333 Profetera-Pro fide et christianismo 334 Amos (omkr. 760-750), Hosea (till en del samtidig med Amos, till en del något senare), Jesaja (omkr. 740-700), Mika (omkr. 725), Sefanja (omkr. 630-625), Nahum (omkr. 650-610); 2. den kaldeiska perioden, till hvilken höra Jere-mia (omkr. 627-någon tid efter 586), Habakuk (från tiden omkr. 605 ff.); under judarnas fångenskap i Babel: Hesekiel (omkr. 592-571), Jes. 13-14, 21: 1-10, Deutero-Jesaja (Jes. 40- 55, omkr. 540 ff.); 3. den persiska perioden: Hag-gai, Sakarja, kap. l-8 (omkr. 520), Maleaki (omkr. 450); 4. efter judarnas hemkomst Jes. 56-66(9), Joel, Jona, Obadja (i nuv. gestalt), Jes. 24-27, 34-35, Sak. 9-14. Daniels bok (se d. o.), som judarna ej räknade till profeterna, härrör säkert från tiden 168-165. - I judarnas benämningar på deras heliga skrifter är profeterna namnet på Josuabok, Domareboken, Samuels- och Konungaböckerna ("de förra profeterna"), vidare på Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de 12 mindre profeterna ("de senare profeterna"). Litt.: De nyare arbetena öfver G. T:s teologi eller religionshistoria och A. Kuenen, "De profeten en de pro-fetie onder Israel" (2 bd, 1875; öfv. till eng., "Prophets and prophecy", 1877), W. R. Smith, "The prophets of Israel and their place in the history" (2:a uppl. 1895), F. Buhl, "De messianske forjaettelser i det gamle testament" (1894), C. H. Cornill, "Der israelitische prophetismus" (7:e uppl. 1909; öfv. till sv. af F. Fehr, "Profetian i Israel", 1895), E. König, "Das alttestamentliche prophetentum und die möderne geschichtsforschung" (1910). 2. N. T:s profeter. Profetian utslocknade småningom i G. T., i det profeterna efterträddes af de för lagens studium och efterlefnad ifrande skriftlärde. På Jesu tid uppträdde dock i Johannes döparen en man, som återupptog de gamle profeternas verk, och det högsta vitsord folket visste att ge Jesus var, att han var en profet (Luk. 7: 16). Under den apostoliska tiden omtalas jämte "apostlar" och "lärare" "profeter", hvilkas egendomliga gåfva bestod däri, att de med hänförelse förstodo att för församlingen framställa Guds stora frälsningssanningar (l Kor. 12: 28, Efes. 4: 11). De voro ej någon viss församlings tjänare, utan särskildt begåfvade redskap för kyrkan i dess helhet. Som ett sådant stånd ha de bibehållit sig till slutet af 100-talet. Uppenbarelseboken är en apokalyps, som motsvarar Daniels bok i G. T. Litt.: A. Harnack, "Mission und aus-breitung des christentums" (2:a uppl. 1906, I, s. 274 ff., 280 ff., 296 ff.). E. S-e. Profetera (jfr Profet), förutsäga kommande ting, förutspå, uppträda som siare, med hänförelse förkunna. - Profetisk, förutsägande; aningsfull, framsynt. - P r o f e t i's m, profetreligion. - P r o f e t irs s a, sierska; spåkvinna. Profetia [-etsia], lat. prophetia, grek. profetera, gudomlig uppenbarelse, förutsägelse. - Messian-ska profetior. Se Profet. Profetreligion. Se Judendom, sp. 238. Pro fide, lat., för tron. Pro fide et christianismo (fullst. Societas svecana pro fide et christianismo, lat., Svenska samfundet för tro och kristligt lif), ett religiöst sällskap, hvars uppgift framgår af namnet och ännu tydligare af den omständliga försvenskning af detsamma, som sällskapets stiftare gjorde: "Ett samfund, som med yttersta sorgfällig-het bör befordra christendomens tillväxt och ut-öfning i Svea rike". Som sin stiftelsedag räknar det 27 mars 1771, och stiftaren var hof predikanten doktor Karl Magnus Wrangel, hvilken efter en tioårig vistelse i England och Amerika som präst vid därvarande svenska församlingar bildade detta sällskap i Stockholm efter förebilden af den redan då gamla föreningen "For promoting Christian know-ledge". Samfundet, som med flit och energi arbetade för sitt mål i två "divisioner", pastoraldivisionen och uppfostringsdivisionen, hade äfven flera utländska ledamöter och tillväxte hastigt. Utgifterna bestredos dels genom frivilliga sammanskott af ledamöterna (efter 1819 årlig afgift af hvarje ledamot), dels genom ganska betydande donationer, som tid efter annan kommo samfundet till del. Samfundet verkade hufvudsakligen genom en mängd smärre skrifters utgifvande, genom kringsändande af tryckta årsberättelser, eller s. k. "cirkulär", och från 1777 genom inrättande af kate-ketskolor i Stockholm för att meddela kristendomsundervisning "dels åt personer öfver 15 års ålder, hvilka icke hafva nöjaktig kristendomskunskap, dels åt barn, som, antagna i tjänst på fabriker eller i handtverk, eller af hvilka orsaker som helst sakna tillfälle till en daglig skolgång". Till lärare vid dessa skolor anställdes yngre prästmän, hvilka genom k. bref tillförsäkrades prästerlig tjänstårsbe-räkning på kateketplatsen, som blef en fast ordinarie beställning. 1838 voro kateketerna tio, ett antal, som sedan bibehållits. Dessutom inrättades från 1841 för äldre barn, som ej kunde läsa innantill, s. k. stafvarklasser, hvilka omsider blefvo sex, men 1875 af skaffades som då mindre behöfliga. Genom detta sitt nit för undervisningen af det fattigare folkets barn blef samfundet banbrytare för folkskoleväsendet i Sverige. En hufvuduppgift vid dess skriftverksamhet var åstadkommandet och införandet af goda läroböcker. Den på sin tid mycket begagnade s. k. "Kronprinsens abc-bok", som utkom första gången 1780 (se G i 11 b e r g 1) och var tillegnad kronprinsen Gustaf Adolf, är ett vittnesbörd om denna samfundets sträfvan. Länge arbetades för åstadkommande af en ny katekes; detta försök strandade dock på flera svårigheter. Men den första allvarsamma opinionen mot den andelösa katekesutanläsningen utgick från detta samfund. Ifrandet för konfirmationsaktens allmänna införande, nitälskan för handbokens förändring samt för erhållandet af en ny och förbättrad psalmbok höra också till samfundets meritförteckning. Likaledes kan man säga, att det gaf uppslag till stiftande af flera sällskap, missionssällskapet, bibelsällskapet, växelundervisningssällskapet, sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, samt att det åtminstone medelbart gaf väckelsen till inrättande af skollärar-seminarier. - Samfundets senaste "stadga" är af 6 dec. 1871. Enligt den har det till uppgift "att genom skrifters utgifvande och spridning, skolors upprättande och vård samt andra lämpliga medel främja kristlig tro och sedlighet". Dess verksamhet är fördelad mellan två utskott, skriftutskottet och skolutskottet, hvilkas medlemmar väljas af styrelsen (bestående af ordförande och nio ledamöter)