Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Propylé - Propyléerna. Se Propylé - Pro rata parte - Pro rege saepe, pro patria semper, lat. - Prorektor - Prorodon teres, zool. Se Infusionsdjur, sp. 612 och fig. 2 - Prorogation, jur. - Prorogationsrätt, jur. Se Prorogation - Prorogera - Prosa - Prosaiska krönikan - Prosatör, Se under Prosa 1 - Proscenium - Prosch, Ferdinand Viktor Alfons - Pro secundo, lat., för det andra. Jfr Pro primo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träportar, hvarmed dessa kunde stängas, äro ännu till
finnandes. Den yttre hallens (B) innertak uppbäres,
utom af sidoväggarna, af två rader joniska kolonner,
ett exempel bland de icke så få från grekiska konstens
blomstringstid på användningen i samma byggnad af
olika stilarter. De båda flankerande byggnaderna hade
mot uppgången karaktären af öppna portiker med doriska
kolonner, väsentligt mindre och lägre än själfva
propyléernas. Den ena (D) af dessa flygelbyggnader
anses ha varit vakthall, den andra (E) afsedd för
uppställning af skulpturverk (pinakotek). Uppgången
till Akropolis, närmast utanför den yttre förhallen,
mellan flyglarna och vidare mellan de framom dessa
skjutande partierna af borgmurarna, torde ha varit
anordnad som en enda, c:a 21 m. bred trappa, i
hvars midt dock var lämnad en närmare 4 m. bred väg
utan trappsteg, för transport af byggnadsmaterial,
offerdjur o. s. v. (jfr planen och planschen i
art. Akropolis). Bland moderna byggnader af
detta slag må nämnas den praktport (die propyläen)
i München (se d. o., fig. 2 å pl. I), som leder in
till Königsplatz och anlades under konung Ludvig I
af arkitekten Klenze samt invigdes 1862. Äfven den
af Langhans uppförda Brandenburger tor i Berlin är
en liknande portbyggnad.
I. G. C.
Propyléerna. Se Propylé.
Pro rata parte (ofta förk. till pro rata), lat., för
sin (uträknade eller) bestämda andel (af skuldsumman),
i bestämd proportion.
Pro rēge sǣpe, pro pa′tria se′mper, lat., ”för
konungen — ofta, för fäderneslandet — alltid”,
franske statsmannen Colberts devis.
Prōrektor (af lat. pro, i stället för),
universitetsrektors ställföreträdare.
Pro′rodon te′res, zool. Se Infusionsdjur, sp. 612
och fig. 2.
Prorogatiōn (jfr Prorogera), jur. Inom
processrättsvetenskapen betyder prorogation
utsträckning af en domstols kompetens till mål, som
enligt de allmänna kompetensreglerna icke faller inom
domstolens behörighetsområde, hvilken utsträckning
beror på aftal emellan parterna. Forum prorogatum
är således det forum, hvars behörighetsgrund är aftal
emellan parterna, och med prorogationsrätt förstår
man rätt för parter att aftala om forum. Enligt
svensk rätt, 10 kap. 32 § rättegångsbalken, är aftal,
hvarigenom någon utfäst sig att svara vid annan än
rätt domstol, utan verkan. Prorogationsrätt finnes
således ej. Det finnes emellertid ett annat stadgande,
som, om också ej uttryck för prorogationsrätt,
dock praktiskt sedt leder i samma riktning,
nämligen 10 kap. 28 § rätteg.-balken. I den mån ej
kompetensreglerna äro absoluta regler, enligt hvad
29 § i samma kap. och balk anger, gäller enligt
nämnda 28 §, att, om ej invändning om underrätts
behörighet vederbörligen framställes, målet
skall anses vara vid rätt domstol anhängiggjordt.
E. K.
Prorogatiönsrätt, jur. Se Prorogation.
Prorogēra (lat. prorogāre), uppskjuta, framflytta,
ställa på framtiden.
