325 Produktionselement-Produktionsmedel 326 duktionskrafter (de krafter, som sätta produktionen i rörelse). För de marxistiske socialisterna är arbetet den enda egentliga produktionsfaktorn; i deras såväl som i nyare ekonomisk litteratur få naturtillgångarna och kapitalet den gemensamma beteckningen produktionsmedel. Den riktning, som inom den psykologiska nationalekonomiska skolan närmast följer Bohm von Bawerk (se d. o.), ser ej i kapitalet en själfständig produktionsfaktor, utan ger det endast rollen af en mellanprodukt. För Bohm von Bawerk är kapitalet en förutsättning för produktionens drifvande utefter vidlyftiga, tids-utsträckande omvägar med stigande afkastning. I anslutning till dels J. B. Say, dels F. A. Wal-ker har en del nationalekonomer gjort själfva f öretag ar funktionen ("organisationen" är Marshalls karakteristiska beteckning) till en särskild produktionsfaktor. Därmed har åstadkommits det allsidiga organiska sammanhanget mellan produktionsfaktorerna och flodgrenarna för nationalinkomstens eller den nationella produktionsafkastnin-gens fördelning: arbetet - lön, jorden (naturtillgångarna) - jordränta, kapitalet - kapitalränta ; företagarfunktionen - företagarvinst. Särskildt amerikanska nationalekonomer ha i våra dagar sammanfört naturtillgångarna och "de producerade produktionsmedlen" till den enda gruppen kapital. (Jfr Arbete, Arbetslön, Jordränta, Kapital, Ränta och Vinst.) Bland allmänna villkor för produktionen må nämnas befolkningens traditioner, bildningsfärdigheter, smak, kynne m. m., vidare de politiska och sociala förhållandena, hvilka senare af List (se d. o.) jämte de tre vanligen angifna grupperna af produktionsfaktorer hänfördes till produktivkrafter. Staten med sina olika funktioner har betecknats än som produktionsfaktor, än som produktionsbetingelse. Till de förnämligaste speciella villkoren för det största möjliga nationalekonomiska resultat af produktionen höra arbetets ändamålsenliga organisation med personlig och geografisk delning samt motsvarande kombinering (se Arbetsfördelning); vidare maskin- och annan tekniks utveckling. I samband härmed stå företagens organisation och lokalisering, å ena sidan extensiv och å andra sidan intensiv drift inom jordbruket (se L a n d t-bruk), produktion i stor skala, kombination af kapital, sammanslutning af företag dels inom samma led, dels inom efter hvarandra följande led af olika industrigrenars produktionsprocess (jfr Industri, Kartell 2 och Trust). Vid en produktion, sålunda organiserad och drif-ven efter "den ekonomiska principen", måste i folkhushållets intresse eftersträfvas, att tendensen till den relativt aftagande produktiviteten i möjligaste mån motarbetas och tendensen till den relativt stigande och relativt konstanta produktiviteten befordras. Lagen om jordens tendens att på samma areal, ifall nya förbättringar göras, nya kostnader nedläggas, efter en viss gräns ge en reell produkt-afkastning, som, ehuru absolut växande, sjunker i förhållande till det ökade däri nedlagda arbetet och kapitalet (se Jordproduktivitetslagen), ansågs af de klassiske nationalekonomerna gälla särskildt jordbruket. Den motsatta lagen, tendensen till ständigt proportionsvis stigande afkastning med växande användning af nya "doser" utaf en eller flera andra produktionsfaktorer, påstods höra hemma inom industrien, med dennas större möjligheter för en ändamålsenlig organisation. Äfven Marshall vill se den yttre naturens roll i produktionen underkastad den förra, människans den senare lagen. Dessa mot hvarandra verkande lagar uppväga i viss omfattning hvarandra: resultatet blir en relativt konstant afkastning. Lagen om den aftagande produktiviteten bör dock, påpekar Wicksell, anses gälla universellt, så snart en eller flera produktionsfaktorer "ensidigt ökas (utöfver en viss gräns)", medan den eller de andra bli oförändrade. Samtidigt tillkännage vissa nationalekonomer en afgjord optimism rörande de kemisk-tekniska uppfinningarnas väntade betydelse för jordbruket och råämnesproduktionen i allmänhet. Det sist berörda ämnet sammanhänger på det intimaste med frågorna om produktionskostnaderna, bytesvärdet (jfr Pris) och den ekonomiska fördelningen. - Produktionskostnader är ett uttryck, som användes i två bemärkelser. I ena fallet åsyftas de reella produktionskostnaderna, de kostnader, som ur - det vare sig individualistiskt eller socialistiskt organiserade - samhällets synpunkt kräfvas för nyttighetens framställning - d. ä. de olika slag af mänskligt arbete, som direkt eller indirekt däri nedläggas, den omsorg, de uppoffringar och sparansträngningar, som det använda kapitalet representerar. I andra fallet menas de produktionsutgifter eller penningkostnader, som äro erforderliga för nyttighetens framställning och marknadsförande. Hvilken roll jordräntan och företagar-vinstcn spela i de produktionsutgifter, som utöfva inflytande på vederbörande nyttigheters bytesvärde, se Värde. För andra i samband med produktionen hörande ämnen se Konkurrens l och öfverproduktion. - Litt.: Lehr, "Produktion und konsumtion" (1895), och Cannan, "Theories of production and distribution" (2:a uppl. 1903). Alla nationalekonomiska läroböcker behandla produktionen; särskildt hänvisas till Leroy-Beaulieu, Marshall, Nicholson, Philippovich, Pierson och Wicksell. E- H. T. Produktionselement, nationalek. Se Produktion. Produktionsfaktor, nationalek. Se Produktion. Produktionsfoder, husdjurssk., den del af husdjurens foder, som ej behöfs för att underhålla djurens normala lifsprocesser, utan kan användas till att frambringa kroppstillväxt, muskelkraft, mjölk, kött, fett, ull o. s. v. i större mängder, än djurens egen existens kräfver. Från ekonomisk synpunkt sedt är det af vikt, att produktionsfodret ej kostar mer, än de genom detsamma frambragta produkterna äro värda. H. F. Produktionsföreningar. Se Kooperation, sp. 957 ff. Produktionskostnad, nationalek. Se Produktion. Produktionskraft, nationalek. Se Produktion. Produktionskredit, nationalek. Se Kredit, sp. 1234. Produktionsmedel, nationalek. Se Produktion.