323 Productidse-Produktion 324 anledning icke skulle framfödas lefvande, upphäf-ves anmälningen, och den insats (eng. jorjeit), som blifvit betald, återlämnas. B. C-m. Produ7ctid3e, paleont., familj af utdöda armfo-tingar, omfattande släktena Productus och Chonetes. Se Chonetes och Productus. Produ7ctus Sow., paleont., fossilt släkte af fam. Productidce, armfotingarnas klass, utmärkt genom rak låsrand utan tänder, ofta försedd med utåtriktade taggar eller rör, hvilka stundom ock finnas spridda öfver hela skalet (som hos P. horridus}. Arterna af P. tillhöra hufvudsakligon devon-, karbon- (bergkalken) och permsystemet äfvensom de öfre karbon och perm motsvarande bildningar i Indien, som fått namnet Productuskalk-stenen. B. L-n.* ProdiTctuskalksten, paleont. Se Productus. Produrkt (af lat. producere, framföra), någonting frambragt; afkastning; natur- eller industri-alster; verk, arbete af en skriftställare eller konstnär ; ett genom kemisk reaktion uppkommet ämne. - I matematiken betyder produkt det resultat, som erhålles, om två eller flera storheter multipliceras med hvarandra. Hvar och en af storheterna kallas en jaktor. Äro faktorerna lika, blir produkten en dignitet eller potens. Produkten kan vara antingen blott tecknad eller yerkligen uträknad. Så är t. ex. 4.6 en tecknad och 24 en uträknad produkt af faktorerna 4 och 6. Med oändlig produkt förstås en sådan, där faktorernas antal är större än hvarje ändligt tal. Vissa oändliga produkter närma sig alltmer till ett visst värde, ju flera faktorer man medtager. Dessa produkter kallas konvergenta, de andra åter diver'genta. Så närmar sig t. ex. den oändliga produkten 224466 l 3 3 alltmer till värdet 77, ju flera faktorer man medtar, under det att produkten 1.2.3.4.5....... icke närmar sig något ändligt värde. Framställningen af funktioner under formen af konvergenta oändliga produkter leder i vissa fall till mycket viktiga resultat. U- F-) Produktion (af lat. producere, frambringa) utgör inom nationalekonomien den begreppsmässiga sammanfattningen af den mänskliga verksamhet, genom hvilken för våra behofs fyllande dels framställas förnödenheter, som ej äro oss fritt gifna, samt utföras olika slags tjänster, dels höjes brukbarheten hos både fria och ekonomiska nyttigheter (jfr Nationalekonomi). Människan kan själf ej skapa tingen, ej lägga en atom till eller taga en atom från dem: hon kan endast ur naturens sköte, genom de åt henne gifna fysiska och intellektuella krafterna, draga nyttigheter och göra dem lämpliga att omedelbart eller medelbart tjäna den mänskliga konsumtionen. "Konsumtionen är det enda syftet och ändamålet med all produktion", skrif-ver A. Smith. - Utsträckningen af begreppen produktion och produktivt arbete har varit föremål för långvariga och vidlyftiga diskussioner. Fysio-kraterna (se d. o.) betecknade endast jordbruksarbetet som produktivt. En del klassiska national- ekonomer, bl. a. A. Smith och J. St. Mill, gaf beteckningen produktiv endast åt sådan verksamhet, som direkt ledde till eller befordrade framställning af materiella ting; annan verksamhet vore improduktiv. Domare, präster, skådespelare, husliga tjänare m. fl. ställdes sålunda utanför de produktiva klasserna. Äfven handelns produktiva karaktär har på sina håll förnekats. Om än med enstaka undantag, bli nationalekonomerna tydligen allt mer of verens om att förklara hvarje arbete produktivt, när det resulterar i en vare sig materiell eller immateriell nyttighet för människan, d. ä. medel för att fylla hennes behof. Att inom folkhushållet öka summan af sådana tillfredsställelsemedel - och ej endast leda till privatekonomiskt förvärf - f ramställes som villkor, för att verksamheten, nationalekonomiskt sedt, skall bestå prof vet som produktiv (jfr Produktivitet). En planmässig verksamhet för en ny eller förändrad nyttighet är sålunda, när den ej innebär en dylik ökning i förhållande till de kräfda uppoffringarna, visserligen en teknisk, men ej en ekonomisk produktion. Vid bedömande af själfva den ekonomiska karaktären få andra, om än så viktiga, synpunkter, moraliska, estetiska o. d., träda åt sidan. Produktion försiggår sålunda därigenom, att nyttigheter tillegnas, deras stoff förändras till sin form, vikt, färg, smak o. s. v., de öfverföras från plats till plats, och deras tillgodogörande förflyttas från tidpunkt till tidpunkt. Eedan J. B. Say sammanförde produktionen i inskränkt bemärkelse med omsättningen (se Byte 1) till en hufvudafdelning i sin systematiska framställning af nationalekonomien. I denna vidgade mening omfattar produktionen följande olika grenar: 1) ur- och råämnesproduktionen, såsom jakt, fiske, jord-, skogs- och bergsbruk, vattenkrafts utnyttjande m. m.; 2) föremålens fortsatta bearbetning inom industrien (och handtver-ket); 3) samfärdselväsendet; 4) handeln, bank-, börs- och försäkringsväsendet. Den sistnämnda grenen går in på gränsområdet mellan den materiella och 5) den immateriella produktionen, hvilken omfattar konst, litteratur, vetenskap, olika slags personliga tjänster, statens och kommunens rättsskyddande, ordningsfrämjande verksamhet o. s v. - E genproduktionen (den isolerade produktionen), som blott tjänar att direkt täcka veder-börandes och hans familjs behof, har fått ett alltmera begränsadt utrymme inom det ekonomiska sam-hällslifvet, medan förvärfsproduktionen, i bytessyfte drifven af vederbörande företagare - som efter-sträfvar den största möjliga privatekonomiska vinst 1. rentabilitet - nått allt större utveckling under penning- och kredithushållningens hägn. (Jfr K a-pitalism.) Denna utveckling har utmärkts af produktionens drifvande i växande skala och med långa omvägar samt af företagarfunktionens (se nedan) ständigt växande betydelse. Produktionsfaktorerna eller produktionens förutsättningar brukar man vanligast ange vara dessa tre: 1) arbetet, det kroppsliga och andliga, 2) jorden och de öfriga naturtillgångarna, samt 3) kapitalet 1. de producerade produktionsmedlen. Af dem äro ju människan med sin arbetskraft och den yttre naturen "de ursprungliga och universella förutsättningarna för produktion" (J. St. Mill). De kallas också produktionselement, ibland pro-