tillspörja församlingen, om den gillar detsamma. Ett så beskaffadt tillspörjande kallas framställande af proposition på förslag till beslut. Proposition skall alltid besvaras med endast ja eller nej, och ordföranden tillkännager därpå sin uppfattning af hvilket förslag, som vunnit församlingens bifall. Därvid skall bero, så vida ej omröstning (se d. o.) begäres. Ordförande har att tillse, att ej andra förslag göras till föremål för proposition än de i laga ordning väckta. Han bör äfven tillse, att det väckta förslaget ej kommer i strid med lag. Inträffar detta, bör han fästa församlingens uppmärksamhet därpå och tillika ange, att enligt hans uppfattning en sådan fråga ej må göras till föremål för proposition. I andra församlingar är dock ordförande i allmänhet skyldig att, därest flertalet är af annan mening, framställa proposition, men den svenska riksdagens talmän ega att vägra proposition, där de finna väckt fråga strida mot grundlagens lydelse. Det engelska underhusets talman har emellertid också en liknande befogenhet med afseende på förslag, som strida mot arbetsordningen, särskildt när de gå ut på obstruktion (se d. o. 2) eller som påyrka closure (se Clôture). 1. S—e. 2. I. F. 3. B. C—m. 4. H. L. R. (S. B.) Propo′situs. Se Præpositus. Propreté. Se Proper. Proprētor (lat. proprætor), romersk ämbetsman med pretors rang; ståthållare i en provins. Se Pretor och Prokonsul. Pro′pria cau′sa, lat., i egen sak. — Propria ma′nu, lat., med egen hand, egenhändigt. Propriebala′ns (af lat. pro′prius, egen), förv., den brist i en offentlig redogörelse, hvilken utgör redogörarens egen personliga skuld, enär han icke redovisat så mycket, som han uppburit. Så snart en redogörelse aflämnas till Kammarrättens revisionsafdelning, skall ofördröjligen undersökas, huruvida propriebalans däri förefinnes, i hvilken händelse åtal genast skall anställas. Kbg. Proprieborgen (af lat. pro′prius, egen), borgen såsom för egen skuld (se Borgen). — Propriehandel, handel, som drifves för egen räkning, i motsats till kommissionshandel (jfr Handel, sp. 1301—02). Proprietǟr (af lat. propri′etas, egendom), godsegare, egendomsherre; egare. Pro primo, lat., för det första. Pro′prio motu. Se Motu proprio. Pro′prium (med underförstådt nomen), lat., egennamn. Se Namn och Nomen. Props (af eng. prop, stöd) användes ofta i stället för pitprops eller grufstöttor. Äfven annat kort rundvirke, t. ex. för svarfning eller bobintillverkning, plägar stundom betecknas props. Propsteiergåsen [pråpsta′jer-], husdjurssk., en gåsras i Schleswig-Holstein, hvilken liknar Pommerska gåsen både i storlek och färg. H. F. Propylé (lat. propylǣum, grek. propy′laion, af pro, framför, och py′le, port), eg. en byggnad framför en port, en förhall, särskildt en mera monumental sådan vid hufvudingången till den forngrekiska konungaborgens gård, såsom i Tiryns, eller till ett tempelområde, såsom i Sunion, Delos, Olympia, Priene, Eleusis och Aten. Närstående fig. 1 visar öfverensstämmelsen i anläggningen af propyléerna vid porten till konungapalatsets i Tiryns borggård, A, och vid portarna till tempelområdet i Sunion, B; i båda fallen äro såväl utanför som innanför portarna anordnade förhallar, utbildade

Fig. 1. Planer af de forna propyléerna till kungliga palatsets i Tiryns borggård (A) och till tempelområdet i Sunion (B).

som ett ”templum in antis” med två kolonner mellan anterna (se d. o.). Propyléerna vid portarna till Akropolis i Aten förete en betydligt rikare och monumentalare anordning. Denna byggnad gällde för att vara ett af antikens förnämsta byggnadsverk och sattes af Plutarkos framför Partenon. Den uppfördes (437—432 f. Kr.) af arkitekten Mnesikles och påbörjades sålunda, medan ännu arkitekterna Iktinos och Kallikrates höllo på att afsluta byggnadsarbetena på Partenon. Äfven denna anläggning (fig. 2) består af en yttre, rätt djup

Fig. 2. Plan af de forna propyléerna vid Akropolis i Aten.

förhall B, vettande mot den branta uppgången C till Akropolis och af samma bredd (omkr. 21 m.) som denna samt af en inre grundare mot tempelområdet sig öppnande portik A. Den yttre förhallen B flankeras af två lägre byggnader D och E, mellan hvilka uppgången mynnar in i denna förhall. Fasaderna på såväl den inre som den yttre förhallen liknade fullständigt ett doriskt tempel med frontonerna hvilande på sex kolonner. Afståndet mellan de två mellersta kolonnerna är betydligt större än mellan de öfriga och fordrar en marmorbjälke af 5,43 m. längd; den längsta arkitravsten, som förekommit i något doriskt byggnadsverk af marmor. I muren mellan inre och yttre förhallen befinna sig själfva ingångarna till Akropolis, fem till antalet; spår af anordningarna för de