- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
409-410

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protectorate of the oil rivers. Se Nigerkustprotektoratet och Oil rivers - Protegé - Proteider, kem. Se Proteinämnen III - Protein, kem. Se Proteinämnen - Proteinaser, fysiol. kem. - Proteinkorn, bot. Se Aleuronkorn - Proteinämnen, kem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

409 Protegé-Proteinämnen 410 thi åH ri'vas]. Se Nigerkustprotektora-t e t och O i l rivers. Protegé [-je; fr. protegé, af lat. protefger$L eg. betäcka], skyddsling. - Protegera [-jera], beskydda, gynna; försvara. Proteider, kem. Se Proteinämnen III. Protein, kem. Se Proteinämnen. Proteinäser, -fysiol, kem., de enzym, som spjälka ägghvitämnen (proteiner) så långt som till albumo-ser och peptoner. Tillsammans med proteinaser förekomma ofta pep t åser (se d. o.), som möjliggöra en fortsättning af den proteolytiska spjälkningen. Se vidare Proteolytiska en- zym. H. E. Proteinkorn, bot. Se Aleuronkom. Proteinämnen, kem., Ägghvitämnen i vidsträckt mening, utgöra en synnerligen viktig och omfattande grupp af kväfvehaltiga organiska ämnen, hvilka kunna anses som de för lifvet väsentligaste beståndsdelarna i djur- och växtorganismer-na. Det är i följd af dessa ämnens nära sammanhang med lifsföreteelserna, som de erhållit namnet proteinämnen (af grek. prötos, den förste ; jfr om protoplasma i artikeln Cell samt Fodermedel och Födoämnen). Proteinämnena kunna indelas i följande grupper. I. Nativa,^ egentliga protein- 1. ägghvitämnen. a) Protaminer (se d. o.). b) Albuminer (se Ä g g h v i t a). Lösliga i rent vatten. Hit höra: serumalbumin (blodalbu-min), äggalbumin, laktalbumin (mjölk-albumin), muskelalbumin, leukosin (i sädesfrön) m. fl. c) Globuliner. Olösliga i rent vatten, men lösliga i måttligt koncentrerad neutralsaltlösning; lösningarna fällas både vid utspädning och vid fullständig mättning med salt. Viktigast äro: serum-globulin, laktoglobulin och myosin (se d. o.). d) Edestiner. I växtfrönas aleuron-korn (se d. o.) och reservägghvita förekommande, fosforfria ägghvitämnen, af liknande löslighet som globulinernas. Det egentliga edestinet är påvisadt i hampfrö, sädeskorn, para- och kokosnötter, frön af pumpa, solros, lin, Ricinus m. fl. e) Koagulerande ägghvitämnen. Likna globuli-nerna, men lösningarna koagulera spontant genom inverkan af vissa ferment. Fibrinogen, mu-s k u l i n och m y o g e n. f) Nukleoproteiner (nukleoalbuminer och nukleo-globuliner). Fosforhaltiga ägghvitämnen, som skilja sig från nukleoproteiderna (se nedan III, a) genom att icke innehålla nukleinsyror (se d. o.). Nukleoproteinerna äro olösliga i vatten, men, då de äro någorlunda starka syror, lösas de lätt vid närvaro af kalciumkarbonat eller andra salter, som meddela vattnet alkalisk reaktion. Viktigast är k a s e i n 1. ostämne; vitellin förekommer i äggula; l e g u m i n är hufvudbeståndsdelen i ärters och vickerfröns reservägghvita; g l u t e n k a-sein förekommer i sädesslagens "gluten" (se d. o.). g) Gliadiner 1. spritlösliga ägghvitämnen utgöra hufvudmassan i sädesfrönas "gluten". Hvete-kornet innehåller gliadin; i hafre finns avenin, i majs zein. II. Omvandlingsprodukter a/ nativa ägghvitämnen. a) Koagulerade ågghvitämnen. Ex. fibrin (se d. o. samt Koagulation 2), kokt ägghvita m. fl. b) Acidalbuminer 1. syntoniner och alkalialbu-minater (se A l b u m i n a t). c) albumoser och peptoner (se d. o.). III. Proteider. Sammansatta proteinämnen, som kunna sönderdelas i enkla ägghvitämnen och andra ämnen, såsom nukleinsyror, färgämnen, kolhydrat etc. De höra därför till de mest komplicerade ämnen, man känner. a) Nukleoproteider (se d. o.): föreningar af ägghvita med nukleinsyror. b) Hemoglobin (se d. o.): förening af ägghvita med ett järnhaltigt ämne, hematin. c) Glykoproteider: föreningar af ägghvita med kolhydrat. Hit höra m u c i n e r (se d. o.) eller slemämnen samt kondromukoider (se Glykoproteider och Kondroitinsvafvel-syra). IV. Albuminoider eller albumoider. Utgöra de mest svårlösliga proteinämnena och förekomma vanligen i djurkroppens stödjesubstanser: i ben, brosk, hud etc. Viktigast äro: k er a ti n (hornämne) i horn, naglar, klöfvar, fjädrar, hår och öfverhud; e l a s t i n i bindväf samt kollagen (limgifvande substans) i underhud, ben och brosk. (Se A l b u- . m i n o i d e r samt där anförda ämnen.) Reaktioner. Proteinämnena karakteriseras af ett antal gemensamma reaktioner, af hvilka följande äro de viktigaste. A. Fällningsreaktioner. 1) Koagulering (se Koagulation) vid kokning. Om en ägghvit-lösning, som är neutral eller svagt sur, upphettas till kokning, öfvergår ägghvitan i en olöslig modifikation, som utfälles. Detta är orsaken till den bekanta företeelsen, att ägg och "råmjölk" (kolo-strum) stelna vid kokning. Alkaliska ägghvit-lösningar koagulera icke alls och neutrala blott ofullständigt. 2) U t s a 11 n i n g. De flesta ägghvitämnen utfällas ur sina lösningar, om dessa mättas med koksalt eller andra neutrala salter af lätta metaller. Den koncentration, i hvilken ett salt fäller ett ägghvitämne, är karakteristisk för ämnet i fråga. Och då å andra sidan olika salter ha mycket olika utsaltningsförmåga, har man häri ett medel att åtskilja såväl ägghvitämnen i naturliga blandningar som äfven de produkter (albumoser och peptoner etc.), som uppstå genom omvandling af naturliga ägghvitämnen (se nedan). Ammoniumsulfat verkar kraftigast utsaltande, men äfven magnesiumsulfat och koksalt användas ofta. Peptoner kunna ej utsaltas. 3) U t f ä 11 n i n g med alkohol. Alla ägghvitämnen äro olösliga i absolut, de flesta äfven i utspädd alkohol (undantag: gliadiner, se ofvan I g). Ägghvitlös-ningen bör vara neutral och hålla tillräcklig mängd neutralsalt. Koncentrationsgränserna för alkoholfällning äro karakteristiska för de enskilda ägghvit-ämnena. 4) Utfällning med salpetersyra. Om salpetersyra i ett prof rör försiktigt öfvergjutes med ett minst lika högt lager af en ägg-hvitlösning, bildas i beröringsytan mellan vätskorna ett hvitt skikt af utfälld ägghvita (Hel l ers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free