349 Proklama-Proklos 350- ordonnansofficer hos ärkehertig Karl, innehade sedermera en kortare tid professorsstolen i matematik vid kadettskolan i Olmiitz, men återvände snart till den militära banan. Efter en längre resa i offentligt uppdrag till Turkiet, Mindre Asien, Syrien och Egypten (1824-27) blef han major i marinen och generalstabschef vid amiral Dandolos flottilj, i hvilken egenskap han förmedlade flera viktiga öfverenskommelser med turkiska och egyptiska myndigheter, särskildt med Muhammed Ali. 1830 upphöjdes han i adligt stånd som "ritter von Osten" (hans ofrälse namn var Prokesch), skickades som särskildt sändebud till Kom 1832 och följande år till Alexandria för att bilägga stridigheterna mellan Muhammed Ali och Porten. Under åren 1834-49 var han österrikisk minister i Aten och 1849 -52 i Berlin samt avancerade under tiden till generalmajor (1843) | och fältmarskalklöjtnant (1848). Han blef "praesidialgesandter" vid förbundsdagen i Frankfurt 1853, friherre 1855, var ambassadör i Konstantinopel 1855-71 och blef fält-tygmästare 1863. Efter erhållet afsked (1871), då han upphöjdes i grefligt stånd, bosatte han sig i sin fädernestad Graz. - P:s historiska och politiska skrifter, i synnerhet de om Orienten, utmärka sig för ett rikt och intressant innehåll, liflig stil, skarp blick och frimodig öppenhet i bedömandet af personer och förhållanden, men hans för sin tid och samhällsställning (som ur Metternichs skola utgången diplomat) ovanligt frisinnade uppfattning, enligt hvilken folkets välfärd utgjorde den förnämsta måttstocken vid alla politiska frågors bedömande, skaffade honom många motståndare. - Af hans många arbeten må nämnas Erinnerungen aus Aegypten und Kleinasien (3 bd, 1829-31), Das land zwischen den katarakten des NU (1832), Denk-wilrdigkeiten und erinnerungen aus dem Orient (3 bd, 1837), Geschichte des älf alls der griechen vom tlirkischen reiche (2 bd, 1852; med 4 bd diplomatiska bilagor 1867) samt historiska, arkeologiska och numismatiska uppsatser i vetenskapsakademiernas i Wien och Berlin handlingar. - Hans son A n-t o n (f. 1837) har genom flera arbeten (bl. a. Zur geschichte der orientalischen f råge, 1877) förvärf-vat sig ett aktadt namn som skriftställare samt har utgifvit faderns brefväxling med Gentz och Met-ternich (2 bd, 1881), en samling af faderns bref åren 1849-55 (1896) samt aktstycken ur Gentz' efterlämnade papper (2 bd, 1867). Han gifte sig 1861 med skådespelerskan Friederike Gossmann (se d. o._). H. A.* Prokläma (mlat. och it. procläma, af lat. procla-märe, utropa, kungöra), offentlig stämning å en persons borgenärer att inom viss dag anmäla och bevaka sina fordringar, årsstämning. Jfr P r e k l u-sion. - Proklamation, offentligt och högtidligt tillkännagifvande, upprop (af ett statsöfver-hufvud till nationen, af en fältherre till armén o. s. v.). - Proklamera, kungöra, utropa (t. ex. republiken). Proklamation. Se Proklama. Proklamera. Se Proklama. Prokles (lat. Pro'des), sagokonung i Sparta. Se-Eurysthenes. Prokirtika (af grek. prokWnéln, böja sig fram)r språkv., proklitiska ord. - Proklitiskt kallas ett ord, som står svagtonigt framför ett stark-tonigt ord, t. ex. en hatt, där "en" står prokli-tiskt, om det är obestämd artikel (och ej räkneord). I fråga om proklitiska ord, liksom då det gäller enklitiska (se Enklitika), är såväl den språkliga uppfattningen ganska växlande som skrif-seden icke följdriktig. Om vi ta imperativen gå på!, betraktas den visserligen i allmänhet som bestående af två ord, skilda åt i all skrift, men enligt en strängare definition af begreppet ord (se d. o.), är den likaväl ett enda, sammansatt ord som t. ex. pågår, ehuru skriften icke sammanför de båda delarna af ett på detta sätt sammansatt verb, därest propositionen går efter. I en hel del fall råda skilda meningar om, huruvida vi ha att göra med ett ord eller en ordfogning (t. ex. den här-, "en person här ifrån stan"). Proklorit Dana, miner., små, till utseendet hexagonala, gröna kristaller, vanligtvis såsom bla-diga eller fjälliga anhopningar i gnejsgraniter och kloritiska skiffrar och ofta bildade som pseudo-morfoser efter hornblände, granat, fältspat o. s. v. Mask- eller hornformigt vridna pelare af proklorit kallas h e l m i n t h. Ett annat namn för proklorit är r i p i d o l i t G. Kose. A. Hng. Pro7klos (lat. Pro'dus), den förnämste representanten för den senare nyplatonismen, f. 410 i Konstantinopel, d. 485 i Aten. Sedan han i Alexandria studerat grammatik och filosofi, förestod han den platonska skolan i sistnämnda stad efter omkr. 450. Hans religion är en sammansmältning af egyptiska och kaldeiska element, och hans filosofi är en underlig blandning af torr formalism och djupsinnigt svärmeri, skarpsinnig dialektik och kritiklös vidskeplighet. Jämte utarbetningen af kommentarer till Platons skrifter gjorde han till sin hufvud-uppgift att systematisera alla senantikens religiösa föreställningar, dels genom filosofiska antydningar, dels genom inordnande i ett typiskt schema. Den nyplatonskt tolkade Platon, Plotinos och lamblichos voro hans läromästare, men vid sidan af sin älsklingsbok Platons "Timaios" satte han - en kaldeisk orakelbok. Han urskilde tre utvecklingsstadier hos all verklighet, förblifvandet, utvecklingen och återvändandet, och förebådade därigenom Hegels dialektiska process, men det sätt, hvarpå han sökte inpressa allt i dessa trilogier (eller i liknande sjutal), ledde blott till en konstlad schematism, i hvilken torra abstraktioner träda i de reala krafternas ställe och fantastiska godtyckligheter få ersätta de filosofiska bevisen. Inom etiken hänvisar han den hjälpbehöfvande människan till alla möjliga öfvernaturliga medel för att i fem olika stadier gradvis höja sig till det osinnliga i och med ett mystiskt uppgående i gudomen. P. utöfvade en särdeles stor litterär verksamhet. Han utgaf ännu bevarade kommentarer till flera bland Platons dialoger och en studie öfver Platons teologi. Vidare märkas de filosofiska arbetena