lösning första rummet som i alla afseenden tekniskt öfverlägsen Smiths. Efter dessa banbrytande konstruktioner kom i hastig följd den ena förbättringen efter den andra. Utvecklingen till de nu brukliga propellerformerna framgår af fig. 6--27. G. R-g. Propelleraxelbärare, skpsb. Se Propellerstöd. Propellerblad. Se Propeller. Propellerbrunn, skpsb. Se Brunn 4. Propellerhylsa, skpsb. Se Propeller. Propellersnärjare. Se Stängselanordningar. Propellerstäf, skpsb. Se Akterstäf. Propellerstöd l. Propelleraxelbärare, skpsb., äro i fartygsbottnen utombords fastnitade armar, som på två- eller flerpropellrade fartyg uppbära sidopropellrarnas hylsor (axlar). Se Propeller, sp. 381 samt fig. 2a och 2b. Propellertryck. Se Propeller. Propeptön (H e m i - a l b u m ö s), en ägghvite-modifikation, som vid digestionen uppträder som ett af övergångsstadierna mellan ägghvita och pepton (se d. o.). Propeptonet skiljes från ägghvita därigenom, att det ej koagulerar, från pepton därigenom, att det med salpetersyra, koksalt 4- ättiksyra m. m. ger fällningar, som lösas vid uppvärmning och återuppträda vid lösningens afsvalning. Vid vissa sällsynta sjukdomsfall har man kunnat påvisa denna ägghvitemodifikation i urinen. S. J-n. Proper [prå-], fr. propre, snygg, vårdad, putsad; renlig. Mots. Malproper. -- Propreté, snygghet, omvårdnad, renlighet. Properispomena kallas i (grekiska) grammatiken ord, som ha sammansatt eller utdragen tonvikt (grek. tonos perispomenos, lat. circumflexus) på näst sista stafvelsen (penultima). A. M. A.* Pro persona, lat., för hvarje person, per man. Prope'rtius, S ex tus, romersk skald, f. år 47 (eller något tidigare) i Umbrien (troligen i eller i närheten af Asisium), d. omkr. 15 f. Kr. i Kom. Tidigt faderlös, uppfostrades han af modern. En del af familjens förmögenhet gick förlorad vid triumvirernas landutdelningar 41. I unga år kom P. till Kom, där han erhöll sin utbildning. Ett berömdt namn som skald vann han genom en (omkr. 28 utgifven) bok elegier, Gynthia, i hvilken han skildrar sin glödande kärlek till den sköna och fint bildade, men lättfärdiga Cynthia, hvars verkliga namn skall ha varit Hostia. Han blef nu upptagen i Msecenas' litterära krets, men synes ej ha kommit sin gynnare så nära som Yergilius och Hora-tius. Af de följande elegisamlingarna - enligt handskrifterna föreligga P:s dikter i 4 böcker, men den 2:a torde i själfva verket utgöra hvad som bevarats af två ursprungligen särskilda - innehåller andra boken nästan uteslutande kärlekselegier, medan i den tredje det erotiska elementet börjar träda tillbaka - i sista dikten af denna bok säger han Cynthia definitivt farväl - och den fjärde har dikter af hufvudsakligen fosterländskt eller episk-antikvariskt innehåll, t. ex. om segern vid Aktion, om Tarpeia, den underbart vackra minnesdikten öfver Cornelia, m. fi. - Till mönster för sin diktning hade P., som han själf omtalar, valt särskildt Kallimachos och Filetas (se d. o.), som tillhörde den s. k. alexandrinska skolan. Detta inflytande spåras bl. a. i många motiv, tillhörande den antika kärleksdiktningens gemensamma skattkammare, samt ett flitigt bruk af mytologiska bilder och jämförelser, hvarigenom framställningen för oss ofta blir dunkel, medan den för skaldens samtida, som öfverallt mötte myternas innehåll i färg och form i den bildande konstens skapelser, fastmera vann ökad liffullhet och åskådlighet. Emellertid framträder P:s beroende af sina förebilder närmast i elegiens yttre form och anläggning. Hans själfständighet visar sig ej blott i de s. k. romerska elegierna med nationellt innehåll, utan äfven och framför allt i hans kärleksdiktning: han var en äkta romare, helt visst med ej så litet af de sensuelle etruskernas blod i sina ådror, och hans kraftfulla skaldenatur bryter fram i stormande känslor och äkta, lidelsefull glöd: "han målar sin kärlek ... med en styl, som är själfva själens och passionens: häftig, brinnande och kort. Han älskar ej, suckar ej, gråter ej; hans kärlek rasar och förtviflar" (Kellgren, Sami. skr., d. 2, s. 303). Språket är ofta djärft, hopträngdt och dunkelt, men på samma gång kraftfullt, rikt och omväxlande. Flitigt läst under forntiden - så t. ex. finnas flera citat på väggarna i Pompeji -, var P. glömd under medeltiden. Först i nyare tid, i samma mån man verkligen inträngt i hans diktning, har hans skaldestorhet tillbörligt uppskattats. Dock gälla ännu i viss grad Kellgrens ord: "P. är ganska litet känd och dock mycket förtjent att vara det". - P:s dikter äro öfversatta bl. a. af B. Risberg (1905) och E. Janzon (I-III, 1903-11). Litt.: M. Schanz, Geschichte der römischen litteratur" (II: l, 3:e uppl. 1911), och E. Holmqvist, "P. och Cynthia" (1903). H.Sgn. Propheta ex eve'ntu, lat., profet efter utgången (af händelserna); som spår efteråt, eftervis. Propheter, Otto, tysk målare, f. 29 juni 1875 i Mannheim, studerade för F. Keller i Karlsruhe, tog i sina barn- och dambilder intryck företrädesvis af de store engelske målarna, men visade i sina mansporträtt inflytande från Lenbach, hvars lifliga intresse han lyckades tillvinna sig. P. har bl. a. porträtterat storhertigen och storhertiginnan af Baden (1902 och 1905, galleriet i Mannheim), arfstorhertigen och arfstorhertiginnan af Baden (galleriet i Freiburg), Gustaf V och Viktoria af SverigBidrottningen af Wurttemberg m. fl. Propiönsyra (af grek. pro, före, och pion, fett, således en syra, som föregår de egentliga fettsyrorna), kem., en af Gottlieb 1844 erhållen fettsyra, C2H5 . CO . OH, som förekommer i svett, flugsvamp, blommor af Achillea millefolium, garfvar-bark och rå träättika. Den är en färglös vätska med genomträngande, om ättiksyra och smörsyra påminnande lukt och kan i alla förhållanden blandas med vatten. P. T. C.» Propithecus, zool. Se H a l f a p o r, sp. 1079. Propodeum (af lat. pro, framför, och grek. pus, gen. podofs, fot), zool. Se Insekter, sp. 710. Propone'nt (af lat. propönere, framlägga), förslagsställare; sportv., den, som utger proposition (se d. o. 3) för en täfling. B. C-m. Proponera (lat. propönere, eg. ställa fram), göra framställning om, föreslå, väcka förslag om; utbringa. Proponti's (lat. Propo'ntis), forntida namn på M a r m a r a s j ö n. . _. ._