Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prostitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnorna, dess förbindelse med sutenörer (se d. o.) och
den hvita slafhandeln (se d. o.) samt dess allmänna
demoraliserande inflytande inom samhället.
Huru förklara, att en kvinna kan egna sig åt ett
så sorgligt "yrke" som prostitution, prisgifven åt
allmänt förakt och på mångfaldigt sätt utsugen af
personer, som utnyttja hennes svåra ställning. Man
har som orsaker anfört i främsta rummet nöd och
fattigdom, särskildt svårigheten för en öfvergifven
kvinna att försörja sitt barn, vidare dåliga anlag,
böjelse för lättjefullt lif, inflytandet af ett dåligt
hem, inneboendesystem o. s. v. Af den ofvan anförda
reglementeringskommitténs undersökningar framgår,
att man varit böjd att öfverskatta åtminstone
en del af de anförda orsakerna. Materialet från
dessa undersökningar utgjordes af anteckningar om
de kvinnor, som inskrifvits vid besiktningsbyrån i
Stockholm 1859–1904, samt uppgifter, som erhöllos
vid en rundfråga bland de kvinnor, som tillhörde
byrån 1904–06. Omkr. 70 proc. af kvinnorna voro
vid inskrifningen i åldern 16–25 år, 29 proc. hade
födt barn, och omkr. 10 proc. voro själfva af oäkta
börd. Antalet kvinnor, som födt barn under något
af åren närmast före inskrifningen, motsvarade
emellertid ungefär frekvensen barnaföderskor bland
den ogifta kvinnliga befolkningen i dess helhet. De
öfvergifna ogifta mödrarna kunna således ej anses
spela någon större roll för rekryteringen af de
prostituerade. Likaledes befanns frekvensen kvinnor
af oäkta börd ej vara högre bland de "inskrifna" än
bland befolkningen i de trakter af landet, från hvilka
de inskrifna härstamma. Den vanliga föreställningen,
att prostitutionen hufvudsakligen rekryteras från
storstädernas proletariat och fabriksarbeterskorna
i de stora industricentra torde knappast motsvara de
verkliga förhållandena här i landet. Endast omkr. 20
proc. af de inskrifna voro födda i Stockholm, och
omkr. 10 proc. hade varit fabriksarbeterskor. Däremot
är det påtagligt, att tjänstflickorna, framför allt
de inflyttade, lämnat den största kontingenten. Som
ofvan anförts, har en stor del af dessa redan i
hemorten haft könsförbindelser. Efter ankomsten
till hufvudstaden finna de mera försigkomna
kamrater och bekanta, i hvilkas sällskap de besöka
förlustelseställen och bli sammanförda med män
tillhörande "prostitutionens kundkrets". Vid
den ofvannämnda rundfrågan konstaterades, att
minst 60 proc. af kvinnorna före inskrif ningen
varit utsatta för en dylik påverkan. Samma slags
påverkan har man äfven kunnat konstatera i fråga om
"kundkretsens" rekrytering. Professor Möller, ledamot
af reglementeringskommittén, skrifver: "Anledningarna
till att en del män hemfalla åt ett måttlöst
och regellöst könslefverne äro delvis att söka i
individuella anlag, delvis i försummad uppfostran. Men
hufvudorsaken är den i kamratmiljön rådande tonen och
andan med dess neddragande i smutsen af det sexuella
samt en traditionell frånvaro af ansvarskänsla, så
snart det gäller könsförbindelser. Ständigt gifna
föredömen från äldre kamrater förleda. Och alkoholen
eggar ytterligare könsbegäret på samma gång som den
döfvar själfkontrollen. Det dröjer merendels några
år, innan allvar och besinning vakna. Men de
stamkunder, som utgå, ersättas alltjämt af nya, och
prostitutionens stadiga kundkrets minskas icke." Med
allt skäl kan man i fråga om bägge parterna i
prostitutionsföreteelsen tala om en prostitutionens
själfrekrytering.
Prostitutionen har stundom uppfattats som ett
slags säkerhetsventil, beredande utlopp åt ett
öfverskott af könsdrift, som skulle finnas hos
männen. Denna uppfattning är i flera afseenden
betänklig. Könsdriftens biologiska ändamål är
släktets vidmakthållande. Liksom hvarje annan
drift företer den emellertid en tendens att
svälla ut och kräfver därför en viss naturlig
begränsning. Prostitutionen innebär emellertid
långt ifrån en sådan begränsning. Den gynnar
driftens inriktning uteslutande på njutningen
med afkoppling af det biologiska ändamålet, en
inriktning, som är skadlig för såväl individen som
samhället. I individens själslif vinna de erotiska
föreställningarna en otillbörlig terräng till förfång
för andra uppgifter. I alla tider har prostitutionen
utgjort en konkurrent till äktenskapet och varit en
af orsakerna till nativitetens tillbakagång. Mest
påtagliga äro prostitutionens hygieniska vådor,
i främsta rummet spridningen af de smittsamma
könssjukdomarna. Sedan lång tid tillbaka har
man betraktat de prostituerade kvinnorna som de
verkliga smitthärdarna för dessa sjukdomar. Man får
emellertid ej förbise den roll, som kunderna spela
genom att öfverföra smittan från den ena generationen
prostituerade kvinnor till den andra och genom att
öfverföra densamma från prostitutionstrafiken in
i familjerna.
Samhället har på olika sätt reagerat mot
prostitutionen. Den äldsta lagstiftningen synes ha
afsett att skydda familjens helgd genom att åstadkomma
en tydlig skillnad mellan de familjen tillhöriga
kvinnorna och de prostituerade, hvilka betraktades
som offentlig egendom. I Rom på republikens tid
började man föra register öfver de prostituerade. Mot
iakttagande af vissa bestämmelser rörande klädedräkt,
bostad m. m. erhöllo de rättighet att utöfva "yrket"
(licentia stupri), som emellertid förklarades medföra
ärelöshet för alltid. Uppsikten öfver dessa kvinnor
handhades af edilerna. Genom dessa bestämmelser
blef prostitutionen legaliserad. Att på denna väg
hålla prostitutionen utanför det ärbara samhället
misslyckades emellertid fullständigt. Det gick
t. o. m. så långt, att romerska matronor sökte
bli inskrifna på edilernas listor. Äfven i den
religiösa kulten hade prostitutionen innästlat
sig. Spår af s. k. religiös prostitution finner man
hos många folk. Bekant är Herodotos’ beskrifning af
Mylittakulten hos babylonierna (se Astarte). Till
sitt ursprung är denna företeelse af helt annan
natur än den vanliga prostitutionen, men under
utvecklingen utplånades gränserna. En kraftig
reaktion mot sedefördärfvet åvägabragtes genom
kristendomens framträdande och seger inom det
romerska världsväldet. Efter folkvandringarna tillkom
inflytandet af den gamla germanska rätten, som i
allmänhet straffade otuktigt könsumgänge. Kopplare
och skörlefvande kvinnor blefvo förföljda, hvarvid man
ej sparade på dödsstraff i olika former, stympningar,
brännmärkning o. s. v. Småningom blef man emellertid
mera tolerant. Kyrkoläran fördömde visserligen
fortfarande otukten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
