. Skulle det, oaktadt bristen, komma
till dom, är denna ogiltig. Den ogiltighet, hvarom
det här är fråga, är dock icke en ogiltighet ipso
jure; ogiltigheten måste göras gällande genom domens
öfverklagande i högre rätt, och om domen vinner laga
kraft, har den samma verkan, som om något fel aldrig
hade förekommit. En invändning, hvarigenom part gör
anmärkning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
