319 Procida-Proctor 320 1899), biografierna Robert Franz (1894) och Johann Strauss (1900) m. m. E. F-t. Procida [pråtjida], en till italienska prov. Neapel hörande ö i Neapels golf mellan ön Ischia och udden Miseno, är till sin naturbeskaffenhet lik Ischia, men icke så bergig, och mycket bördig, så att hela ön liknar en trädgård. De båda vackra vikarna på södra kusten äro rester af kratrar; en tredje, mindre krater bildar viken Chiajolella på sydvästra ändan och en fjärde den närliggande ön Vi vara, som skilts från P. genom någon naturrevolution, ön har en areal af 4,2 kvkm. med 17,009 inv. (1911), som hufvudsakligen idka trädgårdsskötsel, vinodling, fiske och kustfart. Hufvudorten, Sancio Cattolico (vanligen kallad P.), ligger på östra ändan och har ett slott, nu be-gagnadt som fängelse, en navigationsskola samt ett gammalt kungligt palats, som tillhört bourbonerna, hvilka hade en jaktpark på ön. 1799, 1806-09 samt 1813 hölls ön besatt af engelsmännen. (J. F. N.) Procida [pråtjida], Giovanni da, italiensk politiker, f. omkr. 1210 i Salerno inom en familj, som hade ön Procida i län, d. 1298 i Rom, slöt sig helt ung till Hohenstaufernas parti (traditionen låter honom vara kejsar Fredrik II:s och sicilianske konungen Manfreds läkare) och var 1260 en af Salernos ledande män, Manfreds vän och hjälpare. Efter Manfreds död, 1266, gick P. i hans besegrares, Karls af Anjou, tjänst. Men hans sympatier för den unge Hohenstaufern Konradin, som sökte rycka Sicilien från Karl, drogo härskarens onåd öfver honom. 1270 blef han förvist och hans egendom konfiskerad. Länge irrade landsflyktingen omkring utan hem och utan bröd. 1276 kom han till Peters af Aragonien hof, där han träffade före sig andra hohenstaufenska emigranter. Peter, som af dem eggades att göra sina arfsanspråk på Sicilien gällande, sände 1279 P. till grekiske kejsaren för att underhandla om dennes biträde till planerna mot Karl af Anjou. Under denna diplomatiska resa skall P. enligt senare, mycket osäker tradition ha besökt Sicilien och genom hemliga bearbetningar underminerat Karls tron. Man vet, att han icke var närvarande i Palermo under den s. k. Sicilianska aftonsången, den folkresning, som gjorde slut på Karls herravälde på Sicilien, och ej heller vid förberedelserna anses han numera ha spelat någon huf-vudroll. Han var sedermera kansler på Sicilien under Peter af Aragonien och dennes son, men närmade sig på 1290-talet åter huset Anjou, lämnade 1297 Sicilien och sökte genom påfvens förmedling återfå sina konfiskerade gods i konungariket Neapel. Jfr 0. Cartellieri, "Peter von Aragon und die sizilianische vesper" (1904). (V. S-g.) Pro'clllS. Se P rök l os. Procopé, Hjalmar Fredrik Eugen, finländsk skald, f. 28 april 1868 i Helsingfors, filos, magister 1897, utgaf 1900 en samling Dikter, som allmänt betecknades som en lycklig debut. Med undantag af det praktfulla skådespelet Belsazars gästabud (1905) och det nutidssatiriska lustspelet lädrens anda (1909) har P. sedan egnat sig uteslutande åt lyriken, inom hvilken han utvecklat en betydande produktivitet (samlingarna Mot öknen, 1905, Röda skyar, 1907, Vers och visa, 1909, Oväder, 1910, och Under stjärnorna, 1913). P. uppenbarade från början en flytande form, som var rik på omedelbara, friska tonfall, en sorglös lyrisk inspiration. Åren ha tillfogat en reflekterad bitterhet, på samma gång skalden vidgat sitt område och hans konceptioner djupnat. En ståtlig, ideellt lyftande sång som kantaten vid 1907 års promotion, bibliskt symboliska eller kosmiskt drömartade dikter, gripande bilder af Nylands natur och folk, själf-ironiska och samtidssatiriska improvisationer, klangfulla och starka fosterländska sånger som Finis Finlandice ange mångsidig och rik poetisk källåder, yppig fantasi och harmonifull om också icke slutgiltigt af slipad form. Ett band Dikter i urval utkom 1911. Pro cöpia. Se p. c. Procöpius. Se P r o k o p och P r o k o p i o s. Procoracofdeum, zool., benämningen på en del af det på buksidan belägna partiet af skulder-gördeln, som hos amfibier, kräldjur och enstaka fåglar kan vinna olika grader af själfständighet; måhända är äfven ett hos kloakdjuren uppträdande benstycke homologt med procoracoideum. L-e. Procris, zool. Se Z y g se n i d ae. ProcriTstes, zool. Se Jordlöparsläktet. Procter [pränta], Bryan Waller, engelsk författare, mest känd under pseudonymen B a r r y Gom w all, f. 1787, d. 1874, började praktisera som advokat 1816 och var 1832-61 kommissarie vid förvaltningen af dårhusanstalterna i London. P. var särskildt framstående som visdiktare. I hans lyrik och dramatiska utkast förekomma ständigt angenäma återljud från det elisa-betska och det stuartska tidehvarfvets poesi. Han författade bl. a. Dramatic scenes and other poems (1819; ny uppl. 1856), sorgspelet Mirandola (1821), som uppfördes med framgång, English songs (1832, flera uppl., P:s bästa alster) samt Life of Edmund Kean (1835), Essays and tales in prose (1851) och Charles Lamb; a memoir (1866-68). Se biogr, af F. Becker (1911). - P:s dotter Adelaide Anne P., f. 1825, d. 1864, vann ett namn genom sina intagande dikter Legends and lyrics (2 bd, 1858-60; många uppl.). Se biogr, af F. Janku (1912). Proctltis (af grek. proktofs} anus), med., inflammation af ändtarmen. Proctodäeum (af grek. proktofs, anus), zool. Hos flertalet ryggradslösa och alla ryggradsdjur bildas bakersta delen af tarmkanalen genom en in-stjälpning af det yttre groddbladet, benämnd proc-todaeum. Detta anlägges således som en blindsäck, hvars slutna ända gränsar till den likaledes slutna bakre ändan af den ur det inre groddbladet framgångna tarmdelen; sedan skiljeväggarna mellan dessa tarmdelar försvunnit, bildar proc-todaeum ett i den of-/ riga tarmkanalen öfver-1 gående rör. L-e. Proctor [prå'kt9],v Richard Anto ny,' engelsk astronom och populärvetenskaplig författare, f. 23 mars 1837 i Chelsea, d. 12 sept. 1888 i New York,