Prosa (lat., urspr. pro′rsa l. prove′rsa,
näml. oratio, ”rätt fram gående tal”). 1. Det af
metrikens skrankor och tonviktsflyttningar icke
hämmade språkliga uttryckssättet, obundet tal,
obunden stil, det vanliga skrifna språket, oftast
liktydigt med
normalprosa (se Högprosa) i motsats mot bunden stil,
vers, poesi. Om de olika arterna af den litterära
prosan lämnar stilistiken besked. Om grundindelningen
råda högst olika meningar; de skilda smärre grupperna
däremot uppfattas i allmänhet med ungefär samma
begränsning: aforism, bref, dialog, gåta, monolog,
novell, roman, saga, tal, tidning, vetenskaplig
framställning och undersökning m. m. På senaste tid
har man med mycken ifver börjat undersöka lagarna för
rytmiken i prosa. Redan greker och romare utarbetade
i sin konstnärliga framställning, särskildt tal
och bref, med synnerlig rytmisk omsorg, satssluten
(jfr Klausel), och äfven vid början af en mening
iakttogos gärna vissa rytmiska grundsatser. Se härom
t. ex. Norden, ”Die antike kunstprosa” (1898), Blass,
”Die rhythmen der attischen kunstprosa” (1901),
och Zielinski, ”Das ausleben des klauselgesetzes
in der römischen kunstprosa” (1906). — I den moderna
psykologiska forskningen har man lifligt sysslat med
experimentella undersökningar af rytmen i tal eller
föredrag af skrifven text (se exempelvis Wallin,
”Researches on the rhythm of speech” i ”Studies from
the Yale psychological laboratory” IX, 1901; Marbe,
”Rhythmus im prosa”,
1904, ”Modern language association publications”,
1905, och Lipsky, ”Rhythm as a distinguishing
characteristic of prose style”, 1907). Ett par
svenska afhandlingar i hithörande frågor är A.
Ahlström, ”Våra medeltidslagar. Studier i
fornsvensk stilistik och prosarytmik” (1912), och
H. Bergstedt, ”Meter och rytm i Tegnérs prosatal”
(1913). — Prosa′iker l. Prosai′st
(äfven Prosatör), skriftställare på prosa,
prosaförfattare. — Prosāisk, i obunden stil, på
prosa; förståndsmässig, nykter i sin lifsåskådning;
alldaglig; saknande ideell lyftning; torr, platt,
trög, ledsam; opoeiisk, alls icke romantisk. —
2. Mus. Se Sekvens 1.
1. R—n B.
Prosaiska krönikan l. Sveriges krönika från
Gog t. o. m. Karl Knutsson, det äldsta försöket
till en svensk rikshistoria. Nämnda krönika är
af mycket ringa historiskt värde, men har det
oaktadt länge utöfvat inverkan på den svenska
historieskrifningen, särskildt hvad beträffar den
uppdiktade konungalängden. Krönikans författare
är ej känd, men med stor sannolikhet kan antagas,
att han varit en minoritbroder i Gråmunkeklostret
på Riddarholmen i Stockholm (han har bl. a. som
källor begagnat tre af denna ordens kalendarier,
af hvilka åtminstone ett var klostrets officiella
anteckningsbok). Tiden för krönikans nedskrifvande
infaller något af åren 1450—57. Utom sin fantasi har
författaren som källor användt Jordanes, Rodericus
Toletanus, Adam af Bremen (”Gesta Hammaburgensis
ecclesiæ pontificum”), den norska Didrikssagan,
Registrum Upsalense af 1344 (handskrift i K. bibl. i
Stockholm), Annales Esromenses, Saxos historia,
Chronicon regum Norvegiæ, de ofvannämnda
minorit-annalerna m. fl. Af Prosaiska krönikan
finnas numera i behåll 8 handskrifter, af hvilka
5 tillhöra K. biblioteket i Stockholm. Ingen af
dem är originalhandskrift, ingen heller afskrifven
efter någon bland de andra, hvaraf den slutsatsen kan
dragas, att säkerligen många handskrifter af krönikan
gått förlorade. Den äldsta är emellertid så gammal
som från midten af 1400-talet och de bägge därnäst
från 1457 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
